RSS
 

Posts Tagged ‘familj’

Juletid eller Julestrid…?

16 Dec

Ja, så var det dags igen…. julen är här… och med den kommer alla förväntningar och önskemål… och för många kommer tyvärr också ångest, besvikelser och bråk att utgöra en alltför stor delar av högtiden… Men även om vi alla har olika uppfattning om vad som krävs för att skapa en ’bra’ jul… vill vi alla vara nära våra kära på något sätt…

En utmaning som har blivit mer tydlig med åren är hur alla splittrade och nystartade familjer ska kunna få ihop det med planering och uppdelning… så att barnen får ta del av alla inblandade personer… och så att vi alla kan få känna samhörighet och frid… även när våra barn inte är hos oss… utan hos ex-partnern…
När detta inte fungerar märks det tydligt… men vi glömmer hur lätt de är för barnen att ta på sig skuld och vilja ’fixa’ så att allt blir bra för alla… Ibland blir det nästan som att de tar på sig vuxenrollen… och visar storhet, förståelse och förlåtelse… och vi vuxna beter oss som barn istället… och blir bångstyriga och envisa om att kämpa för den egna ståndpunkten…

Det krävs onekligen en del av oss vuxna… där vi behöver visa att vi kan ställa oss över eventuella meningskiljaktigheter med våra ex eller andra familjemedlemmar… och tänka på vad som blir bäst för barnen… osjälviskt och med kärleken i fokus… För det är ju vi som visar vägen för våra barn… om hur man som vuxen hanterarer relationer – även efter att man gjort slut eller skiljts åt…

Är det någonting jag lärt mig under mina år som separerad förälder med barn… så är det att saker inte är svarta och vita… det är inte fråga om ’antingen eller’… utan istället är familjelivet full av gråzoner där man som vuxen ofta behöver sätta sig själv och sina känslor åt sidan för barnen… Det är så lätt att bli bitter och vara oförlåtande… svårt att förändra sin inställning och svälja stoltheten… men de som förlorar mest på det är barnen… utan tvekan…

Om jag ser mig omkring så tycker jag mig kunna märka en viss lättnad i den extrema julhets som tidigare dominerat i både media och i samtalet mellan människor… det är fler och fler som ’sänker ribban’ en aning och fokuserar mer på de enkla och mjuka värdena… att vara tillsammans… äta gott… och bara ha det fint… Därför kan det vara bra att prata igenom vilka förväntningar man har inför julen… och hur man tillsammans kan göra den så mysig som möjligt… att visa barnen vad som egentligen är viktigt och inte överkompensera för våra skuldkänslor genom köpa alldeles för dyra presenter som vi egentligen kanske inte har råd med… speciellt inte i de tuffa ekonomiska tider som råder just nu…

Själv kommer jag att fira julafton tillsammans med mitt ex och vår dotter… exet till mitt ex och deras barn… samt diverse respektive och mor- och farförldrar och övriga släktingar… en härlig soppa… som faktiskt fungerar tack vare att alla tar sitt ansvar och tillsammans försöka skapa en trevlig atmosfär…
Allt med barnens bästa i fokus…

GOD JUL och ta väl hand om varandra… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 

Barn = Liten vuxen…

31 Okt

Javisst är vi i grund och botten en produkt av vår uppfostran… och visst kan lära om en del beteenden senare i livet… men det blir svårare med tiden… Vi påverkas naturligtvis också av vår miljö… men hur vi formats under barnaåren präglar en stor del av hur vi blir som vuxna…

Många är gångerna då jag träffat folk från förr… och snabbt kunnat konstatera att de varit sig precis lika efter alla år… även om utseende och stil kanske ändrat… Märkligt…? Nej, egentligen inte… Det finns nämligen åtskilliga studier som visar att c:a 80% en människas värderingsystem – grundas de första 8-9 åren… alltså har vi inte mycket tid på oss att lära våra barn de viktigaste sakerna i livet…

