RSS
 

Archive for the ‘Manligt & Kvinnligt’ Category

Manligt värre: Konsten att lyssna…

24 Sep

”Come to us with a problem only if you want help solving it… that’s what we do…”

Sprang på denna typiskt ‘manliga’ kommentar och tyckte att den var lite kul… en viss igenkänningsfaktor infann sig… ; )

man-not-listening-06För visst kan det ibland vara svårt för oss män att ‘bara’ lyssna… lyssna och förstå… UTAN att komma med förslag på lösningar… men det är ju så vi fungerar… våra gener är liksom kodade på det sättet… Problem är ju till för att lösas… eller…?

 

Men övning ger ju färdighet har det sagts så kanske skulle vi öva lite på detta ibland… ja, att lyssna alltså… och lyssna lite till… och lite till… och lite mer… Zzzzzzz… Ojdå, jaha… öh, vad sa du…? Hmmm, tyvärr är det svårt att behålla engagemanget i samtalet, om det bara är en som pratar hela tiden… och man inte får lov att säga något mer än att hålla med om allt som sägs… och bara ’bekräfta’ det som är i fokus just i det samtalet… oavsett vad det kan vara…

 

Men ett samtal är ju just ett ’sam-tal’… att ’tala tillsammans’… en dialog… ett utbyte av information, känslor och energier… som bygger på någon sorts balans… ett givande och tagande… Ibland är det den ene som behöver prata av sig, ibland den andre… Nej, allting behöver inte ’lösas’ bara för sakens skull men av respekt kan det vara bra att vara tydlig med vad man förväntar sig av den andre, så att man har en ärlig chans att ta ställning till om man vill och kan mötas i just det samtalet.. t ex ”jag behöver bara prata av mig…” eller ”jag behöver bara någon som lyssnar…” Eller att man faktskt vill ha den andres åsikter om något t ex ”jag vill veta vad du tycker…” eller ”jag vill stämma av något med dig… Det är ju ett tydliga sätt att visa vad man förväntar sig… och man slipper onödig frustration pga av olika förväntningar och behov…

 

Vi män gillar tydlighet… så tala gärna om (i klartext) vad ni kvinnor förväntar er av oss… så kan våra samtal bli hur bra som helst… ; )

 

Unik men inte perfekt…

25 Nov

Jag och lillan pratar just nu mycket om att alla är unika men att ingen är perfekt… och att det är just detta som gör oss – unika… Att var och en har sina speciella egenheter, varianter och skavanker… men att detta är naturligt… t ex att ögonen inte är lika stora eller sitter helt symmetriskt… likaså öronen… att näsan kan vara lite sned… att tår och fingrar varierar i form och storlek… osv… Att våra olikheter representerar något positivt och speciellt… som vi ska ta vara på och inte vara rädda för…

Min dotter är nu 11 år och som många barn i den åldern så bekymrar sig lite för att allt inte är ’perfekt’ och ’exakt’… hon är väldigt observant på detaljerna i sitt utseende… och även om jag har varit beredd på att den här typen av frågor skulle komma, är det nu extra viktigt att ge henne bra vägledning och väl genomtänkta svar… så att hon får en naturlig och avspänd inställning till sig själv – både vad gäller de inre och de yttre attributen… Förarbetet till detta påbörjades givetvis för ett flertal år sedan men det är speciellt nu när tonåren pockar på som allt blir mer relevant och tydligt… och framför allt är det nu det börjar ske lite större förändringar med kroppen…

I dagens tekniksamhälle finns det numera väldigt bra verktyg och sätt att illustrera de saker man pratar med sina barn om… YouTube och Google bilder är väldigt bra verktyg för detta tycker jag… där man omedelbart kan erbjuda en ganska verklig referens till det som diskuteras… så att barnen får bra svar på sina frågor… Jag önskar att YouTube hade funnits när jag var liten… ; )

När vi nyligen pratade om hur våra ansiktshalvor är olika och att det är detta som ger den mänskliga känslan i vårt utseende… kunde jag med hjälp av datorprogrammet Photoshop visa henne hur  märkligt och stelt det skulle se ut om våra ansiktshalvor såg exakt likadana ut… dvs var helt perfekta i förhållande till varandra…

