RSS
 

How to motivate your coworkers through change…

18 Okt

Have you ever struggled with disengaged and unmotivated coworkers…. and wondered why it can be so hard to get them onboard…? It could be as part of a project, initiative, implementation – or in the everyday business… We often hear about building trust and creating an emotional connection to the wished position and business objectives… relying on elaborate plans and sophisticated communication to do the job… a template approach for how to create a movement and implement change…

Motivation-squareBut it doesn’t always work that way does it…?
The gap between those who lead the business and the coworkers who execute the ground work can be triggered by underlying issues that are more or less easy to identify…  Also, the information available to coworkers sometimes lacks the clarity and facts needed for them to be able to do the job and deliver to expectation… The business benefits and reasons behind the changes taking place can be a struggle for them to understand… which makes it even harder to connect emotionally… While leaders focus on the strategical, financial and organisational aspects of the changes – it is easy to miss the more fundamental parts… the parts that can really increase both coworker efficiency, engagement and motivation… the parts that are so often forgotten…. or ignored…

It’s quite simple really yet so obvious that it’s easy to overlook… even if it’s theoretically on the radar…
I’m talking about ‘The basics’… making sure that the very elemental parts are in place before starting the change/movement… Yes, of course the overall vision, goals and processes need to be clear and understood (really understood)… but it’s the practical things that are more likely to create interest, willingness and energy to make things happen… It’s all about having the right preconditions in place to be able to do the job… When this is working, coworkers will be in a much better position to both build trust and connect emotionally with the cause… with less convincing needed…
and less frustration added..

ifitsnotyouitsme_06.20bSo what are the basics that coworkers care about…? Some common questions that always need to be clear and understood include: ‘When do I start?’…’What kind of support will there be?’… ‘Will I have the right tools to do my tasks? ‘… ‘Will I have enough time to complete the tasks?’… ‘What systems should I use and how do they work?’… ‘Will I get training?’… ‘Will my tasks take longer or shorter time than now?’… ‘How are others doing this?’… ‘How will my efforts contribute to the big picture?’… If you then also add to that facility and logistical things such work environment, office seating, computer and phone arrangements, coffee & lunch break and areas, menus, meeting facility services – you soon realise that the ‘small’ things are in fact the ‘big’ things… and that when coworkers feel well taken care of and supported by having the basics in place – trust can start to happen and leaders will also experience a more emotional connection to the cause itself…

By planning for the practical aspects early in the process, including things like hands-on guidance and support (step-by-step guides, workshops, walking-around & drop-in-support)… and having an agile change management approach – the business processes can run smoother… avoiding unnecessary mistakes… reducing frustration and resisting… increasing acceptance, motivation and intention… strengthening team spirit and commitment… and ultimately improving the results…

For all intents and purposes, if there is one thing I have learned (the hard way) during my years of working with business change and process improvements – it’s that ”People don’t care how much you know… until they know how much you care… ”

 

A culture of cultures…

26 Sep

Imagine a place where all people can co-exist, respect and support each other, and strive towards a common goal… regardless of nationality, culture, religion, race, political views, or personal preferences… Could such a place even exist in our modern society…?

Togetherness-02

Considering the situation in many of the world’s countries, with increasing civil unrest and escalated violent tendencies due to political and economical challenges –  it is easy to lose faith in this ever happening… The more worried and insecure people feel with the way that their countries and societies are being led, the more frustration and animosity they will feel both towards their governments and leaders… as well as any form of change that is imposed on them without being anchored or understood… Ultimately people turn against each other…

Despite this, there is another existential dimension where everything becomes very different… where the focus completely changes… and where people join forces to work together… having the same vision of what needs to be achieved… understanding and being inspired by the reasons behind… Yes, it is possible…

I am talking about ‘Company culture’… a culture of its own… a culture of cultures which in some cases by far surpasses any multi-cultural constellation or society in the outside world… For the bigger the company and the clearer the company’s values, vision, direction, working processes and co-worker benefit programmes are – the greater the impact will be of the company culture… and the more involved, inspired, productive and loyal the individuals will be… together forming a tight and powerful allegiance… a strong force to be reckoned with… Add to that – open, honest, encouraging and supporting leadership – and you have a winning concept…

