RSS
 

Posts Tagged ‘förhållande’

Lyssna till ditt hjärta…

21 Feb

Att få en kärleksrelation att verkligen fungera är inte det lättaste… två människor som ska kunna fungera bra tillsammans med allt vad det innebär… att kunna älska, respektera,  ge och ta, förlåta… och samtidigt kunna ha roligt tillsammans och hålla passionen och spänningen vid liv…

Så vad är det som gör att det fungerar…?
Handlar det om hitta sina roller i relationen, hålla sig till dem och köra på… så att det inte skapas någon friktion utan håller allt är lugnt och tryggt… eller handlar det mer om att växa och utvecklas tillsammans… att hela tiden arbeta framåt och försöka ta sig till nästa nivå i relationen… att skapa djupare band… trots de utmaningar man ställs inför på vägen…?

Att rollerna kan få vara ombytta ibland känns som en förutsättning för att lyckas skapa dynamisk relation och detta beror ju på var man hanterar sina styrkor och svagheter… I vissa situationer är den ene som leder och visar vägen… medan det i andra situationer är den andre som får ta större utrymme… Vad är viktigast… att ha en stark attraktion till varandra eller att vara riktigt goda vänner… eller kan man rent av ha både och…? Måste det finnas en stark attraktion för att en relation ska kunna hålla på sikt… eller räcker det räcka med en fin vänskap…?

Ja, svaren är nog både många och väldigt olika beroende på vem man frågar… men faktum är att de flesta inte klarar att hålla ihop… Varför är det så…? Är det vår inställning till relationer som är orsaken…? Något i vår mentalitet som gör att vi inte är villiga att kämpa eller rida ut de ‘stormar’ vi möter tillsammans…? Eller har vi helt enkelt för höga krav och förväntningar på varandra…? Kanske har vi sett för många romantiska filmer… där man träffar den perfekte partnern och  ’lever lyckliga i alla sina dar’… Vad härligt om det alltid kunde vara så enkelt i verkligheten… ; )

Jag tror att mycket handlar om den egna inställningen… framför allt till sig själv… Om man är redo att faktiskt kunna älska en annan människa så som de är… med de egenskaper och sidor som kanske inte alltid är så lätta att älska… och om man själv känner sig redo och värd att låta sig älskas… att våga öppna sig och släppa någon annan till sitt hjärtas innersta rum… att våga blotta sig… visa sig sårbar… och bli beroende av varandra… utan rädsla…

För är det något många är rädda för så är det att misslyckas… att känna sig mindervärdig och att göra fel… Därför kan det ibland vara lättare att själv hitta anledningar till varför man inte passar ihop, istället för att riskera att bli lämnad eller åsidosatt… ’Attack är bästa försvar’ så att säga… Man kanske inte vågar slappna av i  relationen… och prata om sina innersta känslor… eller så tror man att ‘gräset är grönare på andra sidan’ och söker sig till något annat… något man tror är bättre eller mer intressant än det man har… Och visst kan ju gräset se grönare ut ‘på andra sidan’ om man inte vattnar och vårdar sin egen gräsmatta…

Kanske är det så att man helt enkelt behöver ta sig igenom de jobbiga perioderna för att kunna komma ut ’på andra sidan’… där allting är ‘grönare’, lugnare och mer stabilt… och där de ‘vassa kanterna’ har slipats ner för att bli en aning mjukare och mer följsamma… Att själv våga… för att ens partner också ska våga…  att vara sann mot sig själv om vad som faktiskt är viktigt i en relation… och vad som är mindre viktigt… Att kunna se helheten för vad som står att vinna som par och att lägga tiden på rätt saker… livet är alldeles för kort…

Så öppna dörren till ditt innersta rum… och satsa på kärleken… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Hela ‘paketet’…

03 Dec

Ja, chanserna att träffa en partner där hela ’paketet’ funkar… är ju inte jättestor… ; )

Det är så mycket som ska stämma för det ska kännas värt att satsa både sin energi och kärlek på att bygga något hållbart för framtiden… För även om allt kan kännas bra i början när man ’träffar’ någon, så är det först efter en tid som man är i en bättre position att avgöra hur försättningarna egentligen är…