Dottern blev så klart förvånad när hon såg resultatet och förstod vad jag menade… hon kände sig också väldigt tacksam över att hon faktiskt begåvats med ‘olika’ ansiktshalvor… Därifrån kunde sedan en parallell dras till fingertoppar… och hur deras unika avtryck faktiskt hjälper polisen att fånga skurkar… Med detta kunde vi sedan avsluta vårt samtal om olikheter… för denna gången… och hon var nöjd med de svar hon hade hon fått samt dagens nya insikter… ; )

 

Vi vuxna kan ta lärdom av barnen när det gäller så mycket… som att just att respektera varandras olikheter och egenheter… Man behöver inte alltid gilla dem… men bara att respektera dem är mycket värt… för den respekten vill vi ju själva också ha av andra… att vi ska uppskattas för att vi är de vi är… och ingen annan…

Alla är vi lika… i att vi alla är så olika… ; )

 

 

’Bokens’ omslag…

03 Maj

Jodå, visst döms boken efter omslaget… 

Första intrycket väger tungt… så är det… I mötet med andra människor tar det endast en bråkdels sekund att skapa ett första intryck… och vi bedöms/dömms… därefter går tiden åt till att antingen bekräfta eller försöka ändra denna första uppfattning…

Det är intressant att notera skillnaden mellan att ’bedöma’ och ’dömma’… och det är ju så lätt att dömma… utan att ge människor en chans att visa vem de egentligen är…

Så, vad är det första man bedömmer/dömmer hos en annan person…? Skönhet är ju t ex inte bara något som har med själva utseendet att göra… utan handlar också om helheten… inre kvaliteter som t ex humor, utstrålning, energier, sätt att prata, kroppsspråk, leende, skratt, blickar, egenskaper, intressen, osv… sådant som inte går att mäta eller generalisera… man måste uppleva det i situationen… känna känslan på riktigt… och ibland blir man förvånad över vad man själv eller andra attraheras av… och hur en första uppfattning kan förändras till något helt annat med tiden… Mycket kommer inifrån… och då är det ju vi själva som bestämmer vad som ska synas utåt… och beroende på vad vi väljer (medvetet eller inte), kommer också responser och resultat att vara olika…

Vi mäter vår egen självbild genom andra… genom speglingar och vad omgivningen ger oss för signaler… och så rättar vi oss efter det… när det egentligen borde vara tvärtom… att vi själv lägger ribban för hur vi vill uppfattas och sedan ger oss ut med den inställningen… och så får omgivningen anpassa sig efter det istället… ; )

’Bokens omslag’ har blivit så viktigt för att så många människor just tycker det är lättare att döma än att bedöma… det är det sättet som vårt samhälle och media underbygger… framför allt i de situationer där något är annorlunda eller nytt… oprövat och oetablerat…
Det intressanta är dock att många av de mest framgångsrika människorna i historien, är just de som vågat vara egensinniga, våga sticka ut och förlita sig på sina inre kvaliteter… och inte brytt sig om vad andra tycker och tänker om dem… det obeprövade blir så småningom normen som alla rättar sig efter…

Så om man ändå bedöms så snabbt, kan man ju lika bra se till att göra ett starkt intryck…
Att ge folk något att prata om… att vara en ledare… eller en följare…
Eller som någon sa – ”You laugh because I am different…  I laugh because you are all the same…
____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Åldersnoja…

08 Mar

Vi hanterar alla detta på olika sätt men sällan har det väl tränats, bantats, färgats, fyllts och skurits – än i vår moderna samtid… och ibland undrar jag om det handlar om folks egna åsikterna eller om omgivningens förväntningar och krav…

Vissa saker vill man så klart gärna behålla som de var… medan annat faktiskt blir bättre med tiden… t ex karaktär, vishet, lugn, självförtroende… Allt handlar om en ’trade-off’… ett skifte i fokus mellan attribut och egenskaper… det ytliga mot något mer och djupare…
Det beror det ju också på vad vi värderar mest… är det t ex viktigare att dölja de gråa hårstråna för att inte se ‘gammal’ ut… eller kan det få synas som ett tecken på livserfarenhet…? Sitter attraktionskraften i utseendet… eller mer i de personliga egenskaperna och inställningen till livet…? Det finns ju också så mycket mer att lära sig… så mycket att vara nyfiken inför….
Någon uttryckte det så här: ”The more I learn, the more I realise how little I know”…