In my mind and heart, one such company is IKEA… a brand and group of companies with a solid value base… a clear and inspiring vision… and with great faith in its co-workers, realising their value and potential as human resources – providing a culture that shines bright as a guiding star for to follow…
People from everywhere unite and look beyond the differences that so often separate and alienate people in the outside world – in order to join forces to and move forward together… striving to reach the goals set by the company… believing in and trusting its leaders…

In this world, I get to meet and collaborate with people from all parts of the world…. with many different backgrounds… sharing ideas and aspirations… discussing interests and passions in life… reflecting about the company and the future… as well as supporting each other when the need is there…
In this world, ignorance is replaced with awareness and knowledge… prejudice is replaced with curiosity and tolerance… conflicts are replaced by constructive dialogue, discussing with the ability to also agree that having different opinions about something can be a great opportunity…
In this world, going to work is both fun and rewarding… it is a lot easier to get up in the morning… and more motivating to put in an additional effort and go the extra mile… to feel secure about being well taken care of…

What if the outside world could be more like the world of IKEA… what if the outside world had more visionary and inspiring leaders, who also had the ability to act in the interest of the people that they represent… what if the outside world could become better at building bridges between cultures and people and instead of increasing the gaps and distrust between them…

What if the outside world had the same vision as IKEA – To create a better everyday life for the many people… Now wouldn’t that be absolutely fabulous… ; )

 

Manligt värre: Konsten att lyssna…

24 Sep

”Come to us with a problem only if you want help solving it… that’s what we do…”

Sprang på denna typiskt ‘manliga’ kommentar och tyckte att den var lite kul… en viss igenkänningsfaktor infann sig… ; )

man-not-listening-06För visst kan det ibland vara svårt för oss män att ‘bara’ lyssna… lyssna och förstå… UTAN att komma med förslag på lösningar… men det är ju så vi fungerar… våra gener är liksom kodade på det sättet… Problem är ju till för att lösas… eller…?

 

Men övning ger ju färdighet har det sagts så kanske skulle vi öva lite på detta ibland… ja, att lyssna alltså… och lyssna lite till… och lite till… och lite mer… Zzzzzzz… Ojdå, jaha… öh, vad sa du…? Hmmm, tyvärr är det svårt att behålla engagemanget i samtalet, om det bara är en som pratar hela tiden… och man inte får lov att säga något mer än att hålla med om allt som sägs… och bara ’bekräfta’ det som är i fokus just i det samtalet… oavsett vad det kan vara…

 

Men ett samtal är ju just ett ’sam-tal’… att ’tala tillsammans’… en dialog… ett utbyte av information, känslor och energier… som bygger på någon sorts balans… ett givande och tagande… Ibland är det den ene som behöver prata av sig, ibland den andre… Nej, allting behöver inte ’lösas’ bara för sakens skull men av respekt kan det vara bra att vara tydlig med vad man förväntar sig av den andre, så att man har en ärlig chans att ta ställning till om man vill och kan mötas i just det samtalet.. t ex ”jag behöver bara prata av mig…” eller ”jag behöver bara någon som lyssnar…” Eller att man faktskt vill ha den andres åsikter om något t ex ”jag vill veta vad du tycker…” eller ”jag vill stämma av något med dig… Det är ju ett tydliga sätt att visa vad man förväntar sig… och man slipper onödig frustration pga av olika förväntningar och behov…

 

Vi män gillar tydlighet… så tala gärna om (i klartext) vad ni kvinnor förväntar er av oss… så kan våra samtal bli hur bra som helst… ; )

 

Unik men inte perfekt…

25 Nov

Jag och lillan pratar just nu mycket om att alla är unika men att ingen är perfekt… och att det är just detta som gör oss – unika… Att var och en har sina speciella egenheter, varianter och skavanker… men att detta är naturligt… t ex att ögonen inte är lika stora eller sitter helt symmetriskt… likaså öronen… att näsan kan vara lite sned… att tår och fingrar varierar i form och storlek… osv… Att våra olikheter representerar något positivt och speciellt… som vi ska ta vara på och inte vara rädda för…