Jag tänkte speciellt på detta härom dagen när jag satt och pratade med dottern (9 år) om livet, orättvisor, empati, lycka och kärlek… Tanken slog mig då att så som hon är nu, så som hon resonerar och uttrycker sig… så kommer hon också att vara som vuxen… mer eller mindre… fast naturligtvis i vuxen kropp och med utvecklat ordförråd etc… men värderingsgrunden kändes faktiskt ganska färdig… fantastiskt egentligen… Just nu handlar det mycket om att hon vill stämma av sina lärdomar och teorier med mig som vuxen… testa sina slutsatser för att se om de håller i ett större resonemang som förståeligt för henne…

Ja, det finns en hel mängd tekniker för att uppfostra sina barn… men jag tror på enkla metoder… med ingredienser av både humor och allvar… tydliga gränser med tydliga förklaringar… svar på frågor som stimulerar till följdfrågor… bra samarbeten och en känsla av att de bidrar… att man är viktig och uppskattas… att kunna känna sig trygg och framför allt älskad… Det märks så tydligt hur barnen mår i hur de uttrycker sig…

Det finns inget finare än ett lyckligt och harmoniskt barn… och inget värre än barn som mår dåligt och är olyckliga…

Barnen är det finaste vi har… och det vi sår får de skörda… så oavsett vad som än händer, kommer våra barn alltid att vara en del av oss… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 
 

Mina blodsband…

08 Okt

Jag brukar ofta få frågor om min etniska tillhörighet… Många tror att jag kommer från Sydamerika… från Sydeuropa typ Spanien eller Italien… Asien… ja, t o m Arabländer som Egypten… lite kul faktiskt… ; )
Det är alltid intressant att höra vad folk tror… Sanningen är att det finns lite av varje i min bakgrund… Min blanding brukar ibland kallas – Mareno… dvs vitt blod (svensk/tysk på min mammas sida), svart blod (afro-amerikan på min pappas sida) samt rött blod (indian på min pappas sida)… Dock finns det även andra namn för blandningen och historiskt sett har det i vissa sammanhang t o m inkluderats i begreppet Mulatt

 

Vad det gäller mitt ’vita’ blod… så finns där en intressant historia, både på den svenska och den tyska sidan… På den svenska sidan finns bl a min morfars farfar… Konsul Petter Olsson, som hade en framträdande roll i utveckling av Helsingborg som stad under 1800-talet… både som företagare och politiker… Detta finns dokumenterat i ’Släktföreningen Konsul P. Olssons ättlingar’ – som är en stor släktförening som kartlagt släktens historia och som träffas återkommande …

Min morfar, Hjalmar Olsson – var även han en mycket prominent man under sitt vuxna liv… bl a drev han upp storföretaget Elektrokoppar och var även en av drivkrafterna i Elektromekano…
Han var också vän med t ex Marcus ’Dodde’ Wallenberg (skapare av både Atlas Copco och SAAB), Ruben Rausing (Tetra Paks grundare) samt gamle kungen Gustav VI Adolf

Jag minns väl min barndom i Helsingborg (vi bodde på Tågaborg) och den speciella relation jag hade till min morfar… som representerade den ’gamla’ generationen i sin lite strikta framtoning… en mycket seriös man… men med ett stort hjärta… Han och hans tyska fru blev ganska förvånade när deras äldsta dotter berättade att hon inte bara hade gift sig med en svart man, under sin vistelse i New York… utan även fått en son med honom…
Så småningom flyttade dock vår familj (mamma, pappa, min syster och jag) in i samma hus som mormor och morfar bodde i… ett stort 3-våningshus… och ganska snart blev Morfar och min pappa mycket goda vänner… Jag och min syster tillbringade mycket tid nere hos morföraldrarna… som var väldigt förtjusta i sina barnbarn… och jag minns fortfarande Jularna vi firade tillsammans… alla morföräldrarnas barn (min mamma och hennes 4 syskon) samt alla barnbarnen… Det var en underbar tid som jag ibland kan känna stor saknad efter…

Jag är noga med att föra informationen om vår historia och bakgrund vidare till min dotter… så att hon ska kunna veta var hon kommer ifrån och hur allt har lett fram till just henne…

Det är viktigt att veta vem man är… och hur allt hänger ihop… och tänk vad man kan hitta när man gräver lite i sin historia… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Jämställd eller bara smart…?