När min 10-åriga dotter frågar om olika åldrar och vad de innebär, brukar jag svara att varje ålder har sin tjusning… för det har den verkligen… i alla fall så länge jag hittills levt… Jag får se om jag känner likadant när jag fyller 60 år… eller 70… men de jag känner i den åldern, säger ofta samma sak…

Så varför är vi så rädda för att bli äldre… och mindre attraktiva på marknaden…? Tja, ålders- och utseendefixeringen i vårt samhälle och media bidrar naturligvis till detta… Speciellt svårt är det för kvinnor och unga tjejer… som ständigt påminns om hur andra tycker att de ska se ut… och ofta handlar det då om äldre gubbar med alldeles för stora egon och för mycket makt… som styr marknaden och trenderna… Men ärligt talat – hur ofta ser folk egentligen ut som i reklamerna  – i verkligheten… inte så ofta nej… Det fixas och trixas en hel del… och Photoshop används alltmer som spackelspade än som precisionsinstrument… där slutresultatet sällan har speciellt hög igenkänningsfaktor.

För mig sitter det mest intressanta i personligheten och inställningen till sig själv och andra… Hellre en person med ’rätt’ inställning… än en med ’fel’ fokus… Gå inte på myten att vår ålder definierar oss som människor… bara för att vissa väljer att döma utifrån sina egna osäkerheter… Det är vi själva som har kontroll över hur vi vill uppfattas… det handlar om att må bra och att låta det både synas och märkas…

“Age is an issue of mind over matter… if you don’t mind, it doesn’t matter…”

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Förbjuden frukt…

29 Dec

Varför smakar förbjuden frukt alltid så gott… eller snarare tanken om den förbjudna frukten…?

Att göra det där lite ’farliga’ eller ’förbjudna’… som vi vanligtvis inte tillåts eller tillåter oss själva att göra…  i den ofta så strukturerade och kontrollerade tillvaron som många lever i… den tillvaro där allt är ordnat och tillrättalagt… så där lagom av allt liksom…

Att gå utanför ramarna… utanför de vanliga gränser… kan därför vara väldigt lockande… att få uppleva något utöver det vanliga mest för att bryta vissa mönster och vanor snarare än att det skulle ge någon varaktig tillfredsställelse eller lycka… Men är känslan i stunden verkligen så viktig att vi är beredda att göra avkall både på det vi tror på och har lovat oss själva… och andra…?

Jag tror att mycket handlar om att bryta sig ur det ’fack’ vi tillåtit oss själva att bli placerade i… för oavsett hur andra uppfattar oss… baserar detta sig på hur vi har valt att framställa oss själva… Om man t ex väljer att framställa sig som en försiktig och tystlåten person…
är det mycket troligt att man kommer att uppfattas så av andra… osv… Ibland hamnar vi kanske i ett fack där vi inte vill vara… och då kan vi bryta oss fria genom att agera på sätt som står i kontrast till den vanliga uppfattningen om oss… något som gör att vi känner oss mer närvarande… och levande… Det handlar om kontroll… att antingen skapa den… eller släppa den…

Genom att göra det förbjudna släpper vi på kontrollen… och bejakar andra sidor inom oss själva… sidor som vi ibland inte riktigt visste fanns där… och det är just det som kan vara så befriande… Att strunta i vad andra ska tro eller tycka… att leva i nuet utan att tänka så mycket på konsekvenserna… att bara få tänka på sig själv och inte behöva tänka på andra… även om man är medveten om riskerna…

Ja, ofta smakar den förbjudna frukten väldigt gott… i stunden… men hur känns det efteråt…? Kan vi sedan återgå vår vanliga tillvaro… eller handlar det om att bejaka alla sidor som finns inom oss… och finna en balans mellan dem… så att de tillsammans skapar en harmonisk helhet…?
Kan det rent av vara så att utan den förbjudna frukten så lever vi inte ett fullt liv…? Att utan den är vi inte ’hela’ som människor…? Är det därför så många människor lever olyckliga liv… och helst vill vara någon annanstans och göra något annat…? Tillåter vi alldeles för mycket kontroll i våra liv… utifrån andras värderingar… istället för våra egna…?