Min dotter är nu 11 år och som många barn i den åldern så bekymrar sig lite för att allt inte är ’perfekt’ och ’exakt’… hon är väldigt observant på detaljerna i sitt utseende… och även om jag har varit beredd på att den här typen av frågor skulle komma, är det nu extra viktigt att ge henne bra vägledning och väl genomtänkta svar… så att hon får en naturlig och avspänd inställning till sig själv – både vad gäller de inre och de yttre attributen… Förarbetet till detta påbörjades givetvis för ett flertal år sedan men det är speciellt nu när tonåren pockar på som allt blir mer relevant och tydligt… och framför allt är det nu det börjar ske lite större förändringar med kroppen…

I dagens tekniksamhälle finns det numera väldigt bra verktyg och sätt att illustrera de saker man pratar med sina barn om… YouTube och Google bilder är väldigt bra verktyg för detta tycker jag… där man omedelbart kan erbjuda en ganska verklig referens till det som diskuteras… så att barnen får bra svar på sina frågor… Jag önskar att YouTube hade funnits när jag var liten… ; )

När vi nyligen pratade om hur våra ansiktshalvor är olika och att det är detta som ger den mänskliga känslan i vårt utseende… kunde jag med hjälp av datorprogrammet Photoshop visa henne hur  märkligt och stelt det skulle se ut om våra ansiktshalvor såg exakt likadana ut… dvs var helt perfekta i förhållande till varandra…

Dottern blev så klart förvånad när hon såg resultatet och förstod vad jag menade… hon kände sig också väldigt tacksam över att hon faktiskt begåvats med ‘olika’ ansiktshalvor… Därifrån kunde sedan en parallell dras till fingertoppar… och hur deras unika avtryck faktiskt hjälper polisen att fånga skurkar… Med detta kunde vi sedan avsluta vårt samtal om olikheter… för denna gången… och hon var nöjd med de svar hon hade hon fått samt dagens nya insikter… ; )

 

Vi vuxna kan ta lärdom av barnen när det gäller så mycket… som att just att respektera varandras olikheter och egenheter… Man behöver inte alltid gilla dem… men bara att respektera dem är mycket värt… för den respekten vill vi ju själva också ha av andra… att vi ska uppskattas för att vi är de vi är… och ingen annan…

Alla är vi lika… i att vi alla är så olika… ; )

 

 

How to keep your woman happy…

17 Nov

I often run into to people who are not happy in their relationships… some are men but most are women… Could this be because we have different ways of evaluating what a ’good’ relationship is…
Yes, I think so…

I believe that there are some things that we can keep in mind, and if properly applied it will not only lead to a good relationship… but a great one… However it has taken me almost 50 years to figure this out… and believe me, I started early… One could argue that since I am currently single, I apparently have not succeed fully in applying these learnings… but had I known then what I know now, my current situation would probably be different… Yet here I am, humble but firm in my views and on my own road to success… I will get there… ; )

To be fair, being single also comes with its own set of benefits… that should not to be underestimated… but it is of course the committed relationship built on love, respect, trust and understanding – that most of us are looking for in the end… So how to keep your woman happy then…? Well, I have found that looking back at past relationships there are some commonalities that have always worked well, regardless of how the relationships have ended… For me, it all boils down to 6 simple (in theory of course) steps:

