RSS
 

Archive for the ‘Tro & Andlighet’ Category

Att leva i förändring…

21 Okt

Förändring är faktiskt det enda som är konstant i livet…

Dock betyder förändring olika saker för olika människor… För vissa innebär det hopp och möjligheter… men för andra skapar det rädsla och ångest… Det finns två sorters förändring – det som initieras av någon annan… och det vi själva skapar…

Förändringar som initieras av någon annan
Det kan t ex handla om en omorganisation på arbetsplatsen… eller någon typ av beslut som tas av myndighet eller politisk instans… och påverkar oss på ett eller annat sätt… Oavsett vad det handlar om brukar två saker vara avgörande för hur man som människa hanterar förändringen…
1. Varför sker förändringen?
2. Vad kommer den att innebär för mig?

Om dessa frågor hanteras smidigt av den/de som initierar och leder förändringsprocessen kan mycket underlättas… man har allt att vinna på att inte underskatta effekterna av en bra hantering… Där det ofta fallerar är i kommunikationen från de som leder processen… Även om man vet svaret på ovan nämnda frågor… vågar man inte kommunicera detta på ett tydligt sätt eftersom det sannolikt leder till fler och mer detaljerade frågor… Här handlar det om mod… och det är här man ser vilka de verkliga ledarna är… jämfört med de som egentligen inte har det som krävs för att kunna leda med karaktär, tydlighet, tillit och inspiration…

Förändringar som initieras av oss själva
Behovet av att förändra saker i våra liv känner vi alla då och då… kanske lever vi på ett sätt som inte får oss att må bra… för mycket arbete… för lite relax… för mycket mat och godis… för lite motion… för mycket självfokus… för lite omtanke för andra… osv…
Först när vi fått nog, är vi redo för verklig förändring… när vår ’intention’ är att faktiskt ändra på något… men då måste känslan vara så stark att vi inte kan föreställa oss att fortsätta som det är… och även då behöver vi ha klart för oss om det är en långsiktig förändring vi vill ha… eller en ‘quick fix’… Ofta blir väljer vi det senare… eftersom det är lättare…

Traumatiska händelser brukar dock kunna leda till att vi göra stora förändringar i livet… eftersom våra grundläggande värderingar då ofta ruckas… t ex när någon närstående avlider eller skadas… och vi verkligen blir varse hur värdefull vår tillvaro är… hur viktigt det är att ta hand om sig och de sina… och ta vara på tiden vi har… här och nu… Förändringen måste vara förankrad djupt inom oss för att vi ska känna den motivation som det krävs för att kunna genomföra förändringen… men ofta är anledningen till den önskade förändringen baserad på andra människors förväntningar på oss… eller vår uppfattning om vad andra förväntar sig av oss…
Detta funkar inte… utan leder bara till halvhjärtade försök till förändring… och vi lurar oss själva…

Förändring och rädsla
Hur vi hanterar förändring är direkt kopplat till hur vilka rädslor vi bär på…  först när vi övervinner dessa  rädslor eller lär oss att hantera dem… kan vi omfamna förändringen och se den som en naturlig del av livet… att arbeta med den istället för emot den… att försöka se vilka möjligheter och utmaningar den kan ge… istället för vilka problem den kan skapa…

Förändring är det vi har svårast för i livet… och ändå är förändringen det enda som ständigt återkommer… gång på gång… vare sig vi vill det eller inte… men det är DU som bestämmer vad den ska betyda för just dig…

Minds are like parachutes…
They only work when they are open… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Är vi verkligen ensamma där ute…?