I min ålder, nu när jag kommit lite längre i livet… har jag inte alltid så mycket tålamod…. och är inte beredd att slösa tid på något som inte leder någon vart… Det är på både gott och ont eftersom det å ena sidan gjort att jag blivit mer selektiv och tidigare kan se vad som kommer att ge något av värde – och inte… Å andra sidan blir det ibland alldeles för lätt att avfärda saker utan att egentligen ge det en ärlig chans… Det är en balansgång där man behöver vara lyhörd för nyanserna… och kunna ‘läsa mellan raderna’ i det som sägs och görs…

Så vad ingår då i detta ’paket’… ja, faktiskt ganska mycket… Det måste finnas en attraktion… och det handlar inte bara om utseende utan också om kombinationen av utstrålning och egenskaper, som resulterar i någon sorts ’wow’ –känsla… Den är väldigt viktig och kan inte kompromissas bort… Antingen finns den eller så finns den inte… ’vibben’… ’det där extra’… som ger känslan av ‘fjärilarna i magen’…  ja, det har många namn men det är nog ungefär samma sak de flesta menar…

Tyvärr gör en del människor avkall på känslan av attraktion och passion till förmån för vissa egenskaper och omständigheter…
men jag menar att man då lurar sig själv på ‘konfekten’… Varför ska man ’nöja sig’…? Det fantastiska är ju att det faktiskt finns ’ett lock till varje gryta’… dvs någon speciell för oss alla… Jag menar att det t o m finns ett antal människor som går omkring på vår planet och är ’perfekta’ för oss… men det gäller bara att hitta en av dem…
Problemet är att alltför många orkar inte leta eller ha tålamod…  och nöjer sig istället med något som bara känns  ’OK’… eller ’bra nog’… Varför…? Jag vill känna att jag ’lever’… med allt vad det innebär… känna mig förälskad… känna känslan av att verkligen vilja vara nära en annan människa på det där  ‘exklusiva’ sättet… ’vi’ och det som bara är ’vårt’…

Det handlar förstås också om de personliga egenskaperna… man bör vara goda vänner… kunna kommunicera med varandra… kunna skratta tillsammans… och gärna ha några gemensamma intressen – även om man får nya intressen på köpet genom sin nya partner… Man bör även kunna diskutera saker och klara av att vara oense ibland, utan att det blir bråk eller sura miner… En gemensam syn på livet och framtiden är ju det viktigaste… Hur vill man bo och var…? Hur passar ens karriärer ihop…? Hur familjesituationen ser ut… och hur den ska se ut framöver…

Ja, familjen ja… Om det finns barn med i bilden ska de ju helst komma överens… partnern ska accepteras av ens eget/egna barn och man själv av partnerns barn… Man behöver enas om en gemensam inställning till uppfostran, rutiner och gränsdragningar… hur man visar kärlek och ömhet… rättvis bahandling… osv… Vidare är det en fördel om ens föräldrar åtminstone accepterar ens partner… om de verkligen tycker om dem är det så klart en bonus…
Om ’gemensam’ vårdnad gäller mellan partnern och dennes ’ex’, är det en fördel om det även där finns en acceptans och respekt… det underlättar när det t ex är dags för semesterplanering och högtider…

Puh, ibland blir man ju trött bara av att tänka på alla delar som ska funka… ; )
Då är det bra att gå tillbaka till ‘basics’… grundtron på kärlek och att allt löser sig… för bara man tar det lugnt och försöker skapa sin egen harmoni och balans… har saker en märklig förmåga att falla på plats och lösa sig själva…
Jag väljer att leva i den tron… och väntar med spänning på ’locket’ till just min gryta…

Love… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klicka på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Till döden skiljer oss åt…

11 Aug

Är det möjligt att vara tillsammans med en och samma person livet ut… i ett monogamt förhållande…?

Ja, därom tvista de många…  och med all rätt…
Vissa menar att det är en omöjlighet… att människan inte skapt för att ‘bara’ hålla sig till en människa… medan andra tycker att det är en självklarhet att upprätthålla en exklusiv tvåsamhet… genom vått och torrt…

Själv tycker jag att frågan inte är helt enkel att ta ställning till… eftersom svaret beror på vilka förutsättningar som gäller… För även om man är en människa med åtminstone hyfsad självinsikt, som är i kontakt med kärleken inom sig, har respekt för andra människor, besitter viljan att både utveckla sig själv och den relation man befinner sig i… samt har en klar uppfattning om vad som gör en lycklig… Så krävs det ju att man har en någorlunda likasinnad partner om det hela ska fungera och man kan ska kunna tillbringa ett lyckligt liv tillsammans… till döden skiljer en åt…