  1. Who are you and why are you here?
    Make sure that you are open with who you are, what you stand for and that you are in the  relationship for the right reasons… that there really is love and a sense of belonging to together that is genuin… This will is the foundation of the relationship and you can never ignore or disguise this as time goes by… It will be the ’fuel’ that will keep the relationship moving forward… and the ’glue’ that will keep things together and take you through the ’storms’ that you will inevitably encounter together… If you are indeed not in the relationship for the right reasons, then end it fast, as it it better to make the suffering short than to prolong the pain… The truth will always reveal itself… que, next point…
    *
  2. Be honest
    Oh yes, the truth will always reveal itself… so better to be honest from the start… tell it like it is and stand up for who you are… I find that simply telling the truth can often result in more respect and understanding in the relationship… a sense of forgiveness and increased closeness… whereas telling lies both creates strange energies, has you struggling with trying to keep your stories straight… and most importantly, if your lies are found out – it can have damaging effects on your relationship… Believe me, I have found this out the hard way… ; )
    *
  3. Value the friendship
    I find that this part is often very underestimated… as I truly believe that a good friendship is a key part of any successful relationship… This has been confirmed over and over again when talking to couples that have been together for a long time (as well as number 1 in this list)… With good friends you have fun, talked openly, act naturally, do things together and respect each other – so why not be able to do this with your own partner…?
    *
  4. Choose your wars
    For every ’win’ you gain in an argument or a dispute… there is always a price to pay… and quite often it can cause damage that can be hard to repair over time… especially if it is a repeated pattern in the relationship… You should choose your wars very carefully and consider the potentially negative effects that ’being right’ might have… and also challenge yourself on why it actually is so important for you to be right… I have found that most often it has more to do with our own insecurities and big egos than anything else… NOTE: It is of course also about how you say things… you can be in the right, express it with honesty and respect – and be perfectly fine… ; )
    *
  5. Make her feel like a woman
    Get her in the mood… find out what gets her going… what excites her and makes her curious… what does and doesn’t turn her on… Make her feel like a woman… from her perspective – not yours… Never take here for granted and always make her feel safe, loved and special in your presence… And no, it is not as simple as just asking to get all the answers… since many women will find this to be too much of an ’easy win’… You actually need to find out… you need to work for it… This is done by being alert and sensitized to what she says and does… her reactions will often tell you what you need to know… you just need to listen to her… and yes, be able to ’read between the lines… que, next point…
    *
  6. Listen to her
    Communication… now this is truly a tricky one… as men and women really do have a different vocabulary system… where the things that are said actually can mean completely different things… What we men often fail to see is that being silent and just listening is a very powerful form of communication… often much appreciated by women, at least in certain situations… Listen and observe… pay attention to the details, especially they are expressed frequently… what it really means… not just what you think it means…An example of when it is a really good idea to listen more than talk – is when she is telling you about how she feels and why… This is part of an important process… do not interupt or disturb the flow… and most of all – do not come with solutions… as this will most likely backfire… When she wants a solution, she will ask you for it… It is all about being heard, feeling respected and supported… It will most often be very appreciated and I have seen amazing things happen as a result of just going with the flow… with some very nice benefits as a result… ; )
     *

 

So, for those of you who can tick all of the above boxes – congratulations… then you are part of a very fortunate minority and I commend you for your excellent work… and I’m sure you would agree that it is all quite simple in theory… but not always so easy in practice…

However, no matter how hard it may seem – the rest of us should never stop trying… for we all need as much love and happiness as we can get… ; )

 

Den ansvarsfulla vuxenheten…

19 Jan

Barn blir utvecklade…. och vuxna blir invecklade… ; )

Ja, så kan man uttrycka det… för det händer något på vägen mellan barndom och vuxenhet… där mycket tenderar att bli mer allvarligt, stelt, ospontant och fantasilöst… och vi får anstränga oss mer och mer för att försöka hålla våra sinnen öppna… och kunna vara lekfulla och nyfikna…

Så varför måste allt bli så stort och svårt bara för att vi blir äldre… vad är det egentligen som händer…? Är det i takt med att förväntningarna på oss stiger som vi så att säga ’växer med uppgiften’…? Eller är det när vi börjar ta mer ansvar för våra handlingar som vi också blir mer rädda för konsekvenserna och håller tillbaka…?

Den allmänna uppfattningen är ofta att vi runt 50 års ålder når höjdpunkten av våra liv och att det sedan går utför… att barn och ungdomar utvecklas medan äldre och gamla människor åldras… För mig handlar det mer om en livslång utveckling…. och att varje period har sin tjusning… Den kan man förstås bara se inifrån varje specifik period… och det hjälper ju också att försöka acceptera sitt åldrande och inte förneka det… att bli vän med det faktum att vi förändras… både fysiskt, psykiskt och andligt… och att detta är en del av ‘the big plan’…

Jag är speciellt observant på det här när jag umgås med min dotter… observant på den där ’oförstörda’ gnistan och nyfikenheten… det så oskyldiga och spontana resonemanget… och framför allt den öppna och ärliga inställningen till sina känslor… Ja, här finns det mycket att lära… så vi lär av varandra… Hon vill ju åt min livserfarenhet, min kunskap, mitt lugn, stabilitet och beslutsamhet… och jag vill åt hennes barnasinne… hennes sätt att ’bedöma’ snarare än att ’döma’… och hennes positiva inställning till nya saker…

Fler vuxna borde försöka lära sig av barnen… och inte glömma hur det var att själv vara barn… att vara så sårbar, ömtålig och totalt öppen för nya intryck…