05 Apr

Såg ett intressant TV program (ännu ett) om utomjordingar… och att vi på planet jorden återkommade blivit påhälsade genom alla tider… i olika länder och kulturer… vilket så klart triggar en hel del tankar… speciellt efter att också ha sett ett antal sci-fi filmer på temat… Ja, många är åsikterna och spekulationerna om detta… och hur man tar ställning tror jag har mycket att göra med hur man är uppvuxen… antingen med andlighet och intresse för existensiella frågor… eller med fokus enbart på det som går att bevisa…

Själv har jag alltid haft ett intresse både för det som går att bevisa (logiskt tänkande och agerande)… men även det som inte går att förklara… eller som bär en viss mystik… Det här med utomjordingar kvalificerar sig ju defintivt som det sistnämnda… och i många kulturer är det också starkt kopplat till religion och tro… För mig skulle det förefalla mycket märkligt om det inte någon annanstans i universum skulle finnas andra intelligenta livsformer… förutom vi… om man nu kan se oss som ’intelligenta livsformer’… för det hela handlar ju om vad man jämför med… och vi har ännu ju inte jämfört vår intelligensnivå med någon annan livsform ute i universum… inte officiellt i alla fall…

Familjefilmer där någon utomjording råkat hamna på planet jorden, brukar vara positiva och ha en ton av hopp… medan vuxenfilmernas ’alien invasion’ -teman brukar vara en ytterst blodig affär… Nu har även  intressanta TV serier på temat börjat komma… så det är tydligen ett aktuellt ämne i mångas ögon…

Så vad ska man tro… finns det ’snälla’ aliens… som är nyfikna och fredliga… eller handlar det mer om rovdjurliknande varelser som drivs av primala instinkter och en önskan att erövra andra civilisationer… Eller finns båda sorterna..?

Ja, vi får väl se hur det blir… många människor påstår sig ju redan ha kommit i kontakt med utomjordingar så för dem råder ingen tvekan… De finns ju även de som menar att aliens finns mitt bland oss… och har funnits under lång tid… förklädda som människor naturligtvis… En hisnande tanke… men också ganska spännande… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Till döden skiljer oss åt…

11 Aug

Är det möjligt att vara tillsammans med en och samma person livet ut… i ett monogamt förhållande…?

Ja, därom tvista de många…  och med all rätt…
Vissa menar att det är en omöjlighet… att människan inte skapt för att ‘bara’ hålla sig till en människa… medan andra tycker att det är en självklarhet att upprätthålla en exklusiv tvåsamhet… genom vått och torrt…

Själv tycker jag att frågan inte är helt enkel att ta ställning till… eftersom svaret beror på vilka förutsättningar som gäller… För även om man är en människa med åtminstone hyfsad självinsikt, som är i kontakt med kärleken inom sig, har respekt för andra människor, besitter viljan att både utveckla sig själv och den relation man befinner sig i… samt har en klar uppfattning om vad som gör en lycklig… Så krävs det ju att man har en någorlunda likasinnad partner om det hela ska fungera och man kan ska kunna tillbringa ett lyckligt liv tillsammans… till döden skiljer en åt…

Men om man som par inte har en dynamiska balans mellan sig… och inte vågar älska eller låta sig älskas… inte respekterar varandra… eller tacklar utmaningar och meningsskiljaktigheter på för olika sätt… är ju risken stor att man antingen glider isär… eller driver bort varandra…

Hur kommer det sig t ex att Sverige ligger i topp vad gäller skiljsmässo- och separations -statistik…? Är det för lätt att skilja sig här… eller tar vi för lätt på äktenskapet som institution…? Nu för tiden krävs det mer för att driva igenom en skiljsmässa… men ändå har statistiken ökat…

Man får nog spola tillbaka bandet en aning… och titta på
den egentliga anledningen till varför man gifter sig…
Är det verkligen för att man älskar varandra tillräckligt mycket… och att man tror på en gemensam framtid tillsammans… livet ut…?
Eller handlar det mer den närmsta omgivningens förväntningar… biologiska klockor som tickar… eller positionering i det sociala spel som ständigt pågår i vänskapskretsen… vännerna som gifter sig och skaffar barn… grupptryck… prestige… acceptans… bekräftelse…
Om folk hade lagt lika mycket tid på att planera sina äktenskap som de gör på att planera sina bröllop – hade bilden varit en helt annan…

