RSS
 

Att finna ’den rätta’…

22 Jul

Vi söker och vi söker… efter vårt hjärtas stora kärlek…
Vissa finner den… andra inte… Men hur vet vi när vi hittat ’rätt’…? Den kan ju kännas rätt… men att det faktiskt är rätt vet vi inte alltid… åtminstone inte förrän efter ett tag… Det tar ju tid att låta känslorna ’sätta sig’… att de får mogna och sättas in i sitt sammanhang… Att lära känna kärlekens alla delar, inte bara den första attraktionen och passionen…

Att kunna vara riktigt goda vänner… som både kan ha roligt tillsammans men som även kan utmana och stimulera varandra till att utvecklas och växa som människor… Det finns ju så mycket att fortsätta upptäcka hos varandra och man väljer att se möjligheten… och inte bara nöjer sig och ’stänger dörren’ för nyfikenheten och spänningen…

Man behöver gå igenom ett antal situationer tillsammans… inte bara de mysiga stunderna utan även de jobbiga och prövande situationerna… så att man vet hur den andre tänker, känner och reagerar vid dessa tillfällen… när det verkligen gäller… Man behöver ju även själv visa var man står… för ingen vill ju ’köpa grisen i säcken’ så att säga… man vill veta vad man får… på alla plan…
Alltför ofta ser jag par som har alldeles för brått att gifta sig och slå sig till ro… de släpper allt annat… egna intressen, aktiviteter, vänner och t o m karriären… Sedan går det några år och de blir uttråkade… de blir till synes ointresserade av varandra… sura, griniga, trötta, hängiga… eller så börjar de titta åt andra håll… för att se om det finns något mer intressant ’på andra sidan’…

Min tro och uppfattning är att det finns ett antal människor på vår planet som är ’rätt’ för oss… på olika sätt… Med en person har man vissa delar som är bra.. med en annan person är det andra saker som klickar…


Men för att kunna veta när det verkligen är rätt… och det är dags att ’committa’ till en person… behöver man rannsaka sig själv och få klart för sig vad som egentligen är viktigt… och varför… Vad som får en att må bra, bli glad, känna sig trygg, älskad, kärleksfull, passionerad, nyfiken, lojal, osv… Först när man vet detta kan man matcha och värdera känslorna man får med en viss person… och sätta saker i perspektiv…
Det handlar alltså om ’den egna resan’…. resan i sitt inre… att våga se och möta sig själv… och vara helt öppen och ärlig mot sig själv… Det är inte alltid helt lätt eftersom man då också ser saker t ex vissa beteenden och mönster, som kanske inte är så trevliga… men det är ju först när man själv ser dem och bejakar dem… som man faktiskt kan göra något åt dem… och förändras…
Det är egentligen först då man är helt redo för en varaktig relation… när man vet man behöver och framför allt vad man är beredd att ge för att få det man vill ha…  Det är först man ärligt förstår och tycker om sig själv för den man verkligen är… som någon annan också kan göra det… ’på riktigt’… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Uppkopplad eller urkopplad…?

24 Jun

Vi lever i en tillvaro där begreppet ‘relationer’ drastiskt förändrats de senaste åren… i och med introduktionen av social medier som t ex mikro-bloggar och forum… Vi interagerar med människor vi sällan träffar i verkligheten… och kallar folk för ’vänner’ som vi aldrig ens träffat… för så fungerar det moderna sättet att umgås och träffa nya människor online… och det kvittar om det handlar om sociala medier eller dejtingsajter… det är samma sak…

Det är förvånansvärt hur verkligt det ’virtuella livet’ online kan kännas… verkligt på så sätt att mycket av det som skrivs och visas där… blir den sanning som andra ser och baserar sin uppfattning på… Ögat tror ju på det den ser men egentligen vet vi inte vad som döljer sig bakom fasaden och informationen som ges…