För hur torr, stel och tråkig en person än kan bli i vuxen ålder – så har vi ju alla varit små jollriga bebisar… i en helt okomplicerad tillvaro… redo för livet och alla dess möjligheter… och lyckligt ovetande om hur komplicerat allt kommer att bli när vi växer upp och  blir vuxna… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

TV serier – stunder av lycka…

08 Apr

Sedan ett par år har jag  fått upp ögonen för TV serier… Från att tidigare mest intresserat mig för filmer så har alltså en komplettering skett… Filmer utgör fortfarande ett stort intresse för mig men det jag gillar med TV serier är dels att storyn varar längre och att karaktärerna tillåts ha flera dimensioner… och ett djup i sina personligheter som ofta engagerar lite mer… i alla fall mig…

Intresset för TV serier gäller dock inte bara mig… ´då dessa generellt fått ett stort uppsving de senaste 6-7 åren… och man kan även notera att de flesta skådespelare för inte alltför många år sedan ansåg att det var ett nerköp att vara med i en TV serie… Numera står alla de stora stjärnorna i kö för att få vara med… ; )

Fördelen är också att man kan följa flera TV serier samtidigt… och få bra variation vad gäller handling och tema, vilka också framkallar olika sorters känslor… Jag både skrattar, sitter som på nålar av spänning, blir illa berörd, skrämd, upprymd, rörd… men framför allt blir jag engagerad och jag kan dessutom själv välja när jag vill känna en viss känsla…

Så vilka är favoriterna då… Ja, när jag vill ha spänning och dramatik så tittar jag gärna på ’Game of Thrones’ (riddartema med övernaturliga inslag), ’The Americans’ (ryska 80-tals agenter undercover i USA), ’The Borgias’ (kostymdrama i påvemiljö) och i viss mån ’Justified’ (polis/sheriff drama i amerikanska södern)… och vill jag ha intrig och action så blir det ’Fringe’ (sci-fi med paralella universum) ’Sons of Anarchy’ (MC gäng med alternativ agenda), ’Last Resort’ (militärpolitiskt drama på hög nivå) och ’Spartacus’ (gladiatortema med gott om visuella effekter)…

För mer skrämmande takter så är klockrena ’Dexter’ (kriminalere med tokig twist) och ’The Following’ (massmödare med kultfölje) svårslagna…

För tokrolig intrig samt svart humor så ligger ’House of Lies’ mycket bra till… och vill jag bli fascinerad och riktigt rörd så är ’Touch’ med Kiefer Sutherland en självklar favorit… Jag har även fastnat för två nya serier… ’House of Cards’ med ûbercoole Kevin Spacey… och ’Hannibal’ med dansk-esset Mads Mikkelsen… där båda leverar över förväntan… ’Arrow’ och ’Person of Interest’ går an men bara om inget av ovanstående finns tillgängligt… typ reservläge…

Vissa serier funkar också bra att se med barnen… som t ex ’Once Upon A time’, ’Teen Wolf’, ’Merlin’ och ’Legend of the Seeker’… som alla är både spännanade och har lagom mycket inslag av humor….

Så visst finns det en del att välja på och de stunder jag i lugn och ro kan avnjuta av mina TV serier… utgör  också den viktiga egentid jag behöver som balans i mitt annars ganska späckade  schema fyllt av arbetsuppgifter och aktiviteter…
Tack för att ni finns… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 
 

Lyssna till ditt hjärta…

21 Feb

Att få en kärleksrelation att verkligen fungera är inte det lättaste… två människor som ska kunna fungera bra tillsammans med allt vad det innebär… att kunna älska, respektera,  ge och ta, förlåta… och samtidigt kunna ha roligt tillsammans och hålla passionen och spänningen vid liv…

Så vad är det som gör att det fungerar…?
Handlar det om hitta sina roller i relationen, hålla sig till dem och köra på… så att det inte skapas någon friktion utan håller allt är lugnt och tryggt… eller handlar det mer om att växa och utvecklas tillsammans… att hela tiden arbeta framåt och försöka ta sig till nästa nivå i relationen… att skapa djupare band… trots de utmaningar man ställs inför på vägen…?