Själv är jag en väldigt ’auditiv’ person… dvs jag lägger mycket tyngd och fokus på det som sägs… ord… (ja, det är säkert därför jag arbetar med information och kommunikation’)…
Givetvis fäster jag också stor vikt vid det man gör… och känner… men jag tycker att det är alltför ofta som ord ’missbrukas’… genom att man slänger ur sig saker som inte är genomtänkta… eller att man inte inser konsekvenserna av som sägs… och då är det bäddat för både besvikelser, misstro och konflikter…

Nej, bättre att vara öppen och rak i början av relationen… öppen med vad man står för… och rak med sina intentioner… att varken vilseleda eller bygga upp förväntningar som inte går att infria… och om det inte känns ’rätt’ – att då våga lita på känslan och ha modet att avsluta relationen…
MEN viktigast av allt… om det verkligen känns rätt – att också våga lita på den känslan, öppna sitt hjärta, låta kärleken flöda… och att våga vara lycklig…

Ja, kanske är jag lite gammeldags… men jag tror fortfarande på den stora och passionerade kärleken… och att man faktiskt kan vara varandras själsfränder… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

The Man Whisperer…

22 Jul

 

Tänk om det fanns ‘The Man Whisperer’ (man=mankind)… såsom Cesar Millan’s ‘The Dog Whisperer’ som går på TV… ett helt fantastiskt program där det finns så mycket att lära… både om hundarna men också om människorna…

Det är ju vi människor som är orsaken till problemen med våra kära husdjur… ja, det är faktiskt vi människor som är orsaken till precis alla problem i världen… vare sig det rör sig om resurstillgångar, miljöförstöring, befolkningsantal, beteendeproblematik, eller oliktänkade i allmänhet…

Det är just därför det mycket pedagogiska och inspirerande läroupplägget i ’The Dog Whisperer’ är så passande… för att öka vår förståelse för andra människor… och hjälpa oss att programmera om vissa delar av vårt beteende… Fastän vi alla är så olika, finns det ändå många grundläggande värderingar som är gemensamma för alla… t ex att känna lycka, trygghet, glädje, hälsa, kärlek, osv…

Jo, vi finns det väldigt många som är ute och missionerar om just sån’t här… men jag saknar ’the big picture’… den övergripande ’approachen’ som tar ett helheltsgrepp om de mest grundläggande värderingarna… och nöter in dem… först in i vårt medvetna tillstånd… sedan ända ner i vårt undermedvetna… gärna med ett massivt mediastöd… samma budskap överallt… om och om igen… tills alla förstår…

Ja, det skulle inte bara leda till fred på jorden… utan även en tillvaro av samförstånd och ömsesidig respekt… där det finns något för alla… men i en balans som alla kunde relatera till och identifiera sig med… att kunna se helheten, möjligheterna och sammanhanget… där kärlek och respekt är grundpelarna till allting…

Belief creates fact… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

The many people…

23 Feb

One of the most under-rated forces of energy that exists… is the collective force of the people…
The many people…

When the many people join together in a shared vision or belief, and work towards a common goal…
the generated power reaches unimaginable heights…
and mountains can actually be moved (figuratively)… The recent developments in Egypt are  proof of this… where a united people stand up against oppression…
and for justice… and emerge successful and victorious…

It needn’t be for political purposes… it can be for any reason strong enough to unite people… Sometimes for what is clearly a good cause… and sometimes for causes that might be a bit harder to understand…
but nevertheless, the power and energy is there…

What if people could join forces against things of some of the ‘smaller’ things in life as well… like the things that are really annoying… for instance the unbelievably high amount of radio and TV commercials that we are constantly bombarded with… even though most of us don’t want this…
Or some of the really crappy TV shows and films that a few people decide that the rest of us should be exposed to…
Or how some political representatives abuse their positions of power… So many things that could change in an instant, if only people would join forced more often… putting down the foot and saying… ‘”no more… enough is enough…”