Kanske borde vi släppa loss lite… och inte alltid spela efter reglerna…
Kanske borde vi alla äta lite förbjuden frukt då och då… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

B-listan…

10 Sep

Ja, alla är vi olika… respect…
Vi klär oss olika… och vi för oss olika… Snyggt tycker vissa… mindre snyggt tycker andra…
Visst är smaken olika… på gott och ont… ; )

Jag dömer inte ut någon pga av hur de ser ut eller klär sig… för det handlar ju om att ge uttryck för sin individualitet… Dock får man vara medveten om att det första intrycket ger vissa signaler och skapar uppfattningar hos betraktaren… och givetvis har jag, liksom många andra, åsikter om hur vissa väljer att presentera sig själva… Men även om man ’bedömer’ en person utifrån hur de väljer att se ut… är det inte det samma som att ’döma’ dem… Alla bör få möjlighet att visa vem de är… oavsett hur de ser ut… och ibland kan man bli riktigt förvånad över vad en person har att ge, när de väl får chansen…

Med det sagt, och med risk för starkt avvikande uppfattningar – presenterar jag härmed min ’B-lista’ (B som i Buttricks, dvs väldigt svårt att ta på allvar)… över saker jag tillåter mig själv att få undrar över…


MÄN


1. Tröja/Skjorta/T-shirt instoppat i byxorna
Går fetbort… under alla omständigheter… utom business-skjorta till kostym/slacks… där går det bra…

2. Blue-tooth-snäcka i örat – när man INTE pratar i telefon
Detta ser extremt töntigt ut… vuxen man med leksak… som sett för många actionfilmer…

3. Loafers/sportkläder med vita tubsockar
Aj, aj, aj… en riktig klassiker… som fortfarande har väldigt hög pinsamhetsfaktor… det går bara inte att få detta att se bra ut…

4. Slafsiga kläder
Det är förvånande hur många män som kommer i slitna paltor vid festliga tillfällen… som inte orkar anstänga sig för att ge det ‘lilla extra’… typ klä upp sig lite… Hur tänker man då…? Samtidigt vill de väldigt gärna att flickvännen/frun ska klä sig både fint, fräscht och kanske t o m lite sexigt… men hallå…

5. ’Gällivare-häng’ i byxorna
Har aldrig förstått detta mode… det ser förfärligt ut… det finns inget positivt att säga om det… allls…!


KVINNOR

1. Leopardkläder
Det finns ett fåtal kvinnor som kommer undan med detta… men då krävs både en viss stil och finess…
annars blir det ‘tant-Raffa’… dvs väldigt ‘tacky’…

2. Pumps med strumpor
Vem kom på den idén..? Rött kort utfärdas härmed…

3. Hela strumpebyxor
Sorry ladies men detta är en riktig ’sexdödare’… jo, jag vet att det kan vara väldigt praktiskt… och det är OK så länge man bara ser benen…  men i helhet ser det ut mest som tunna långkallingar… typ kroppsstrumpa…
Nej, no worky… OBS – nylonstrumpor med strumpebandshållare är ALLTID en vinnare… ; )

4. Converse gympaskor
Förstår inte detta alls… jag måste ha missat något…
för det ser både grabbigt och okvinnligt ut…
Lägg ner…

5. Hängande pöskläder
Också en klassiker…
Upplysning: Att hänga på sig tältkläder drar snarare till sig uppmärksamhet än avleder den… och man undrar förstås genast vad som försöker döljas… Jo, jag förstår att vissa inte är nöjda med sina kroppar… men för många av oss män, funkar det alltid bättre med en kvinna som accepterar sitt utseende och sträcker på sig… för om hon inte är nöjd med hur hon ser ut… får hon ju göra något åt det…

Glimten i ögat var det ja… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Fantasi eller verklighet…

08 Jan

Att fantisera är bra, det behöver vi alla… och ibland kan t o m fantasin bli till verklighet… men ofta stannar fantasin just vid att vara bara fantasi… och det är kanske lika bra det… för i fantasin kan ju vad som helst hända och det är lätt att tro att det blir likadant i verkligheten… men det blir det inte…