16 Sep

För en tid sedan presenterade SCB en undersökning om tidsanvändning för hushållsarbete i de svenska hemmen… och man kunde påvisa att kvinnor ägnar mindre tid åt disk och tvätt – och män något mer – än vad de gjorde för tio år sedan… så antingen har det blivit mer jämställt i det svenska folkhemmet, eller så har det skett en omfördelning av hushållssysslorna… ; )

En del kvinnor tycker att det är oattraktivt med en man som är alltför huslig… i alla fall när det t ex handlar om städning och tvättning… Måla huset, fixa med bilen och snickra brukar däremot vara mer än OK…
Ja, de stereotypa bilden av vilka sysslor som är typiskt manliga och kvinnliga i hushållet, finner man nog fortfarande i många hem…

Jag tycker att det är självklart att man hjälps åt… oavsett vad det handlar om för slags sysslor… det är ju totalen som räknas… och ju mer man hjälps åt, desto fortare blir man ju färdig med sysslorna och kan ägna sig åt andra saker istället… t ex varandra…

Ofta är det just den gemensamma kvalitetstiden som blir lidande eller t o m saknas i många relationer… man tar sig helt enkelt inte tid för varandra… prioriterar inte kärleken och gemenskapen… eller så gömmer man sig i sysslorna för att slippa vara nära varandra…
vilket ju är ännu värre…

Jag gillar att samarbeta… och att man gör det man är bra på… oavsett vilka sysslor det handlar om… därefter vill jag lägga min tid på annat… För en sak är säker – jag kom till inte till den här planeten för att lägga all min tid på hushållssysslor… jämställt eller inte…

Jag vill frigöra så mycket kvalitetstid som möjligt.. jag vill göra och uppleva saker… ja, känna att jag lever…  för en vacker dag är det ju för sent… då tar allt slut och det är dags att dra vidare till – tja, vem vet var…

Life’ too short… so live a little… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Den största kärleken…

18 Maj

Ord… tänk att ord kan sätta igång sådana känslor… ord som berör… ända in i hjärtats innersta rum…
Sådana ord läste jag på födelsedagskortet från min dotter idag… och ännu en gång kunde jag bekräfta…
att det inte finns någon djupare, finare och ärligare kärlek – än kärleken till sitt barn…

Tänk att ha privilegiet att kunna få ta hand om våra barn… ansvara för deras utveckling… bidra till att forma deras värderingar och personligheter… Att ha fått möjligheten att dela en så öppen och vilkorslös kärlek…

så äkta och bestående… Dessa små varelser som sätter så mycket tillit till oss… och vill följa i våra fotspår…

Låt oss vara tacksamma för den möjlighet vi fått… att våra barn valt just oss som föräldrar…
Låt oss sträcka på oss i stolhet och aldrig glömma att vara tacksamma för att vi har dem hos oss…
Låt oss värna om denna, den finaste kärleken av alla… för evigt och för alltid… ; )
________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Semesterfiraren…?

30 Jun

Ja, då var semestern igång… mycket anpassningar och justeringar för att få ihop planeringen med alla inblandade… speciellt när det handlar om separerade famlijer med nya respektive och gamla ‘ex’… Till slut faller väl allt förhoppningsvis på plats… och man kan äntligen komma igång med den efterlängtade semestern… och verkligen njuta… eller…?

Visst blir en annan stämning och känsla när det är sommar… eller det borde i alla fall bli det… man kopplar av och släpper efter på tider och rutiner, eftersom det finns ju så många ’måsten’ annars… Men alla verkar inte lika avslappnade… överallt uppmärksammar jag tydliga tecken på att vissa tycks ha svårt att koppla av och komma in i ’semester-lunken’ när de väl får chansen… Jag noterar framför allt en del barnfamiljer där föräldrarna känns allt annat än avspända… pressade av antingen arbete, förpliktelser eller familjens semesterförväntningar – som ju kan vara nog så prövande… Alla familjemedlemmar har ju sina förväntningar… och alla vill ju ha dem uppfyllda… men tyvärr lyckas det inte alltid bli som man hoppats… förväntningarna kanske ligger på en nivå som inte är fullt genomförbar… Själv vill man kanske bara koppla av, men istället rullar ett jätteprojekt igång… semesterprojektet… där det ska planeras, förberedas, fixas, verkställas, säkerställas, riskanalyseras, utföras, trängas, strulas, tjatas, kivas, osv… Puh, jag blir trött bara jag tänker på det…