So why then, don’t we do this… well, because these seemingly small things tend to exist in our ‘OK-zone’…
the very large area in our minds where so many things linger that we really don’t like… but we don’t dislike them enough to actually do something about it… as we think it will take too much energy… so we continue to accept them as being ‘OK’…

It’s truly amazing how we as ‘the people’ choose to accept as much as we do… corruption… exploitation… injustice… dictatorship… war… cruelty… cheating… etc… What if we could all unite… and together work to create some new and common reference points… where acceptance for different opinions and variations, is a prerequisite… If we could only unite… things would be some much better…
Yes, I know… it might seem a bit unrealistic… but one thing’s for sure… each individual can definitely try their hardest to make a difference … in the ways we can…
in the ways that lie within our power… The worst thing we can do, is to do nothing… and just accept things the way they are… because they are…

Working together starts within ourselves… building on the energy, determination and commitment of each individual… So let us work together in creating new possibilities… and opportunities… that can enrich our lives in so many ways… and bring us even closer to each other… ; )

 

Det du ger…

27 Nov

Ett programkoncept som fascinerar mig mycket för närvarande är ’The Secret Milliionaire’… där engelska miljonärer åker ut till de sämre ställda i samhället och lever ‘under cover’ som ‘vanliga’ människor under en period… för att på så sätt försöka förstå hur det egentligen ser ut…

Syftet med med programmet är tvådelat… dels är det en övning som får miljonären att ’öppna’ ögonen och se verkligheten som den faktiskt är, i de delar av det samhälle som de annars väljer att inte se… och dels lägger erfarenheten en bättre grund för det som givetvis är slutklämmen i programmet – nämligen att miljonären skänker en större summa pengar till dessa behövande människor… De vill alltså förstå deras situation fullt ut innan pengarna skänks… Det hela sänder ut ett kraftfullt budskap… dels om hur viktigt det är att dela med sig… men det visar också en annan verklighet än den man ofta ser i vissa andra TV program som visas…

Det kan låta ’klyschigt’ men programmet har ett stort genomslag… Givetvis blir det en väldigt känslosam upplevelse för den hemlige miljonären och det slutar med att man inte bara skänker pengar… utan även skapar förutsättningar så att människorna själva kan skapa en bättre tillvaro… dvs de måste också göra något för att få det bättre…

Jag har alltid känt att jag gärna skänker pengar till välgörande ändamål… men då till de verkligt behövande… men inte bara för att det är politiskt korrekt att göra det… utan för att bidraget faktiskt ska kunna åstadkomma förbättringar som är långsiktiga… och inte bara hjälper för stunden… Jag ser också stor skillnad på de behövande som hamnat i knipa pga av omständigheter de inte riktigt kunnat kontrollera… och de som helt enkelt inte orkar att ta ansvar, och istället medvetet försätter sig i en dålig situation… och vill ha en ’quick fix’ som tar dem tillbaka… utan att anstänga sig…

Det finns ju ingen tillfredställelse som är så stor som att själv ta sig upp när man varit nere… med mer eller mindre hjälp från andra… att man själv kan känna sig både stolt och stark… för vi har ju alla mycket, mycket mer att ge än vi tror… Man kan därför se det på olika sätt… Jag har länge levt efter premissen… ’Det du ger, får du tillbaka…’ Kanske inte med en gång… eller av samma person… men på något sätt, någon gång…

Jag tycker att det är en mycket sund filosofi som faktiskt också fungerat väl genom åren… att alltid försöka göra det ’rätta’ i de situationer när någon behöver din hjälp… någon du vill hjälpa förstås…
Det har kommit tillbaka… alltid… utan att jag behövt tänka på det…

Så gör vad du kan för andra människor… ge både av dig själv och det du har…  Det lönar sig i längden… ; )

 

Hjärnspökena går att stoppa…

06 Aug

Alla går vi och bär på dem… vissa i stora lass… dessa ’hjärnspöken’…  De finns… men är ändå inte speciellt verkliga… de får oss bara att tro det… de skapar oro… får oss att fokusera på våra rädslor… men det går att stoppa dem… att begränsa deras utrymme…