Vi målar upp en bild av oss själva som vi ’säljer in’ till andra… i vårt sökande efter att bli accepterade, bekräftade, respekterade och omtyckta…
I bästa fall blir det ett sätt att umgås som kompletterar de verkliga relationerna vi har i våra liv… men i värsta fall ersätter det dem helt… Det blir ett umgänge som baserar sig på en skapad sanning som känns givande… och som är mer eller mindre relevant för olika människor… Något som kan bli väldigt tydligt när vi träffar människor ‘på riktigt’ som vi tidigare endast haft ’virtuellt’ kontakt med… Plötsligt får vi en ’livs levande’ person framför oss… med alla egenskaper, brister, nyanser och uttryck som kommer med detta… något så mycket mer än ‘bara’ statiska bilder och text… Riktigt spännande men förstås också lite skrämmande och riskfyllt… och vissa klarar helt enkelt inte av en sådan situation…

Själv har jag många virtuella kontakter som jag egentligen inte vet så mycket om… mer än att de verkar trevliga i den kontakt vi t ex har i Facebook…
Vi kommenterar… och trycker på ‘gilla’ -knappen då och då… Dock är det de verkliga mötena som är mest intressanta… med människor man lärt känna över nätet men sedan träffar på riktigt… och upptäcker att många saker faktiskt stämmer väl överens med uppfattningen man fick online… Det motsatta sker ju också … att väldigt lite stämmer överens… men det är ju risken man får ta om man vill träffa nya människor och vidga sitt nätverk … Många har förstås också träffat sina partners via nätet… men det måste ju ändå i verkligheten det måste ‘klicka’ för att det ska kunna hålla på sikt…

Det handlar nog mest om att ha en balans i tillvaron…
att inte låta den virtuella kontakten ersätta den verkliga… att inte bara vara ’online’ utan även våga vara ’offline’… och att ’get out in the real world’ också… ; )

Vi som är lite äldre minns ju att det faktiskt fungerade alldeles utmärkt att umgås även innan mobiler, datorer och internet fanns… och vilka spännande och underbara möten mellan människor det var… Det vi nu har vunnit i form av mångfald och effektivitet… har vi delvis förlorat i kvalitet… men det ligger inom vår egen makt att förändra detta… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumerera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 

Gruppens kraft…

28 Maj

Gruppen… den kan åstadkomma under… den kan bygga berg… Men den kan också rasera med förödande konsekvenser… och allt kan ske på nolltid… Det är både intressant och märkligt hur människor förändras i olika grupperingar… Vissa fungerar bättre i mindre grupper… och andra i större sammanhang…

I stora grupper tenderar känslouttrycken ofta att bli starkare… eftersom det finns fler energier som trängs om samma utrymme… det blir lättare krock… Samtidigt sjunker den kollektiva IQn… och människor kan komma att reagera och agera på sätt som de aldrig skulle göra annars… Ibland är det därför svårt att kunna planera för hur en diskussion kommer att utvecklas… Lägger man också till nervositeten och spänningen som kommer av att ingen vill säga fel eller göra bort sig inför de andra…  så blir allt extra laddat… och mer svårhanterligt…

I en liten grupp kan samtalet ofta hållas mer avslappnat och informellt… med ett större mått av närhet och fokus på ämnet som diskuteras… Färre energier är också lättare att styra för den som leder mötet… Ögonkontakt och kroppsspråk får också en annan effekt… och det är lättare att anpassa ton och samtalsklimat till var och en i gruppen… och möta deltagarna på deras nivå…
Det blir också lättare att komma överens och hitta lösningar… som alla kan ställa sig bakom… Gruppen blir starkare när den är enig… på gott och ont…

Själv föredrar jag mindre grupper av människor… och håller hellre flera småmöten än ett större möte… det spar tid och jag får mer uträttat på det sättet… Det handlar också mycket om att ’influera’ och ’inspirera’… och att alla som vill ska få komma till tals… Det blir bättre resultat när man lyckas få andra engagerade… Deltagarna kommer oftast bättre förebredda och har en mer konstruktiv inställning… eftersom det är svårare att ’gömma sig’ bakom andra när man är färre till antalet…