Problemet är nog ofta att man inte pratat igenom sina olika förväntningar… och kanske framför allt, inte tagit hänsyn till sina egna önskemål… utan fokuserat alldeles för mycket på alla andra…
Därför kan det vara bra att på förhand prata igenom vilka förväntningar alla har inför semestern… och vad som är möjligt att genomföra… så att man är överens… innan allt drar igång… Det måste finnas något för alla inblandade… som uppfyller och stimulerar… om det ska kännas som en riktigt ’semester’… men samtidigt handlar det också om att kompromissa… och det behöver inte bara handla om finaste utlandsresan till super-exotisk destination… utan det kan lika väl vara möjligheten att kunna få vara hemma och kanske fixa lite i huset… sova lite längre på mornarna… släppa efter lite på tider och rutiner… Ja, vi gläds alla åt olika saker… det handlar nog mer om att visa respekt och vara lyhörd för sin omgivning…

För de som lever själva, är ju situationen en annan… då gör man ju som man vill… även om man också vill känna sig utvilad och stimulerad när semestern är över… och allting faller tillbaka till den vanliga ’lunken’…

Jag tycker att det viktigt och tänka på sig själv, oavsett om man lever själv eller i en familjesituation… att tänka på sig själv utan att för den sakens skull vara egoistisk och bara tänka på sig själv… Det handlar om balans… för om inte jag själv mår bra och känner mig uppfylld… kan jag ju inte heller ge 100% av mig själv till människorna omkring mig… eller hur…?

So remember, don’t forget to look out for number one… ; )

 

Bröllop vs Äktenskap…

12 Jun

Överallt ser man reklamannonser och reportage om hur man kan bli vacker, smal och fin inför bröllopet… mycket fokus på bröllopet är det… Visst, alla vill väl vara fina på sin bröllopsdag… och att allt verkligen ska bli perfekt… en dag att minnas livet ut… Men tänk om man hade lagt ner lika mycket tid på själva äktenskapet som bröllopet… då hade nog många äktenskap sett väldigt annorlunda ut…

Jag känner många som skiljt sig och ibland kan jag undra varför folk egentligen gifter sig egentligen…? Ibland verkar det som bröllopet lockar mer än själva äktenskapet… och ofta är det nog tyvärr så att många släpper efter på allt när bröllopet är över och festyran lagt sig… då är ju allt ’klappat och klart’ så att säga… man slutar att anstränga sig… MEN det är ju då allting börjar… på riktigt liksom… det är ju då man skulle värna extra mycket om varandra – om kärleken, passionen och vänskapen…

Många kanske överraskas av hur annorlunda livet blir när vardagen kryper på… när de dagliga rutinerna och utmaningarna uppenbarar sig… helt plötsligt förändras allt… till det sämre… även partnern…
Det var ju inte så här det skulle bli… Det var ju inte det här man hade föreställt sig… Jo, men det var ju faktiskt detta man skulle haft koll på innan – man stod och lovade varandra i kyrkan… ‘for better and for worse… ‘til death do us part…’ osv…

Är det så att bröllopet förblindar medan själva äktenskapet skrämmer…? Kanske är det bättre att inte gifta sig då,  så att man lättare kan behålla glöden och spänningen i relationen… förbli ’sambos’ eller ’särbos’…  Eller är själva äktenskapsintyget ett bevis på att relationen är tillräckligt seriös och att man verkligen ’har’ varandra… hör ihop…
äger varandra…? Kanske handlar det mer om att lära känna varandra ordentligt innan man förevigar relationen med äktenskap och barn…
att verkligen veta vem det är man har för avsikt att tillbringa resten av sitt liv med… Först då är det läge att gifta sig… för det handlar ju om att ständigt arbeta för att relationen ska kunna utvecklas och blomstra…

Låter det svårt… tja, vem har sagt att det är lätt… ; )

 