Att rollerna kan få vara ombytta ibland känns som en förutsättning för att lyckas skapa dynamisk relation och detta beror ju på var man hanterar sina styrkor och svagheter… I vissa situationer är den ene som leder och visar vägen… medan det i andra situationer är den andre som får ta större utrymme… Vad är viktigast… att ha en stark attraktion till varandra eller att vara riktigt goda vänner… eller kan man rent av ha både och…? Måste det finnas en stark attraktion för att en relation ska kunna hålla på sikt… eller räcker det räcka med en fin vänskap…?

Ja, svaren är nog både många och väldigt olika beroende på vem man frågar… men faktum är att de flesta inte klarar att hålla ihop… Varför är det så…? Är det vår inställning till relationer som är orsaken…? Något i vår mentalitet som gör att vi inte är villiga att kämpa eller rida ut de ‘stormar’ vi möter tillsammans…? Eller har vi helt enkelt för höga krav och förväntningar på varandra…? Kanske har vi sett för många romantiska filmer… där man träffar den perfekte partnern och  ’lever lyckliga i alla sina dar’… Vad härligt om det alltid kunde vara så enkelt i verkligheten… ; )

Jag tror att mycket handlar om den egna inställningen… framför allt till sig själv… Om man är redo att faktiskt kunna älska en annan människa så som de är… med de egenskaper och sidor som kanske inte alltid är så lätta att älska… och om man själv känner sig redo och värd att låta sig älskas… att våga öppna sig och släppa någon annan till sitt hjärtas innersta rum… att våga blotta sig… visa sig sårbar… och bli beroende av varandra… utan rädsla…

För är det något många är rädda för så är det att misslyckas… att känna sig mindervärdig och att göra fel… Därför kan det ibland vara lättare att själv hitta anledningar till varför man inte passar ihop, istället för att riskera att bli lämnad eller åsidosatt… ’Attack är bästa försvar’ så att säga… Man kanske inte vågar slappna av i  relationen… och prata om sina innersta känslor… eller så tror man att ‘gräset är grönare på andra sidan’ och söker sig till något annat… något man tror är bättre eller mer intressant än det man har… Och visst kan ju gräset se grönare ut ‘på andra sidan’ om man inte vattnar och vårdar sin egen gräsmatta…

Kanske är det så att man helt enkelt behöver ta sig igenom de jobbiga perioderna för att kunna komma ut ’på andra sidan’… där allting är ‘grönare’, lugnare och mer stabilt… och där de ‘vassa kanterna’ har slipats ner för att bli en aning mjukare och mer följsamma… Att själv våga… för att ens partner också ska våga…  att vara sann mot sig själv om vad som faktiskt är viktigt i en relation… och vad som är mindre viktigt… Att kunna se helheten för vad som står att vinna som par och att lägga tiden på rätt saker… livet är alldeles för kort…

Så öppna dörren till ditt innersta rum… och satsa på kärleken… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Juletid eller Julestrid…?

16 Dec

Ja, så var det dags igen…. julen är här… och med den kommer alla förväntningar och önskemål… och för många kommer tyvärr också ångest, besvikelser och bråk att utgöra en alltför stor delar av högtiden… Men även om vi alla har olika uppfattning om vad som krävs för att skapa en ’bra’ jul… vill vi alla vara nära våra kära på något sätt…

En utmaning som har blivit mer tydlig med åren är hur alla splittrade och nystartade familjer ska kunna få ihop det med planering och uppdelning… så att barnen får ta del av alla inblandade personer… och så att vi alla kan få känna samhörighet och frid… även när våra barn inte är hos oss… utan hos ex-partnern…
När detta inte fungerar märks det tydligt… men vi glömmer hur lätt de är för barnen att ta på sig skuld och vilja ’fixa’ så att allt blir bra för alla… Ibland blir det nästan som att de tar på sig vuxenrollen… och visar storhet, förståelse och förlåtelse… och vi vuxna beter oss som barn istället… och blir bångstyriga och envisa om att kämpa för den egna ståndpunkten…

Det krävs onekligen en del av oss vuxna… där vi behöver visa att vi kan ställa oss över eventuella meningskiljaktigheter med våra ex eller andra familjemedlemmar… och tänka på vad som blir bäst för barnen… osjälviskt och med kärleken i fokus… För det är ju vi som visar vägen för våra barn… om hur man som vuxen hanterarer relationer – även efter att man gjort slut eller skiljts åt…