Men om man som par inte har en dynamiska balans mellan sig… och inte vågar älska eller låta sig älskas… inte respekterar varandra… eller tacklar utmaningar och meningsskiljaktigheter på för olika sätt… är ju risken stor att man antingen glider isär… eller driver bort varandra…

Hur kommer det sig t ex att Sverige ligger i topp vad gäller skiljsmässo- och separations -statistik…? Är det för lätt att skilja sig här… eller tar vi för lätt på äktenskapet som institution…? Nu för tiden krävs det mer för att driva igenom en skiljsmässa… men ändå har statistiken ökat…

Man får nog spola tillbaka bandet en aning… och titta på
den egentliga anledningen till varför man gifter sig…
Är det verkligen för att man älskar varandra tillräckligt mycket… och att man tror på en gemensam framtid tillsammans… livet ut…?
Eller handlar det mer den närmsta omgivningens förväntningar… biologiska klockor som tickar… eller positionering i det sociala spel som ständigt pågår i vänskapskretsen… vännerna som gifter sig och skaffar barn… grupptryck… prestige… acceptans… bekräftelse…
Om folk hade lagt lika mycket tid på att planera sina äktenskap som de gör på att planera sina bröllop – hade bilden varit en helt annan…

Själv är jag en väldigt ’auditiv’ person… dvs jag lägger mycket tyngd och fokus på det som sägs… ord… (ja, det är säkert därför jag arbetar med information och kommunikation’)…
Givetvis fäster jag också stor vikt vid det man gör… och känner… men jag tycker att det är alltför ofta som ord ’missbrukas’… genom att man slänger ur sig saker som inte är genomtänkta… eller att man inte inser konsekvenserna av som sägs… och då är det bäddat för både besvikelser, misstro och konflikter…

Nej, bättre att vara öppen och rak i början av relationen… öppen med vad man står för… och rak med sina intentioner… att varken vilseleda eller bygga upp förväntningar som inte går att infria… och om det inte känns ’rätt’ – att då våga lita på känslan och ha modet att avsluta relationen…
MEN viktigast av allt… om det verkligen känns rätt – att också våga lita på den känslan, öppna sitt hjärta, låta kärleken flöda… och att våga vara lycklig…

Ja, kanske är jag lite gammeldags… men jag tror fortfarande på den stora och passionerade kärleken… och att man faktiskt kan vara varandras själsfränder… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Den ’perfekta’ partnern…

24 Sep

Existerar den perfekta partnern…? Svaret är både ’ja’ och ’nej’…

Ja, den perfekta partnern existerar… utifrån vad vi faktiskt behöver och vad som är bäst för oss… men det är tyvärr inte alltid vi vet vad vi detta är…

Nej, den perfekta partnern existerar inte – utifrån allt vi vill ha i en person… eftersom våra önskelistor på egenskaper och attribut oftast blir både väldigt långa och orealistiskt detaljerade…

Ofta söker vi vår partner utifrån det vi vill ha istället för det vi behöver… och allt handlar ju inte om attraktion och åtrå… utan också om att kunna – mötas, komplettera varandra, kommunicera, känna tillit, skratta tillsammans, samarbeta… osv…

Min uppfattning är att det finns åtskilliga personer i vår värld som är i det perfekta för oss… var och en på sitt sätt… utifrån vad vi behöver… det gäller bara att hitta någon av dem… och det kan ju ibland ta tid… ; )

Media gör sitt bästa för att försöka påverka oss i vårt sökande efter ’den rätta’… och fokuserar gärna på det yttre… ett yttre som är överdrivet till perfektion – denna perfektion påverkar oss i sökandet efter ’drömpartnern’… och vi glömmer gärna att ’bakom kulisserna’ har nästan allt formats och manipulerats enligt alla tricks som finns i boken… retoucherade bilder, perfekt ljussättning, kläder, make-up, hårförlängningar, glans, lösa delar och tillsatser… osv… allt för att ge ett intrycket av – perfektion…

Likaså i filmens värld… där handling och karaktärer antingen är påhittade, förskönade eller överdrivna till det extrema… för att vi som åskådare ska förföras, förfäras eller på annat sätt fångas in i den värld man skapat just för oss… vi tror på det vi ser… Även de s k ’reality-showerna’ är ju extremt konstruerade för att fylla precis ’de hål’ som producenterna anser behöver fyllas i våra liv… mycket beräknande… och mycket effektivt…