För att få ut största möjliga effekt ur gruppen handlar det också om att bygga förtroende… och skapa en trygg atmosfär och känsla där deltagarna känner sig bekväma nog att ge uttryck för sina åsikter… För detta krävs det både tålamod, lyhördhet och god planering… men även bestämdhet och mod…
så att man också får något gjort… och inte bara pratar i rundor, ältar eller gulli-gullar, som tyvärr är vanligt…

Det ligger verkligen något viktigt och stort i den gamla klyschan ’Tillsammans är vi starka’…
Det gäller bara att verkligen förstå det… och använda sig av det på rätt sätt… ; )
____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 

’Bokens’ omslag…

03 Maj

Jodå, visst döms boken efter omslaget… 

Första intrycket väger tungt… så är det… I mötet med andra människor tar det endast en bråkdels sekund att skapa ett första intryck… och vi bedöms/dömms… därefter går tiden åt till att antingen bekräfta eller försöka ändra denna första uppfattning…

Det är intressant att notera skillnaden mellan att ’bedöma’ och ’dömma’… och det är ju så lätt att dömma… utan att ge människor en chans att visa vem de egentligen är…

Så, vad är det första man bedömmer/dömmer hos en annan person…? Skönhet är ju t ex inte bara något som har med själva utseendet att göra… utan handlar också om helheten… inre kvaliteter som t ex humor, utstrålning, energier, sätt att prata, kroppsspråk, leende, skratt, blickar, egenskaper, intressen, osv… sådant som inte går att mäta eller generalisera… man måste uppleva det i situationen… känna känslan på riktigt… och ibland blir man förvånad över vad man själv eller andra attraheras av… och hur en första uppfattning kan förändras till något helt annat med tiden… Mycket kommer inifrån… och då är det ju vi själva som bestämmer vad som ska synas utåt… och beroende på vad vi väljer (medvetet eller inte), kommer också responser och resultat att vara olika…

Vi mäter vår egen självbild genom andra… genom speglingar och vad omgivningen ger oss för signaler… och så rättar vi oss efter det… när det egentligen borde vara tvärtom… att vi själv lägger ribban för hur vi vill uppfattas och sedan ger oss ut med den inställningen… och så får omgivningen anpassa sig efter det istället… ; )

’Bokens omslag’ har blivit så viktigt för att så många människor just tycker det är lättare att döma än att bedöma… det är det sättet som vårt samhälle och media underbygger… framför allt i de situationer där något är annorlunda eller nytt… oprövat och oetablerat…
Det intressanta är dock att många av de mest framgångsrika människorna i historien, är just de som vågat vara egensinniga, våga sticka ut och förlita sig på sina inre kvaliteter… och inte brytt sig om vad andra tycker och tänker om dem… det obeprövade blir så småningom normen som alla rättar sig efter…

Så om man ändå bedöms så snabbt, kan man ju lika bra se till att göra ett starkt intryck…
Att ge folk något att prata om… att vara en ledare… eller en följare…
Eller som någon sa – ”You laugh because I am different…  I laugh because you are all the same…
____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Är vi verkligen ensamma där ute…?

05 Apr

Såg ett intressant TV program (ännu ett) om utomjordingar… och att vi på planet jorden återkommade blivit påhälsade genom alla tider… i olika länder och kulturer… vilket så klart triggar en hel del tankar… speciellt efter att också ha sett ett antal sci-fi filmer på temat… Ja, många är åsikterna och spekulationerna om detta… och hur man tar ställning tror jag har mycket att göra med hur man är uppvuxen… antingen med andlighet och intresse för existensiella frågor… eller med fokus enbart på det som går att bevisa…