Det ligger det någonting i talesättet ”verkligheten överträffar alltid fantasin’… dvs hur mycket man än har fantiserat om något, så blir det ändå helt annorlunda när det händer ’på riktigt’… ibland blir det ännu bättre… och ibland inte… Oavsett vilket, så blir det i alla fall en helt annan upplevelse när det sker i verkligheten… eftersom alla sinnena då är fullt närvarande och man uppfylls av så många intryck och känslor samtidigt… på gott och ont…

I fantasins värld existerar ju heller inga konsekvenser… och ingen blir sårad… det hela känns väldigt spännande men ändå ganska ’safe’… Fantasin ger också utlopp för vissa tankar och känslor som inte alltid lämpar sig att ge uttryck for i vår vardagliga tillvaro… i alla fall inte i den intensitet eller omfattning som den förekommer i fantasierna… Men vad är egentligen fantasierna ett tecken på… vad försöker de säga oss…?

Att t ex fantisera om någon annan än den man är tillsammans med… betyder det att man hellere vill vara tillsammans med den personen…? Nej, inte alls… där kan fantasierna har helt andra grunder och vara kopplade till tankar och känslor som vi inte styr över… som kanske inte ens har med saken att göra… Fantasier kan tvärtom vara ett sätt att behålla fotfästet i tillvaron… ett sätt att stå stadigt när det blåser hårda vindar… och att kunna processa vissa saker i en egen sfär, på eget sätt… så att man klarar att upprätthålla den balans som behövs i det ’verkliga’ livet… Det skulle vara mycket värre om vi inte fick eller kunde fantisera… tänk så mycket frustration och känslor som skulle byggas upp inom oss då… nej, det är verkligen ett högriskprojekt… Förbud och förmaningar brukar ju sällan leda till det man vill, snarare tvärtom… 

Jag tror att det är både viktigt och nyttigt att få ha sina fantasier… så länge man tydligt kan skilja på fantasi och verklighet…  och har sina prioriteringar klart för sig… Det allra bästa är att ha någon att kunna prata om dem med… någon som lyssnar, förstår och framför allt inte känner sig hotad av det… Att kunna avdramatisera det hela… sätta saker i perspektiv… Men visst, det är inte alla som klarar en sådan sak… och det får man ju respektera… Men övning ger färdighet… och öppenhet brukar ofta kunna stärka många relationer… Kanske kan man t o m ta del av varandras fantasier… släppa in varandra i det ‘allra innersta rummet’… Då kan det faktiskt bli hur häftigt som helst… ; )

Så fantisera på… men lev i nuet och ta väl hand om varandra… ; )

 

Den ’perfekta’ partnern…

24 Sep

Existerar den perfekta partnern…? Svaret är både ’ja’ och ’nej’…

Ja, den perfekta partnern existerar… utifrån vad vi faktiskt behöver och vad som är bäst för oss… men det är tyvärr inte alltid vi vet vad vi detta är…

Nej, den perfekta partnern existerar inte – utifrån allt vi vill ha i en person… eftersom våra önskelistor på egenskaper och attribut oftast blir både väldigt långa och orealistiskt detaljerade…

Ofta söker vi vår partner utifrån det vi vill ha istället för det vi behöver… och allt handlar ju inte om attraktion och åtrå… utan också om att kunna – mötas, komplettera varandra, kommunicera, känna tillit, skratta tillsammans, samarbeta… osv…

Min uppfattning är att det finns åtskilliga personer i vår värld som är i det perfekta för oss… var och en på sitt sätt… utifrån vad vi behöver… det gäller bara att hitta någon av dem… och det kan ju ibland ta tid… ; )

Media gör sitt bästa för att försöka påverka oss i vårt sökande efter ’den rätta’… och fokuserar gärna på det yttre… ett yttre som är överdrivet till perfektion – denna perfektion påverkar oss i sökandet efter ’drömpartnern’… och vi glömmer gärna att ’bakom kulisserna’ har nästan allt formats och manipulerats enligt alla tricks som finns i boken… retoucherade bilder, perfekt ljussättning, kläder, make-up, hårförlängningar, glans, lösa delar och tillsatser… osv… allt för att ge ett intrycket av – perfektion…