I efterhand kan vi ofta konstatera att det vi oroat oss för… och lagt så mycket onödig energi på – inte blivit de problem vi trodde att de skulle bli… Genom åren har olika psykologiska studier gjorts på ämnet… och även om resultaten är olika mellan människor, kan man generellt konstatera följande fördelning av våra vanligaste orosmoment:

• 40% består av saker som aldrig kommer att hända
• 30% består av saker som har hänt
• 12% består av onödig oro för hälsan
• 10% består av diverse småbekymmer
•  Endast 8% består av verkliga anledningar till oro

Utmaningen ligger i att lägga energin på det som faktiskt går att påverka… och försöka släppa kontrollen av det andra… som ändå inte kommer att hända… eller saker som vi inte kan göra så mycket åt… Istället kan vi våga lita på att allt löser sig… till slut…

Tänk om vi istället lade all vår energi på positiva och konstruktiva tankar… wow… tala om att världen hade sett annorlunda ut… vi skulle kunna fokusera helt på att vara lyckliga, må bra, och dessutom hjälpa andra att uppnå samma sak…

’Hjärnspöken’ frodas i våra rädslor… där får spökena näring och bränsle… ’Hjärnspöken’ är för övrigt en bra benämning eftersom det handlar om att det faktiskt ’spökar’ i hjärnan… och hjärnan är ju som bekant väldigt lättlurad…

Den tror på det den ser… och agerar gärna utifrån de känslosignaler som den matas med från vårt undermedvetna… eller vår erfarenhetsbank… dvs har du tidigare haft problem med något speciellt… en människa eller situation – reagerar hjärnan troligtvis på samma sätt som den gjorde tidigare… ganska förutsägbart eller hur…?

Så hur kommer man förbi hjärnspökena…? Jo, det handlar om att tala om eller visa för hjärnan vad den ska tänka – istället för att låta de negativa krafterna ta över kontrollen… att ’mata’ hjärnan med de tankar som får dig att fokusera rätt… t ex genom önsketänkande…  i form av antingen målbilder och visualisering… hjälp hjärnan att se och förstå vart du vill komma… vad du vill känna och uppleva… Hjärnan kan bara tänka en tanke åt gången, så se till att det är en bra sådan…

Det är förvånande hur lätt det faktiskt kan vara att utveckla sin förmåga att ’programmera’ sig själv att tänka och agera på ett sätt som tar en framåt… istället för att stagnera eller känna frustration… Den vetenskapliga termen för denna programmering är: Neurolinvistisk Programmering (NLP)

Du kan läsa mer om detta på: http://www.nlp.com eller på http://www.nordicinstitute.se

You are who you are… become your best… ; )

 

Våga falla… och res dig starkare…

27 Jul

”Det är inte hur hårt du faller… utan hur mjukt du landar…”

Ja, faller gör vi alla… gång på gång… men det gäller att försöka ’landa mjukt’ genom att hantera ’fallet’ på ett sätt som inte skadar oss… utan bara gör oss starkare… ungefär som med små barn som ramlar där vi säger… ”upp igen… upp och hoppa…” Barnen lär sig till slut att falla är en del av livet… och det behöver inte bli så dramatiskt varje gång…

Hur hårt vi som vuxna faller beror dels på vilket typ av misstag vi gjort… och hur många gånger vi gjort samma misstag… ju allvarligare misstag (läxa) – desto hårdare faller vi… men det är också den egna inställningen (attityden) som avgör… Vi gör klokt i att utveckla vår förmåga att ’hantera’ det som sker genom att försöka se möjligheterna i det… Falla kommer vi alltid att göra emellanåt men det handlar om att våga lita på att vi kan landa mjukt… att se möjligheterna i det sker… Men detta är inte alltid så lätt eftersom vi har en tendens att fokusera på problemen istället…