Själv har jag alltid haft ett intresse både för det som går att bevisa (logiskt tänkande och agerande)… men även det som inte går att förklara… eller som bär en viss mystik… Det här med utomjordingar kvalificerar sig ju defintivt som det sistnämnda… och i många kulturer är det också starkt kopplat till religion och tro… För mig skulle det förefalla mycket märkligt om det inte någon annanstans i universum skulle finnas andra intelligenta livsformer… förutom vi… om man nu kan se oss som ’intelligenta livsformer’… för det hela handlar ju om vad man jämför med… och vi har ännu ju inte jämfört vår intelligensnivå med någon annan livsform ute i universum… inte officiellt i alla fall…

Familjefilmer där någon utomjording råkat hamna på planet jorden, brukar vara positiva och ha en ton av hopp… medan vuxenfilmernas ’alien invasion’ -teman brukar vara en ytterst blodig affär… Nu har även  intressanta TV serier på temat börjat komma… så det är tydligen ett aktuellt ämne i mångas ögon…

Så vad ska man tro… finns det ’snälla’ aliens… som är nyfikna och fredliga… eller handlar det mer om rovdjurliknande varelser som drivs av primala instinkter och en önskan att erövra andra civilisationer… Eller finns båda sorterna..?

Ja, vi får väl se hur det blir… många människor påstår sig ju redan ha kommit i kontakt med utomjordingar så för dem råder ingen tvekan… De finns ju även de som menar att aliens finns mitt bland oss… och har funnits under lång tid… förklädda som människor naturligtvis… En hisnande tanke… men också ganska spännande… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Åldersnoja…

08 Mar

Vi hanterar alla detta på olika sätt men sällan har det väl tränats, bantats, färgats, fyllts och skurits – än i vår moderna samtid… och ibland undrar jag om det handlar om folks egna åsikterna eller om omgivningens förväntningar och krav…

Vissa saker vill man så klart gärna behålla som de var… medan annat faktiskt blir bättre med tiden… t ex karaktär, vishet, lugn, självförtroende… Allt handlar om en ’trade-off’… ett skifte i fokus mellan attribut och egenskaper… det ytliga mot något mer och djupare…
Det beror det ju också på vad vi värderar mest… är det t ex viktigare att dölja de gråa hårstråna för att inte se ‘gammal’ ut… eller kan det få synas som ett tecken på livserfarenhet…? Sitter attraktionskraften i utseendet… eller mer i de personliga egenskaperna och inställningen till livet…? Det finns ju också så mycket mer att lära sig… så mycket att vara nyfiken inför….
Någon uttryckte det så här: ”The more I learn, the more I realise how little I know”…

När min 10-åriga dotter frågar om olika åldrar och vad de innebär, brukar jag svara att varje ålder har sin tjusning… för det har den verkligen… i alla fall så länge jag hittills levt… Jag får se om jag känner likadant när jag fyller 60 år… eller 70… men de jag känner i den åldern, säger ofta samma sak…

Så varför är vi så rädda för att bli äldre… och mindre attraktiva på marknaden…? Tja, ålders- och utseendefixeringen i vårt samhälle och media bidrar naturligvis till detta… Speciellt svårt är det för kvinnor och unga tjejer… som ständigt påminns om hur andra tycker att de ska se ut… och ofta handlar det då om äldre gubbar med alldeles för stora egon och för mycket makt… som styr marknaden och trenderna… Men ärligt talat – hur ofta ser folk egentligen ut som i reklamerna  – i verkligheten… inte så ofta nej… Det fixas och trixas en hel del… och Photoshop används alltmer som spackelspade än som precisionsinstrument… där slutresultatet sällan har speciellt hög igenkänningsfaktor.