Likaså i filmens värld… där handling och karaktärer antingen är påhittade, förskönade eller överdrivna till det extrema… för att vi som åskådare ska förföras, förfäras eller på annat sätt fångas in i den värld man skapat just för oss… vi tror på det vi ser… Även de s k ’reality-showerna’ är ju extremt konstruerade för att fylla precis ’de hål’ som producenterna anser behöver fyllas i våra liv… mycket beräknande… och mycket effektivt…

Men verkligheten ser ju ofta väldigt annorlunda ut… och de människor vi väljer att ingå relationer med… har ju både bra och mindre bra sidor… olika egenskaper… olika styrkor och svagheter… etc…
Det jag ser omkring mig är oftast två varianter: Antingen att man ’nöjer sig’ med det man tycker att man kan få… (det man anser sig vara värd) ELLER att man har så höga förväntningar och krav, att ingen ’normal’ människa kan motsvara dessa – och man förblir ensam i sitt desperata sökande efter drömpartnern… 

Om man ser tillbaka på sina tidigare partners, brukar man ofta kunna se vissa mönster… vissa mer tydliga än andra… och det går ganska lätt att konstatera vad som fungerat bra och mindre bra… men istället för att bara fokusera på de bra delarna hos var och en – och försöka slå ihop dessa till en drömpartner… tror jag mer på att se på det som inte fungerade bra… och lära av detta… t ex: Om det var mycket bråk om svartsjuka, kan man ju faktiskt analysera sitt eget beteende och fråga sig… ”vad bidrog jag med för att det skulle bli så här…?” Kanske berodde det på bristande självkänsla eller ett överdrivet bekräftelsebehov… Då behöver jag ju inte ’snöa in’ på att försöka hitta en partner som inte är svartsjukt lagd (det resulterar ändå ofta i motsatsen), utan istället söka efter en person som kan bidra till att jag kan känna sig mer trygg i mig själv… eller känna mindre rädsla för att bli lämnad… Att lära av misstagen tycker jag ger mycket mer än att skapa orealistiska drömlistor som ändå ingen kan leva upp till…

Drömpartners finns ’där ute’… som är ’rätt’ för just dig… Men då gäller det att vidga vyer lite och försöka se helheten… och framför allt se igenom ’hypen’…

Lycka till… ; )

 

Manligt & Kvinnligt: Utseende och innehåll…

14 Aug

Ja, då var semestern slut… och det är dags att komma tillbaka till verkligheten igen… alla rutiner och all struktur… alla åtaganden, förväntningar och krav… Skönt att ’släppa efter’ lite på allt under semestern… tider, rutiner… och kanske framför allt kosten… Jag har (som så många andra) passat på att mumsa i mig lite extra av allt under semestern… och gott var det också… lite ’relax’ liksom… det känns viktigt att kunna unna sig lite extra njutning ibland… och det behövs för att få balans på livstilen… Det går det för övrigt att äta gott fastän man tänker på formen… det handlar mer om vilka mängder man stoppar i sig av olika saker… och ja, lite självkontroll kan ju vara bra… ; )

Men varför tänker vi så mycket på formen och det yttre…? Det är ständigt fokus på figur och utseende… Är det för vår egen skull…? Eller är det mer för att omgivningen trycker på… massmedia… eller partnern…? Det är definitivt tuffare för kvinnor… som har mer att ’leva upp till’… men ibland får jag känslan av att det handlar mer om hur kvinnor tror att de uppfattas än hur de faktiskt upfattas… de skapar gärna sin självbild utifrån vad andra tycker… och då oftast vad andra kvinnor tycker – inte män…! Jag har sällan hört män prata om andra män på det sätt som kvnnor gör… den kvinnliga avundsjukan gentemot andra kvinnor är ju legendarisk… ; ) Varför är det så…? Ser man ur ett historiskt perspektiv, så borde de vara männen som konkurrerar på detta sätt… för att ’erövra’ kvinnorna… ’herreman på täppan’ och allt det där… så har det varit i många kulturer… det var männen som smyckade ut sig för att överglänsa varandra – inte kvnnorna… Det är likadant i djurvärlden… det är hannarna, inte honorna som stoltserar med sitt yttre…