Men verkligheten ser ju ofta väldigt annorlunda ut… och de människor vi väljer att ingå relationer med… har ju både bra och mindre bra sidor… olika egenskaper… olika styrkor och svagheter… etc…
Det jag ser omkring mig är oftast två varianter: Antingen att man ’nöjer sig’ med det man tycker att man kan få… (det man anser sig vara värd) ELLER att man har så höga förväntningar och krav, att ingen ’normal’ människa kan motsvara dessa – och man förblir ensam i sitt desperata sökande efter drömpartnern… 

Om man ser tillbaka på sina tidigare partners, brukar man ofta kunna se vissa mönster… vissa mer tydliga än andra… och det går ganska lätt att konstatera vad som fungerat bra och mindre bra… men istället för att bara fokusera på de bra delarna hos var och en – och försöka slå ihop dessa till en drömpartner… tror jag mer på att se på det som inte fungerade bra… och lära av detta… t ex: Om det var mycket bråk om svartsjuka, kan man ju faktiskt analysera sitt eget beteende och fråga sig… ”vad bidrog jag med för att det skulle bli så här…?” Kanske berodde det på bristande självkänsla eller ett överdrivet bekräftelsebehov… Då behöver jag ju inte ’snöa in’ på att försöka hitta en partner som inte är svartsjukt lagd (det resulterar ändå ofta i motsatsen), utan istället söka efter en person som kan bidra till att jag kan känna sig mer trygg i mig själv… eller känna mindre rädsla för att bli lämnad… Att lära av misstagen tycker jag ger mycket mer än att skapa orealistiska drömlistor som ändå ingen kan leva upp till…

Drömpartners finns ’där ute’… som är ’rätt’ för just dig… Men då gäller det att vidga vyer lite och försöka se helheten… och framför allt se igenom ’hypen’…

Lycka till… ; )

 

Arbete och privaliv…

07 Jun

Vad som händer i hemmet kan påverka ditt arbete…

En ny studie visar t ex att ett bra sexliv minskar risken att drabbas av jobbstress… Sex blir en buffert, en ”krockkudde”, mot stress… ett bra sexliv minskar också risken för att drabbas av t ex utbrändhet…

Samma sak gäller med par-relationen generellt… Den som kan prata med sin partner och få stöd hemma blir inte lika stressad när chefen kommer ångande på kontoret dagen därpå… När du kommer hem från jobbet behöver du få återhämtning… annars är det som att köra en maskin på högvarv – till slut går den sönder… Det är samma sak med kroppen och själen…

För den som lever ensam kan det vara dystra nyheter… Även om goda vänner och husdjur är bra för hälsan kan de inte fylla samma funktion som en partner… De som har djur är generellt friskare, det samma gäller när man har nära vänner… men par-relationen är ändå det allra bästa…


Det visar sig att de män som mår sämst på jobbet, är de som har en medelmåttig relation – inte de som har det uselt hemma… Det är förvånande och slår hål på myten att killar skiljer på arbete och privatliv… Det visar att de funderar och mår dåligt av en halvdålig relation som de behöver göra något åt… allt medan en usel relation tydligen inte engagerar på samma sätt… det är liksom inte lönt… Det visar också att om man ska göra något åt sitt liv, ska insatserna komma innan det är för sent…

Bland kvinnorna, däremot, är det värre att leva i en riktigt dålig relation… av någon anledning verkar de acceptera mellanläget bättre…

Det hela blir ju lättare om man emellanåt ställer sig frågan – ”Är jag lycklig eller inte…?” Vi söker alla efter lyckan… vissa finner den… andra inte… Och precis som när vi leter efter ett bra jobb, som vi vill ska kännas rätt – letar vi också efter en kärlek som känns rätt… men då gäller det också att vara helt ärlig mot sig själv…

Du får det du själv anser dig vara värd… ; )

 

Den ‘moderna’ familjen…

04 Mar

 

It’s a package deal… sannerligen… När man träffar en ny partner och barn finns med i bilden… Då får man ju några extra personer med på köpet förutom, den nya partnern… en eller flera och i olika åldrar… och det är viktigt att kemin stämmer även där… att tycke uppstår…

 

family-09Dessutom får man också en koppling till partnerns ex… via barnen – om exet fortfarande finns med i bilden dvs… Vårdnadsdagar och tider ska passas ihop… högtider… semestrar… osv…  Det krävs både samarbete och förståelse för att det hela ska fungera… framför allt är det ju viktigt att behålla fokus på barnens bästa… samtidigt som den nya par-relationen måste få möjlighet att frodas i den nya konstellationen… Att skapa tid och utrymme för varandra… för kärleken och passionen…

 

Två saker som kan skapa problem är – olika förväntningar och rädslan för förändringar… Hur ska den nya konstellationen fungera…? Hur ska alla personer få plats i den nya situationen…? Hur ska man själv räcka till åt alla…? Hur förändras de gamla rollerna som alla hade – till de nya…?