Olikheter = Möjligheter…

09 Apr

Man pratar ofta om ’manligt’ och ’kvinnligt’… och skillnaderna mellan de två… och visst har vårt samhälle bidragit mycket till att skapa och ge näring åt dessa stereotypa könsroller (på gott och ont…), men egentligen handlar det kanske inte så mycket om just manligt och kvinnligt – utan snarare om skillnader i värderingar och mänskliga olikheter… hur våra föräldrar och omgivning format oss genom åren…

different-02Jag har en del manliga bekanta som t ex inte har någon större känsla för hushållsarbete… barnskötsel… eller vissa andra saker som kopplar till mjukare värden – eftersom de aldrig fått lära sig detta hemmavid, från början… Det börjar ju redan i hemmet och fylls sedan på…  på dagis och sedan vidare i skolan och till slut även ute på arbetsmarknaden… Män förväntas vara på ett visst sätt – och kvinnor på ett annat…

 

Men vad händer om vi uppfostrar våra barn annorlunda… t ex ger dem en bredare bild av vilka möjligheter de har framför sig… eller ett större utbud av t ex leksaker och aktiviteter… inte nödvändigtvis att flickor bara måste leka med dockor… eller killar bara med bilar och krigs & monsterfigurer… Eller att tjejer bara ska bära ’tjejfärger’ eller vice-versa… Nej, jag menar inte om att man behöver gå till överdrift… utan kanske mer omvärdera våra värderingar en aning…

 

Vad händer om vi t ex inspirerar pojkarna till att hjälpa till med hushållsarbetet (givetvis anpassat efter förmåga) och ger dem en förståelse och ett intresse för samarbete… hjälpsamhet och respekt… redan vid tidig ålder…

Ja, då behöver kanske inte grabben som egentligen flyttat hemifrån – regelbundet springa hem till mamma för att få lagad mat och hjälp med tvätten…

 

Vad händer om vi redan tidigt inspirerar flickorna att känna självförtroende… att skapa en bra självkänsla hos dem redan från örjan… t ex genom rätt sorts bekräftelse, utmaningar som gör att de utvecklas och mognar i förhållande till deras sanna kapacitet… inte hålla dem tillbaka inom vissa områden…

Ja, då kanske inte tonårstjejerna behöver leva med inställningen att deras enda värde ligger i vilka, eller hur många killar de har sex med… och att de ständigt försöker leva upp till killarnas förväntningar och önskemål – om hur tjejer ska se ut och vara…

 

different-03Min uppfattning är att vi alla har mycket att vinna på att vara mer i kontakt med både våra ’mjuka’ och ’tuffare’ sidor… eftersom de är lika viktiga, men i olika situationer… Ibland behöver vi vara mer bestämda, fatta beslut och sedan genomdriva dem med övertygelse… och ibland behöver vi vara lyhörda och ’bara’ lyssna på någon som behöver stöd och förståelse… ha tålamod och sätta oss själva åt sidan…

Själv tycker jag att det är precis lika kul och intressant att t ex titta på UFC (cage-fighting = ganska grabbigt) som att titta på mode och skvallerprogram… av helt olika anledningar… Jag gillar ’tuffa’ bilar fast med ’mjuk’ design och med mjuka linjer… Jag älskar att vara ute i svängen och jobba hårt, träffa folk och nätverka… men njuter lika mycket av ’hemma-mys’… att gå och pyssla i hemmet… älskar inredning… samt att hålla rent och snyggt omkring mig… för så är jag uppfostrad…


Detta är också mitt förhållningssätt nu när jag är mitt i uppfostringen av min 7-åriga dotter…
Jag vill lära henne allt jag vet och kan… förbereda henne för den mycket tuffa värld som väntar henne…
Men det är lika viktigt att lyssna på henne… respektera henne… få henne att känna sig uppskattad och älskad… som att inspirera och vägleda henne genom stimulans och utmaningar… Framför allt handlar de om att leda med exempel… att inte försöka få henne att tänka på ett visst sätt eller göra vissa saker, bara för sakens skull – utan att alltid förklara så att hon verkligen förstår… och givetvis själv stå för det jag säger… Det är ju jag, som förälder – som ska ju visa vägen…

 

Nej, det är ingen lätt uppgift vi föräldrar har men tro mig, vi har inte mycket tid på oss… studier visar att c:a 80% av en människas hela värderingssystem, skapas under de första 8 åren… Efter det blir det svårare och svårare att åstadkomma förändringar i detta värderingssystem… och våra värderingar är ju det som ligger till grund för våra resultat i livet… ; )

 