Varje ’problem’ är dock kopplad till flera möjligheter… Ordet problem betyder ju faktiskt – ’före lösning’… (pro-blem)… så om vi försöker se det så, kan fallet bli mjukare… och vi hinner t o m tänka på vägen ner… upprätta en mental handlingsplan, så att vi med en gång kan börja agera när vi ’landat’… för att förhindra att samma misstag sker igen…

Hur mjukt du landar handlar också om vilket ’support-system’ du har… t ex uppbackning i form av familj och vänner som stöttar dig… och kan ge dig goda råd eller bara finnas där för dig när du behöver det… Men i slutändan är det ändå alltid upp till oss själva… det är vi som måste fatta besluten, göra valen… och ta ansvar för vårt liv…

Bland det sämsta vi kan göra är att gå in i den berömda
’offer-rollen’… och vända det som sker åt andra håll… istället för att se vår egen del i det som händer… det är väldigt lätt att göra det eftersom det frigör oss från eget ansvar… men i offer-rollen sker ingen utveckling… och vi tar oss inte framåt i livet… utan ’trampar vatten’… kämpar bara för att hålla huvudet ovanför vattenytan… för att överleva istället för att leva… och vad är det för liv…?

Nej tack…

Våga tänka på dig… våga göra det du behöver för att känna kärlek och lycka i ditt liv…
Våga falla… men våga också lita på att du kan landa mjukt… och resa dig klokare och starkare än förut…
Att våga, tar dig framåt…

Så våga… att våga… ; )

 

Värderingar = Känslor…

23 Jun

Allt vi gör i våra liv baseras på vilka värderingar vi har… och värderingarna utgår från våra känslor… och vilka känslor vi väljer att känna i olika situationer, baseras på vilken grad av tillfredsställelse eller smärta vi tror att det kommer att ge oss…

Värderingar kan delas in i två kategorier – ’närmande’ och ’distanserande’ värderingar… Närmande värderingar ger oss någon form av njutning och därför vill vi närma oss dessa medan distanserande värderingar ger smärta, som vi försöker undvika (oftast) och distansera oss ifrån…
Ibland fattar vi dock beslut som leder oss in på fel väg… det blir inte riktigt som vi hade tänkt oss…

Alla värderingar baserar sig på två grundkänslor, som allting utgår ifrån… nämligen ’kärlek’ eller ’rädsla’…
I allt som sker i våra liv, väljer vi en av dessa två grundkänslor för våra tankar, resonemang, beslut och reaktioner osv… Här är några exempel på värderingar och de grundkänslor de utgår ifrån…

 

NÄRMANDE VÄRDERINGAR (Kärlek):

Trygghet – stabilitet, lugn, säkerhet
Ärlighet – uppriktighet, öppenhet, äkthet
Förståelse – lyhördhet, tolerans, ödmjukhet, respekt
Förpliktelse – löften, uppbackning, åtagande, lojalitet
Lycka – glädje, stimulans, utveckling, passion, njutning
Framgång – nå sina mål, att lyckas, uppfyllda önskningar
Frihet – egenkontroll, spontanitet, livsglädje
Spänning – stimulans, livfullhet, tillfredställelse
Hälsa – välbefinnande, sundhet, styrka, energi

 

 

DISTANSERANDE VÄRDERINGAR (Rädsla):

Sorg – olyckor, otur, motgång
Besvikelse – misslyckande, lögner, svek
Ensamhet – isolation, oacceptans, utanförskap
Förnedring – förödmjukelse, utnyttjande, orespekt
Smärta – mental, känslomässig, fysisk
Frustration – irritation, otålighet, okoncentrerad
Ohälsa – sjukdomar, skador
Depression – pessimism, ledsamhet, försvar

Våra beslut baserar sig alltså på förhållandet mellan dessa olika värderingar… I de val vi ställs inför kommer vi alltid att utgå från – kärlek eller rädsla… dvs chansen till tillfredställelse eller risken för smärta… Livet blir betydligt enklare i de situationer och utmaningar vi ställs inför, om vi ställer oss frågan: ”Kommer mitt val/beslut att på sikt ge mig tillfredställelse eller smärta…?”
När du tror att du vet svaret, vet du också när dina val styrs av ’kärlek’ eller ’rädsla’… och du kan då välja att ändra riktning om det skulle behövas…

Vi har mycket att lära av barnen… där allting är mycket enklare eftersom de utgår från sina grundläggande känslor… utan att krångla till det som vi vuxna gör…

Ja, det finns fortfarande mycket kvar att lära… and I love it… ; )

 

We’re not alone…?