Men nu för tiden och kanske speciellt i Skandinavien, har vi män blivit lite tama… enkla varelser… det krävs så lite för att vi ska känna oss nöjda… och det gäller även med våra kvinnor… inte att det krävs ’lite’ av dem… utan att saker inte behöver vara så himla krångliga som de kan vara ibland… Vi tonar gärna ner detaljerna… Det är inte så viktigt att ha just de där skorna till just den där klänningen… eller handväskan… eller färgkombinationen… eller att det ens måste vara så uppklätt överhuvudtaget… eller att de där extra kilona spelar speciellt stor roll… och själva är vi inte heller alltid så noga med vårt yttre… Hmmm… det behövs nog ett lyft här…

Ibland verkar det handla mer om ‘det inre’… om attityden… till sig själv… Jag tror att många män hellre är tillsammans med en kvinna som en härlig personlighet och tror på sig själv – men som kanske inte är världen ’snyggaste’ till det yttre – än en kvinna som döljer sin inre osäkerhet genom att försäka skapa och upprätthålla ett till synes perfekt yttre – men som då ständigt lever under pressen att försöka leva upp till sin egen självbild… med resultatet att hon får svårt för att slappna av… Men är det inte lite annorlunda när vi fantiserar om kvinnor…? Då är väl det yttre en lite viktigare faktor…?

Ett trevligt yttre är ju också ett tecken på att man tar hand om sig… att man anser sig vara så pass värdefull, att det är värt att ta hand om sig själv och sin kropp… Jo, det inre är viktigt… men en sund balans mellan både yttre och inre kvaliteter är väl ändå att föredra… man kan väl få ha lite av båda… dynamiskt snarare än statiskt… men utan fixering åt endera hållet…

En frukt får gärna smaka gott… men det är också viktigt hur den ser ut… ; )

Respect yourself…

 

Kroppsvård – hitta rätt nivå…

15 Mar

Överallt – på TV och i filmer, är det väldigt mycket fokus på hur kvinnor ska se ut… och detta speglar naturligtvis den uppfattning som fortfarande finns ute i vårt samhälle… De som har de starkaste synpunkterna ang detta är ofta män…

woman-beautiful-041De tycker att kvinnorna ska vara snygga, fräscha, smala, ha fin rumpa, fina bröst och fin make-up, vara fina i håret, ha fina och långa naglar samt snygga kläder – gärna sexiga sådana… Det ska vara baby-len hud, vaxade kroppsdelar och sexiga underkläder… ja, typ fotomodellsnivå – plus lite till… Det är ungefär som att ha en bil som alltid är i nyskick… Men vem har egentligen det…? Inte många… eftersom det då krävs så oehört mycket underhållsarbete… och man skulle knappt hinna med något annat om man gjorde allt det där…

 

För så är det ju med skötseln av våra kroppar… det tar tid, kräver mycket omsorg och noggranhet, om man ska kunna hålla en så pass hög nivån hela tiden… Men hur är det egentligen med männen själva då… de som har så många åsikter om sina kvinnor…? Ja, man kan intressant nog notera att de som oftast har de starkaste synpunkterna – många gånger är de som själva har den slappaste och ofräschaste stilen av alla…

 

Jaha, så kvinnorna ska vara superfräscha men själv kan man se ut som Robinson Kruse (nej, han såg sannerligen inte ut som i Hollywoodfilmerna…) Hmmm, inte speciellt rättvist kan jag tycka… Det är en sak om båda parterna gillar den ofräscha och ruffiga stilen (vilket vissa gör)… fine… ’det finns ett lock till varje gryta’… men många kvinnor vill väl ha sin man både ’hel, ren och fräsch’… samt hyfsat ’in shape’… och det är väl inte för mycket begärt om vi nu själva ställer krav på våra kvinnor…

 

Dock finns det exempel där de omvända gäller… dvs att kvinnorna vill ha sina män fräscha men själva ’släpper efter’ lite väl mycket… Oavsett vilket, så handlar det om respekt och förväntningar… både på sin partner men även på sig själv… och visst känns det väl ändå bättre när man är fräsch – även om det är skönt att ha en riktig ’slappe-dag’ ibland och strunta i allt vad utseende heter…

 

Det lättaste är nog att själv försöka motsvara de förväntningar man ställer på sin partner… och tänka sig in i hur man själv uppfattas… att försöka se sig själv med den andres ögon… Då är det nog lättare att hitta en lämplig nivå för sin kroppservice och framtoning… för visst blir man lätt lite ’hemma-blind’… ; )