Så börja redan nu… och se vad du kan göra för att ta dig själv och dina nära – till nästa nivå… Våga bryta mönster och framför allt, våga vara annorlunda… det finns mycket att vinna på det… ; )

 

 

 

Den ‘moderna’ familjen…

04 Mar

 

It’s a package deal… sannerligen… När man träffar en ny partner och barn finns med i bilden… Då får man ju några extra personer med på köpet förutom, den nya partnern… en eller flera och i olika åldrar… och det är viktigt att kemin stämmer även där… att tycke uppstår…

 

family-09Dessutom får man också en koppling till partnerns ex… via barnen – om exet fortfarande finns med i bilden dvs… Vårdnadsdagar och tider ska passas ihop… högtider… semestrar… osv…  Det krävs både samarbete och förståelse för att det hela ska fungera… framför allt är det ju viktigt att behålla fokus på barnens bästa… samtidigt som den nya par-relationen måste få möjlighet att frodas i den nya konstellationen… Att skapa tid och utrymme för varandra… för kärleken och passionen…

 

Två saker som kan skapa problem är – olika förväntningar och rädslan för förändringar… Hur ska den nya konstellationen fungera…? Hur ska alla personer få plats i den nya situationen…? Hur ska man själv räcka till åt alla…? Hur förändras de gamla rollerna som alla hade – till de nya…?

 

Det är inte lätt att skapa en ny tillvaro tillsammans med en ny person och deras ’baggage’… men frågan man får ställa sig är – Hur stark är kärleken och viljan att gå vidare i livet…? Hur mycket är den egna lyckan värd… ? Är det OK att vara självisk nog att vara lycklig och kär… att få känna sig både älskad och behövd…?

Ja, det tycker jag absolut… för om man inte själv är 100% lycklig och uppfylld, hur ska man då kunna ge positiv energi till de nära och kära man har omkring sig…?

 

Allting bygger på tillit, tydlighet och ömsesidig respekt… samt att man är på samma våglängd och i samma stadie av livet… Om detta fungerar, kommer allt att lösa sig… för i ett land som Sverige – som ju har världens högsta skiljsmässostatistik, är dessa nya familjekonstellationer mer regel än undantag…

 

Det bästa är förstås om den ursprungliga relationen fungerar så att man slipper skiljsmässor och splittrade familjer… men tyvärr ser verkligen ofta annorlunda ut och det är svårt att få en relation att fungera i ett helt liv… även om det är precis det som många står och lovar framför prästen… Hmmm, undrar egentligen hur många som verkligen tar dessa ord på allvar… ”…i nöd och lust”, ”…until death do us part” Nej, bättre att inte gifta sig förrän man är helt säker på vad man vill… och att man gått igenom så pass mycket tillsammans att man vet vad man ger sig in på… Att man är villig att ge 100% av sig själv och sin kärlek… Det samma gäller om man har planer på att flytta ihop eller skaffa barn… framför allt det senare…

 

Själv är jag här för att känna kärlek… och ge kärlek… för det är meningen med livet… och det är jag värd…  ; )

 

 

Semesterförväntningar…

30 Apr

 

Ja, då var sommaren snart här – och det är dags för den berömda semestern…. och lite härlig semesterkärlek och sex… eller…?? Hårt arbete, förkylda barn och vardagens måsten pockar på… Ja, men på semestern blir allt bra… ett tag i alla fall… eller…??? Visst ska det väl lätta lite under semestern…? Mångas förväntningar krossar nog under denna period av efterlängtad ledighet…?? Längtar man så mycket efter lite kvalitetstid tillsammans med sin respektive – att förväntningarna omöjligt kan uppnås…??

 

semester-06Vad härligt att kunna få lite fler stunder tillsammans… Komma bort ifrån vardagen och alla måsten… byta miljö… och få uppleva det där underbara och galna kärleksruset som man bara ser i filmens värld… Ja, för vissa blir det nog så… men för andra… blir det istället stress, trauma, gnabb, gnäll och pina…. Jag sällar mig gärna till den första kategorin… Jag vill leva ut… vara lycklig och kär… vara tacksam för det jag har…

 

Jag vill säga som min underbara lilla dotter brukar säga när hon är lycklig… ”Jag känner livet i mig…!!”

 

Glad Sommar… ; )