Är det någonting jag lärt mig under mina år som separerad förälder med barn… så är det att saker inte är svarta och vita… det är inte fråga om ’antingen eller’… utan istället är familjelivet full av gråzoner där man som vuxen ofta behöver sätta sig själv och sina känslor åt sidan för barnen… Det är så lätt att bli bitter och vara oförlåtande… svårt att förändra sin inställning och svälja stoltheten… men de som förlorar mest på det är barnen… utan tvekan…

Om jag ser mig omkring så tycker jag mig kunna märka en viss lättnad i den extrema julhets som tidigare dominerat i både media och i samtalet mellan människor… det är fler och fler som ’sänker ribban’ en aning och fokuserar mer på de enkla och mjuka värdena… att vara tillsammans… äta gott… och bara ha det fint… Därför kan det vara bra att prata igenom vilka förväntningar man har inför julen… och hur man tillsammans kan göra den så mysig som möjligt… att visa barnen vad som egentligen är viktigt och inte överkompensera för våra skuldkänslor genom köpa alldeles för dyra presenter som vi egentligen kanske inte har råd med… speciellt inte i de tuffa ekonomiska tider som råder just nu…

Själv kommer jag att fira julafton tillsammans med mitt ex och vår dotter… exet till mitt ex och deras barn… samt diverse respektive och mor- och farförldrar och övriga släktingar… en härlig soppa… som faktiskt fungerar tack vare att alla tar sitt ansvar och tillsammans försöka skapa en trevlig atmosfär…
Allt med barnens bästa i fokus…

GOD JUL och ta väl hand om varandra… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 

Att leva i förändring…

21 Okt

Förändring är faktiskt det enda som är konstant i livet…

Dock betyder förändring olika saker för olika människor… För vissa innebär det hopp och möjligheter… men för andra skapar det rädsla och ångest… Det finns två sorters förändring – det som initieras av någon annan… och det vi själva skapar…

Förändringar som initieras av någon annan
Det kan t ex handla om en omorganisation på arbetsplatsen… eller någon typ av beslut som tas av myndighet eller politisk instans… och påverkar oss på ett eller annat sätt… Oavsett vad det handlar om brukar två saker vara avgörande för hur man som människa hanterar förändringen…
1. Varför sker förändringen?
2. Vad kommer den att innebär för mig?

Om dessa frågor hanteras smidigt av den/de som initierar och leder förändringsprocessen kan mycket underlättas… man har allt att vinna på att inte underskatta effekterna av en bra hantering… Där det ofta fallerar är i kommunikationen från de som leder processen… Även om man vet svaret på ovan nämnda frågor… vågar man inte kommunicera detta på ett tydligt sätt eftersom det sannolikt leder till fler och mer detaljerade frågor… Här handlar det om mod… och det är här man ser vilka de verkliga ledarna är… jämfört med de som egentligen inte har det som krävs för att kunna leda med karaktär, tydlighet, tillit och inspiration…

Förändringar som initieras av oss själva
Behovet av att förändra saker i våra liv känner vi alla då och då… kanske lever vi på ett sätt som inte får oss att må bra… för mycket arbete… för lite relax… för mycket mat och godis… för lite motion… för mycket självfokus… för lite omtanke för andra… osv…
Först när vi fått nog, är vi redo för verklig förändring… när vår ’intention’ är att faktiskt ändra på något… men då måste känslan vara så stark att vi inte kan föreställa oss att fortsätta som det är… och även då behöver vi ha klart för oss om det är en långsiktig förändring vi vill ha… eller en ‘quick fix’… Ofta blir väljer vi det senare… eftersom det är lättare…

Traumatiska händelser brukar dock kunna leda till att vi göra stora förändringar i livet… eftersom våra grundläggande värderingar då ofta ruckas… t ex när någon närstående avlider eller skadas… och vi verkligen blir varse hur värdefull vår tillvaro är… hur viktigt det är att ta hand om sig och de sina… och ta vara på tiden vi har… här och nu… Förändringen måste vara förankrad djupt inom oss för att vi ska känna den motivation som det krävs för att kunna genomföra förändringen… men ofta är anledningen till den önskade förändringen baserad på andra människors förväntningar på oss… eller vår uppfattning om vad andra förväntar sig av oss…
Detta funkar inte… utan leder bara till halvhjärtade försök till förändring… och vi lurar oss själva…

