RSS
 

Posts Tagged ‘film’

TV serier – stunder av lycka…

08 Apr

Sedan ett par år har jag  fått upp ögonen för TV serier… Från att tidigare mest intresserat mig för filmer så har alltså en komplettering skett… Filmer utgör fortfarande ett stort intresse för mig men det jag gillar med TV serier är dels att storyn varar längre och att karaktärerna tillåts ha flera dimensioner… och ett djup i sina personligheter som ofta engagerar lite mer… i alla fall mig…

Intresset för TV serier gäller dock inte bara mig… ´då dessa generellt fått ett stort uppsving de senaste 6-7 åren… och man kan även notera att de flesta skådespelare för inte alltför många år sedan ansåg att det var ett nerköp att vara med i en TV serie… Numera står alla de stora stjärnorna i kö för att få vara med… ; )

Fördelen är också att man kan följa flera TV serier samtidigt… och få bra variation vad gäller handling och tema, vilka också framkallar olika sorters känslor… Jag både skrattar, sitter som på nålar av spänning, blir illa berörd, skrämd, upprymd, rörd… men framför allt blir jag engagerad och jag kan dessutom själv välja när jag vill känna en viss känsla…

Så vilka är favoriterna då… Ja, när jag vill ha spänning och dramatik så tittar jag gärna på ’Game of Thrones’ (riddartema med övernaturliga inslag), ’The Americans’ (ryska 80-tals agenter undercover i USA), ’The Borgias’ (kostymdrama i påvemiljö) och i viss mån ’Justified’ (polis/sheriff drama i amerikanska södern)… och vill jag ha intrig och action så blir det ’Fringe’ (sci-fi med paralella universum) ’Sons of Anarchy’ (MC gäng med alternativ agenda), ’Last Resort’ (militärpolitiskt drama på hög nivå) och ’Spartacus’ (gladiatortema med gott om visuella effekter)…

För mer skrämmande takter så är klockrena ’Dexter’ (kriminalere med tokig twist) och ’The Following’ (massmödare med kultfölje) svårslagna…

För tokrolig intrig samt svart humor så ligger ’House of Lies’ mycket bra till… och vill jag bli fascinerad och riktigt rörd så är ’Touch’ med Kiefer Sutherland en självklar favorit… Jag har även fastnat för två nya serier… ’House of Cards’ med ûbercoole Kevin Spacey… och ’Hannibal’ med dansk-esset Mads Mikkelsen… där båda leverar över förväntan… ’Arrow’ och ’Person of Interest’ går an men bara om inget av ovanstående finns tillgängligt… typ reservläge…

Vissa serier funkar också bra att se med barnen… som t ex ’Once Upon A time’, ’Teen Wolf’, ’Merlin’ och ’Legend of the Seeker’… som alla är både spännanade och har lagom mycket inslag av humor….

Så visst finns det en del att välja på och de stunder jag i lugn och ro kan avnjuta av mina TV serier… utgör  också den viktiga egentid jag behöver som balans i mitt annars ganska späckade  schema fyllt av arbetsuppgifter och aktiviteter…
Tack för att ni finns… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

 
 

Lyckliga slut…

25 Dec

Nu är det 3:e nya filmen jag ser på sistone, som har ett olyckligt slut… pust… varför ska det vara så…? Finns det inte tillräckligt mycket elände i världen ändå…? Jag vill ha lyckliga slut i filmerna… slut som inger hopp och förtröstan… där kärleken övervinner allt… Ja, det skulle vara trevligt… men nej… tydligen tycker många filmskapare att det är mer konstnärligt med sorgliga eller olyckliga slut… Kanske vill de undvika klyschor… elller något… Och visst kan det bli väldigt klyschigt… det gäller att som filmproducent ha en viss ’fingertoppskänsla’… och styra lyckliga skutan i hamn utan att tappa trovärdighet och framstå som en ryggradslös publikfriare… visst…

Men ack, så många bra filmer som envisas med olyckliga slut… ja, speciellt de som baserar sig på en ’sann’ historia… men så vaddå… konstnärlig frihet för egen tolkning kan väl få gälla… gärna för min del… ; ) Jag skulle gärna se lyckliga slut i filmer som t ex ’Gladiator’, ‘Titanic’, ’The Book Of Eli’, ’Troja’, ’Public Enemies’, ’300’, ’Million Dollar Baby’. ’Boys Don’t Cry’, osv… osv… efter så mycket kämpande… så kunde det väl ändå få sluta på ett bra sätt… Det känns som att bli lite ’snuvad på konfekten’… lurad på något sätt…

De allra bästa sluten är de som trotsar alla odds… där man tror att hjälten ska dö… men ändå mirakulöst klarar sig… mot alla odds… och till slut triumferar… ära, stolthet, envishet, ärlighet och förstås kärlek… får segra… Men för att få njuta av dessa lyckliga slut, får man hålla sig till kärlekskomedier, familjefilmer och vissa actionfilmer – där detta format är mer regel än undantag… The box-office rules…

Varför kan vi inte få se fler lyckliga slut i de lite djupare och tyngre filmerna också…? Jag tycker att de skulle vinna på det faktiskt… Det skulle inge oss all med en strimma mer hopp… och tro… på en något bättre värld… en värld med ljusare framtidsutsikter… ; )

God knows we all need it… ; )

 

Småbarn: Filmer och mardrömmar…

22 Mar

När barn når en viss ålder, blir det här med mardrömmar mer verkligt… de är också så pass stora (från c:a 3-4 år) så att de kan sätta ord på sina känslor på ett tydligare sätt… De kommer inte ihåg de vanliga drömmarna på samma sätt som mardrömmarna… eftersom de ju är skrämmande för dem…

 

child-nightmare-02Det är monster, spöken och annat de kanske sett på TV eller tagit intryck från något spel eller så… Vad gäller monster, finns ett bra sätt att avdramatisera det hela…
I filmer är det oftast människor i någon sort kostym eller utrustning, som spelar monstrena… Här är två tips som brukar funka bra:

 

1.       Hyr en DVD film som har någon typ av monster eller annan otäck typ som du tror spelas av en människa (inte data-animerat)… Troligtvis finns det en ’bakom-kulisserna-reportage’ som extramaterial på DVDn… Här brukar man ofta få se när de sminkar någon av otäckingarna… På detta sätt kan ditt barn se att det faktiskt är en människa under masken – de får liksom bevis på att det inte är ett riktigt monster…
Jag brukar förklara att mellan tagningarna så sitter alla och fikar och äter lunch i pauserna… de som spelar monster och de som spelar hjälte – alla är kompisar…

 

2.       Förklara (på ett roligt sätt) om barnet ändå träffar någon otäcking i drömmen (som ju egentligen som sagt är en utklädd människa)… så ska de bara titta dem i ögonen och säga: ” Äh, det finns ju inga monster så ta av dig masken nu va’… du skrämmer ju inte mig… Nä, nu går jag – jag har inte tid med dig mer… Hejdå…” Visa sedan hur paff otäckingen blir då… han säger ”huh…?” och blir ledsen för att han inte fick skrämmas… och går därifrån… ”För kom ihåg”, säger jag – ”det är ju du som bestämmer vad som ska hända i dina drömmar… det är ju dina drömmar…”
Bekräfta gärna återkommande när ni ser något på film eller TV som passar in på ovan nämnda beskrivning… Till slut kommer barnet själv att kunna säga ”Det är bara en människa i en kostym för att det är film… för det finns ju inga monster på riktigt”…

 

Nej, det finns det ju faktiskt inte… ; )