 

Det är inte lätt att skapa en ny tillvaro tillsammans med en ny person och deras ’baggage’… men frågan man får ställa sig är – Hur stark är kärleken och viljan att gå vidare i livet…? Hur mycket är den egna lyckan värd… ? Är det OK att vara självisk nog att vara lycklig och kär… att få känna sig både älskad och behövd…?

Ja, det tycker jag absolut… för om man inte själv är 100% lycklig och uppfylld, hur ska man då kunna ge positiv energi till de nära och kära man har omkring sig…?

 

Allting bygger på tillit, tydlighet och ömsesidig respekt… samt att man är på samma våglängd och i samma stadie av livet… Om detta fungerar, kommer allt att lösa sig… för i ett land som Sverige – som ju har världens högsta skiljsmässostatistik, är dessa nya familjekonstellationer mer regel än undantag…

 

Det bästa är förstås om den ursprungliga relationen fungerar så att man slipper skiljsmässor och splittrade familjer… men tyvärr ser verkligen ofta annorlunda ut och det är svårt att få en relation att fungera i ett helt liv… även om det är precis det som många står och lovar framför prästen… Hmmm, undrar egentligen hur många som verkligen tar dessa ord på allvar… ”…i nöd och lust”, ”…until death do us part” Nej, bättre att inte gifta sig förrän man är helt säker på vad man vill… och att man gått igenom så pass mycket tillsammans att man vet vad man ger sig in på… Att man är villig att ge 100% av sig själv och sin kärlek… Det samma gäller om man har planer på att flytta ihop eller skaffa barn… framför allt det senare…

 

Själv är jag här för att känna kärlek… och ge kärlek… för det är meningen med livet… och det är jag värd…  ; )

 

 

Kärlek på film – och i verkligheten…

07 Feb

 

Den som ofta tittar på romantiska komedier kan ibland skapa orealistiska förväntningar på sin partner…

 

notting-hill1Ja, det visar en ny engelsk undersökning… Bl a förutsätts i filmerna att den man är tillsammans med ska veta vad man vill – utan att det ska behöva förklaras… annars är man inte menade att vara tillsammans…

 

Filmerna framställer det som att tillit och trogen kärlek existerar från samma stund människor möts, men det är egenskaper som vanligtvis tar flera år att utveckla…

 

Det visade sig att människor som tittar på romantiska filmer, i högre utsträckning säger sig tro på ödet och förutbestämd kärlek…
En del av oss är tydligen mer influerade av medias bild av kärlek än vad vi tror…

 

Exempel på ”farliga” kärleksfilmer…

 

          Hugh Grant och Julia Roberts i ”Notting Hill”…

          Tom Hanks och Meg Ryan i ”Du har mail”…

          Kate Beckinisale och John Cusack i ”Om ödet får bestämma”…

          Matthew McConaughey och Jennifer Lopez i ”Bröllopsfixaren”…

          ”Kärleken checkar in” med Jennifer Lopez och Ralph Fiennes…

          Sandra Bullock och Bill Pullman i ”Medan du sov”…

 

Ja, alla vill vi uppleva den passionerade kärleken… som även håller i sig ändå in i vardagen… och genom de tuffa tiderna… Men det tar tid att bygga upp en stabil och trygg relation… och samtidigt försöka upprätthålla både lust, passion och nyfikenhet… så att inte relationen stagnerar eller ’planar ut’ till någon sorts ’varande’ utan liv och energi… Att ha kärlekskomedierna som måttstock är kanske lite väl optimistisk… även om de är kan vara både underhållande och romantiska…

 
Man får liksom hitta sina egna ’godbitar’ i relationen med sin partner… hitta på sin egen ‘story’… och skapa sin egen ‘film’… För verkligheten överträffar ändå fantasin… oftare än vad många tror… ; )
 

 

Förhållande = Överenskommelse…

11 Okt

 

Ett kärt men hett ämne är ju hur, och på vilket sätt man får lov att förändras i sin kärleksrelation… Man kan ju förändra sig både till det bättre… och till det sämre… Men var går gränsen för hur mycket man får förändras för att det ska fortfarande ska kännas OK för ens partner… Ja, den gamla klyschan om ’jag älskar dig precis som du är…’ lever vidare… Men hur är det egentligen… i verklighetens vardag…?