21 Apr

Såg en film igår som verkligen fick mig att tänka efter… Den heter ‘The Fourth Kind’ med Milla Jovovic (på DVD)… och handlar om närkontakt med främmande väsen… Filmen är mycket speciell eftersom den varvar agerade klipp med verkliga film- och ljud –inspelningar, på ett sätt som är riktigt omskakande…

aliens-031Filmen visar ett antal personers (i Alaska) upplevelser och kontakter med utomjordingar… men lämnar det upp till tittaren att själv bestämma om man vill tro på det man ser och hör – eller inte… Milla Jovovic gör en lysande insats som psykologen Dr Abigail Tyler som slits mellan vad som kan anses vara rimligt och verkligt… och det hon faktiskt upplever…

 

Detta är naturligtvis bara en bråkdel av det som olika människor världen över, säger sig ha upplevt… Det finns de som med bestämdhet hävdar att utomjordingar länge funnits på jorden… mitt bland oss… där de studerat oss… för att så småningom ta över jorden och utplåna eller förslava det mänskliga släktet… Man kan ju också tycka att den typiska bilden av utomjordingar ofta liknar bilden i detta inlägg dvs små gröna gubbar… men kanske är anledningen till detta att det stämmer… att människor sett detta tillräckligt många gånger för att skapa denna bild… eller är det så att just denna civilisation av någon anledning fascineras av vår värld och väljer att besöka oss, gång på gång…?

 

Oavsett vad man själv väljer att tro, förefaller tanken att vi skulle vara ensamma i universum – synnerligen märklig… att det inte skulle finnas något intelligent liv någon annanstans, än just här på lilla jorden… känns otrolig…

Det skulle vara mycket intressant att få ta del av de upptäckter man t ex gjort i USA, i den hemliga organisation som studerat sån’t här… Det påstås t ex att USA samarbetar med utomjordingar, och att ’Area 51’ (i Nevada öknen) är tänkt att utgöra basen vid ett utbytesprogram mellan utomjordingar och människor… Inom ramen för detta program ska det ingå att vi får deras teknik, i utbyte mot att de får biologiska prover i form av människor av oss… Därefter går konspirationsteorierna dock isär… här är några av åsikterna kring detta:

 

1. Utomjordingarna tänker förvara vårt DNA, så att de kan återskapa egna människor eller rent av skapa en ny art av människa, om vi skulle utrota oss själva…

2. Utomjordingarna tänker använda vårt DNA för att hjälpa vår medicinska forskning i jakten på botemedel för våra sjukdomar

3. Utomjordingarna tänker använda vårt DNA till att forska fram ett genetiskt vapen mot mänskligheten för att på så sätt slutgiltigt kunna utrota oss

 

Hmmm, en inte så positiv tanke… men kan man istället tänka sig möjligheten att utomjordingarna (om de nu finns….) faktiskt skulle kunna vara vänligt sinnade… och att ett fruktbart utbyte av teknik och tjänster skulle kunna vara en möjlighet…? Det finns i alla fall massor kvar för oss att lära om världen utanför… ja, även vår egen värld… för hur ska vi kunna fungera tillsammans med någon annan civilisation, om vi inte ens kan fungera inom vår egen… utan att kriga, hata och förstöra… det är ju det som syns utåt och som får all uppmärksamhet i våra medier… Det kunde och borde vara mycket mer fokus på det goda här i världen…

 

Så mera kärlek åt folket… ; )