För mig sitter det mest intressanta i personligheten och inställningen till sig själv och andra… Hellre en person med ’rätt’ inställning… än en med ’fel’ fokus… Gå inte på myten att vår ålder definierar oss som människor… bara för att vissa väljer att döma utifrån sina egna osäkerheter… Det är vi själva som har kontroll över hur vi vill uppfattas… det handlar om att må bra och att låta det både synas och märkas…

“Age is an issue of mind over matter… if you don’t mind, it doesn’t matter…”

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Den ansvarsfulla vuxenheten…

19 Jan

Barn blir utvecklade…. och vuxna blir invecklade… ; )

Ja, så kan man uttrycka det… för det händer något på vägen mellan barndom och vuxenhet… där mycket tenderar att bli mer allvarligt, stelt, ospontant och fantasilöst… och vi får anstränga oss mer och mer för att försöka hålla våra sinnen öppna… och kunna vara lekfulla och nyfikna…

Så varför måste allt bli så stort och svårt bara för att vi blir äldre… vad är det egentligen som händer…? Är det i takt med att förväntningarna på oss stiger som vi så att säga ’växer med uppgiften’…? Eller är det när vi börjar ta mer ansvar för våra handlingar som vi också blir mer rädda för konsekvenserna och håller tillbaka…?

Den allmänna uppfattningen är ofta att vi runt 50 års ålder når höjdpunkten av våra liv och att det sedan går utför… att barn och ungdomar utvecklas medan äldre och gamla människor åldras… För mig handlar det mer om en livslång utveckling…. och att varje period har sin tjusning… Den kan man förstås bara se inifrån varje specifik period… och det hjälper ju också att försöka acceptera sitt åldrande och inte förneka det… att bli vän med det faktum att vi förändras… både fysiskt, psykiskt och andligt… och att detta är en del av ‘the big plan’…

Jag är speciellt observant på det här när jag umgås med min dotter… observant på den där ’oförstörda’ gnistan och nyfikenheten… det så oskyldiga och spontana resonemanget… och framför allt den öppna och ärliga inställningen till sina känslor… Ja, här finns det mycket att lära… så vi lär av varandra… Hon vill ju åt min livserfarenhet, min kunskap, mitt lugn, stabilitet och beslutsamhet… och jag vill åt hennes barnasinne… hennes sätt att ’bedöma’ snarare än att ’döma’… och hennes positiva inställning till nya saker…

Fler vuxna borde försöka lära sig av barnen… och inte glömma hur det var att själv vara barn… att vara så sårbar, ömtålig och totalt öppen för nya intryck…

För hur torr, stel och tråkig en person än kan bli i vuxen ålder – så har vi ju alla varit små jollriga bebisar… i en helt okomplicerad tillvaro… redo för livet och alla dess möjligheter… och lyckligt ovetande om hur komplicerat allt kommer att bli när vi växer upp och  blir vuxna… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Förbjuden frukt…

29 Dec

Varför smakar förbjuden frukt alltid så gott… eller snarare tanken om den förbjudna frukten…?

Att göra det där lite ’farliga’ eller ’förbjudna’… som vi vanligtvis inte tillåts eller tillåter oss själva att göra…  i den ofta så strukturerade och kontrollerade tillvaron som många lever i… den tillvaro där allt är ordnat och tillrättalagt… så där lagom av allt liksom…

Att gå utanför ramarna… utanför de vanliga gränser… kan därför vara väldigt lockande… att få uppleva något utöver det vanliga mest för att bryta vissa mönster och vanor snarare än att det skulle ge någon varaktig tillfredsställelse eller lycka… Men är känslan i stunden verkligen så viktig att vi är beredda att göra avkall både på det vi tror på och har lovat oss själva… och andra…?