Förändring och rädsla
Hur vi hanterar förändring är direkt kopplat till hur vilka rädslor vi bär på…  först när vi övervinner dessa  rädslor eller lär oss att hantera dem… kan vi omfamna förändringen och se den som en naturlig del av livet… att arbeta med den istället för emot den… att försöka se vilka möjligheter och utmaningar den kan ge… istället för vilka problem den kan skapa…

Förändring är det vi har svårast för i livet… och ändå är förändringen det enda som ständigt återkommer… gång på gång… vare sig vi vill det eller inte… men det är DU som bestämmer vad den ska betyda för just dig…

Minds are like parachutes…
They only work when they are open… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Självkänsla & Självförtroende…

16 Sep

Alla går vi och bär på ett visst mått av osäkerhet…
Det är förståeligt med alla krav och förväntningar som många har på sig… inte minst försöker vi leva upp till våra egna förväntningar… vilket ofta är betydligt svårare än med de förväntningar andra har på oss…
Vi försöker på ett eller annat sätt att stärka eller bygga upp vårt självförtroende… och vår självkänsla… men är det inte samma sak…?

Nej, inte i min värld… För mig handlar ’självkänsla’ om vem man är… medan ’självförtroende’ handlar mer om det man gör… Man kan ha dålig självkänsla men ändå ha ett starkt självförtroende genom det man t ex har lyckats bygga i sin arbetsroll… där ett visst resultat och bekräftelsen som kommit med detta – har lett till en starkare tro på sin egen kapacitet… och utifrån det känner man sig mer eller mindre uppfylld och stark…  Dock är detta något helt annat än hur trygg man känner sig innerst inne…

För i den helt egna stunden har vi bara oss själva… vi kan inte sätta upp någon fasad, spela några spel eller gömma oss… vi bara är de vi är… oskyddade och öppna…
Jag menar att det är mycket lättare att bygga upp ett bra självförtroende än en bra självkänsla… och om du har en bra självkänsla t ex från barndomen, brukar självförtroendet i det man gör, komma mer eller mindre automatiskt…
Så vad innebär det att vara trygg i sig själv då… och om man inte är det – kan man bli det…?

Det beror förstås på den exakta orsaken bakom otryggheten/osäkerheten men en dålig självkänsla tar tid att återuppbygga… för någonstans har en skada skett… och det handlar om att reparera eller kompensera för den… Det kan man göra på olika sätt… Om man t ex fått för lite kärlek och bekräftelse som liten , kan detta  uppvägas av att man istället får mycket av dessa från någon annan närstående person… kanske ens kärlekspartner… eller barn… Men för att helt kunna bli hel behöver man ändå förstå och bejaka det som orsakat skadan från början… dvs göra upp med sitt förslutna, gå vidare och känna att man är värd detta… ’Because you’re worth it’…

Det är alltid intressant när man träffar på månniskor som har väldigt starkt självförtroende men där man tydligt märker att det brister i självkänslan… det brukar ofta resultera i en ganska överdriven personlig framtoning där ömsesidig och respekt och empati inte alltid är helt närvarande… Svartsjuka är också ett tydligt tecken på dålig självkänsla… och då menar jag den obefogade svartsjukan… denna ’svarta’ sjuka som kan förstöra så mycket…
Det finns även de som faktiskt har bra självkänsla men som av någon anledning inte tror på sig själva och sin kapacitet… de är helt enkelt rädda för sin inre kraft… för det som sker om de verkligen släpper fram den… och låter energierna flöda fritt…

Oavsett hur det står till med ens självkänsla och självförtroende så är det bara vi själva som kan åstadkomma verklig förändring eller förbättring… Visst finns det många omkring oss som har åsikter om hur man ska vara och vad som är bäst… De kommer ständigt med sina goda råd… ’tänk positivt’ och allt det där… Men hade det bara handlat om det så hade ju alla mått bra och inte haft anledning att utveckla sig vidare…
Mitt tips – lär känna dig själv, acceptera att ingen är perfekt… och att det istället handlar om att bli den bästa människan man kan bli…

You are who you are – Become your best… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…