Jag tror att mycket handlar om att bryta sig ur det ’fack’ vi tillåtit oss själva att bli placerade i… för oavsett hur andra uppfattar oss… baserar detta sig på hur vi har valt att framställa oss själva… Om man t ex väljer att framställa sig som en försiktig och tystlåten person…
är det mycket troligt att man kommer att uppfattas så av andra… osv… Ibland hamnar vi kanske i ett fack där vi inte vill vara… och då kan vi bryta oss fria genom att agera på sätt som står i kontrast till den vanliga uppfattningen om oss… något som gör att vi känner oss mer närvarande… och levande… Det handlar om kontroll… att antingen skapa den… eller släppa den…

Genom att göra det förbjudna släpper vi på kontrollen… och bejakar andra sidor inom oss själva… sidor som vi ibland inte riktigt visste fanns där… och det är just det som kan vara så befriande… Att strunta i vad andra ska tro eller tycka… att leva i nuet utan att tänka så mycket på konsekvenserna… att bara få tänka på sig själv och inte behöva tänka på andra… även om man är medveten om riskerna…

Ja, ofta smakar den förbjudna frukten väldigt gott… i stunden… men hur känns det efteråt…? Kan vi sedan återgå vår vanliga tillvaro… eller handlar det om att bejaka alla sidor som finns inom oss… och finna en balans mellan dem… så att de tillsammans skapar en harmonisk helhet…?
Kan det rent av vara så att utan den förbjudna frukten så lever vi inte ett fullt liv…? Att utan den är vi inte ’hela’ som människor…? Är det därför så många människor lever olyckliga liv… och helst vill vara någon annanstans och göra något annat…? Tillåter vi alldeles för mycket kontroll i våra liv… utifrån andras värderingar… istället för våra egna…?

Kanske borde vi släppa loss lite… och inte alltid spela efter reglerna…
Kanske borde vi alla äta lite förbjuden frukt då och då… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Hela ‘paketet’…

03 Dec

Ja, chanserna att träffa en partner där hela ’paketet’ funkar… är ju inte jättestor… ; )

Det är så mycket som ska stämma för det ska kännas värt att satsa både sin energi och kärlek på att bygga något hållbart för framtiden… För även om allt kan kännas bra i början när man ’träffar’ någon, så är det först efter en tid som man är i en bättre position att avgöra hur försättningarna egentligen är…

I min ålder, nu när jag kommit lite längre i livet… har jag inte alltid så mycket tålamod…. och är inte beredd att slösa tid på något som inte leder någon vart… Det är på både gott och ont eftersom det å ena sidan gjort att jag blivit mer selektiv och tidigare kan se vad som kommer att ge något av värde – och inte… Å andra sidan blir det ibland alldeles för lätt att avfärda saker utan att egentligen ge det en ärlig chans… Det är en balansgång där man behöver vara lyhörd för nyanserna… och kunna ‘läsa mellan raderna’ i det som sägs och görs…

Så vad ingår då i detta ’paket’… ja, faktiskt ganska mycket… Det måste finnas en attraktion… och det handlar inte bara om utseende utan också om kombinationen av utstrålning och egenskaper, som resulterar i någon sorts ’wow’ –känsla… Den är väldigt viktig och kan inte kompromissas bort… Antingen finns den eller så finns den inte… ’vibben’… ’det där extra’… som ger känslan av ‘fjärilarna i magen’…  ja, det har många namn men det är nog ungefär samma sak de flesta menar…

Tyvärr gör en del människor avkall på känslan av attraktion och passion till förmån för vissa egenskaper och omständigheter…
men jag menar att man då lurar sig själv på ‘konfekten’… Varför ska man ’nöja sig’…? Det fantastiska är ju att det faktiskt finns ’ett lock till varje gryta’… dvs någon speciell för oss alla… Jag menar att det t o m finns ett antal människor som går omkring på vår planet och är ’perfekta’ för oss… men det gäller bara att hitta en av dem…
Problemet är att alltför många orkar inte leta eller ha tålamod…  och nöjer sig istället med något som bara känns  ’OK’… eller ’bra nog’… Varför…? Jag vill känna att jag ’lever’… med allt vad det innebär… känna mig förälskad… känna känslan av att verkligen vilja vara nära en annan människa på det där  ‘exklusiva’ sättet… ’vi’ och det som bara är ’vårt’…

Det handlar förstås också om de personliga egenskaperna… man bör vara goda vänner… kunna kommunicera med varandra… kunna skratta tillsammans… och gärna ha några gemensamma intressen – även om man får nya intressen på köpet genom sin nya partner… Man bör även kunna diskutera saker och klara av att vara oense ibland, utan att det blir bråk eller sura miner… En gemensam syn på livet och framtiden är ju det viktigaste… Hur vill man bo och var…? Hur passar ens karriärer ihop…? Hur familjesituationen ser ut… och hur den ska se ut framöver…

Ja, familjen ja… Om det finns barn med i bilden ska de ju helst komma överens… partnern ska accepteras av ens eget/egna barn och man själv av partnerns barn… Man behöver enas om en gemensam inställning till uppfostran, rutiner och gränsdragningar… hur man visar kärlek och ömhet… rättvis bahandling… osv… Vidare är det en fördel om ens föräldrar åtminstone accepterar ens partner… om de verkligen tycker om dem är det så klart en bonus…
Om ’gemensam’ vårdnad gäller mellan partnern och dennes ’ex’, är det en fördel om det även där finns en acceptans och respekt… det underlättar när det t ex är dags för semesterplanering och högtider…

Puh, ibland blir man ju trött bara av att tänka på alla delar som ska funka… ; )
Då är det bra att gå tillbaka till ‘basics’… grundtron på kärlek och att allt löser sig… för bara man tar det lugnt och försöker skapa sin egen harmoni och balans… har saker en märklig förmåga att falla på plats och lösa sig själva…
Jag väljer att leva i den tron… och väntar med spänning på ’locket’ till just min gryta…

Love… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klicka på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Kroppens egna ’droger’…

28 Nov

Många är inte medvetna om, eller underskattar effekten av de ämnen som våra kroppar utsöndrar i olika situationer… effekter som liknar de man får genom att t ex inta olika sorters droger som ger en konstgjord stimulans… Kroppens egna droger utsöndras både när vi vill det och när vi inte vill det… beroende på de signaler den får av hjärnan… som i sin utgår från hur den uppfattar det som sker…

I vissa sinnesstämningar kan det verkligen kännas som om man blir påverkad ‘hög’… påverkad av kroppens egna kemikalier… Det kan t ex vara när något tragiskt… eller underbart sker… när vi skrattar… när vi blir upphetsade… när vi gråter… och när ilskan slår till… eller i det där spänningsmomentet före en viktig prestation… Situationer och ögonblick då vi av olika anledningar hamnar i en tillstånd där vi inte har full kontroll över våra känslor och tankar…
Det är smått fantastiskt hur kroppen fungerar… på gott och ont… Balansen i vårt samhälle och det sociala normsystemet bygger ju på att vi människor har våra känslor och uttryck under kontroll, så att inte saker spårar ur och vårt agerande får konsekvenser som skadar andra… t ex olika sorters brott – våld, sex, stöld, osv…

Det handlar om att skapa zoner och sammanhang där vi tillåts att låta våra känslor och uttryck få utrymme att flöda fritt… eller åtminstone få flöda friare än vanligt… ; ) Tänk så mycket kontroll vi utövar för att ’hålla igen’ våra känslor… undertrycka och förneka hur vi egentligen känner oss… Bara det får ju kroppen att känna stress, frustration och spänningar… att utsöndra negativa ämnen som till slut kan göra oss sjuka…

Alla vill ju vara friska och må bra… och då gäller det ju att positiva ämnena kan få flöda i kroppen… och stimulera våra sinnen på ett sätt som får oss att både kunna slappna av och njuta… och ingen medicin hjälper oss mer än känslan av kärlek… Den helar, bygger, tänder, skapar, stärker och bevarar oss… Det är den bästa och ädlaste av alla kroppens känslor… och totalt beroendeframkallande – den ultimata drogen…

Mmmm, I’m high… high on life… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…