 

relationship-02Om man ser inledandet av en kärleksrelation som en gemensam överenskommelse, där båda partner är överens om att de vill inleda och utveckla en relation, utfrån vissa givna förutsättningar… hur den andra personen är och vad den har att erbjuda – ungefär som en affärsuppgörelse – då kan man ju också välja att se på utvecklingen av kärleksrelationen och båda partnerna, på samma sätt…

 

I en affärsuppgörelse, görs ju överenskommelsen utifrån vissa givna kriterier och förutsättningar – och båda partner förväntas driva samarbetet utifrån dessa… Visst, förutsättningarna kan förändras under resans gång… MEN, då bygger ju samarbetets ’goda anda’ på att man löpande ’stämmer av’… och är överens om hur man ska hantera de uppkomna förändringarna som… På detta sätt upprätthålls en ömsesidig respekt och motivation i samarbetet… och förändringar behöver inte få speciellt dramatiska konsekvenser…

 

I en kärleksrelation, fungerar det ofta på ett annat sätt… där förväntas man många gånger acceptera alltifrån små till väldigt stora förändringar, utan att höja på ögonbrynen… Varför det…? Samma ömsesidiga respekt borde väl gälla även här, precis som i andra överenskommelser…? Därmed inte sagt att man ska göra slut så fort något förändras och detta inte känns bra… MEN, jag tycker att det handlar om att ha en öppen dialog… att vara lyhördhet och mottaglig för synpunkter… att försöka förstå hur det kan kännas för den andre…

 

Det är viktigt att ge uttryck för det som inte känns bra… oavsett om det handlar om negativa förändringar (som t ex att ens partner plötsligt struntar i sitt utseende eller ändrar sin personlighet…) eller förändringar som i grunden är positiva för den ene men som kan innebära obehag för den andre… t ex om en av partnerna avancerar i karriären och därmed får mer förmåner… mer bekräftelse… mer beröm… etc… och den andre känner sig övergiven eller utelämnad… och har svårt att glädjas eller stödja sin partner på ett bra sätt…

 

Det jag vill komma till är att om man inte gör sin röst hörd… så är det samma sak som att man accepterar de förändringar som sker… och då är ju allt OK… eller hur…? Och då ska man heller inte klaga… vilket förvånansvärt många ändå gör… ; )

  

 

 

Gör slag i saken…

04 Aug

 

Har du gått och varit kär en person under en tid….? Gått och hoppats på att rätt tillfälle ska uppenbara sig så att du kan ta första steget…? Eller har väntat på att han/hon ska ta första steget…? Du får ångest och känner dig kanske både stressad och otålig samtidigt…?

 

first-date-01Gör då slag i saken och se till att något händer… för oavsett hur det går, så är det alltid rätt att följa sitt hjärta och ge uttryck för det man ärligt känner… det finns inget som är mer rätt än detta…
Kanske blir det en positiv överraskning med besvarade känslor… kanske inte… men åtminstone så vet du i alla fall läget… vilket är betydligt bättre än att gå och inte veta… som ju är hur jobbigt som helst…

 

Var dig själv… var lugn och le mycket… visa intresse för personen och deras åsikter… beröm och bekräfta gärna egenskaper hos personen… dock inte på sätt som kan kännas som billiga raggningsrepliker, som t ex: ”Gud, va´snygg du é…”, ”Du é såååå sexig…” eller ”Du har såååå snygg kroppp…” Detta känns lite billigt och även om det kan funka på vissa så är det trevligare och troligtvis mer lyckosamt att ge komplimanger om hur personen är… t ex: ”Jag blir glad i ditt sällskap…”, ”Jag gillar ditt sätt…”, ”Jag tycker att du verkar vara en väldigt intressant person…” eller ”Du gör det där väldigt bra, det märks att du kan din sak…”. Den typen av komplimanger känns mer meningsfulla och äkta…

 

Att inleda med något som har med pågående situation att göra, är ju också lämpligt… som initial kontakt… En fras som t ex: ”Brukar du komma hit ofta…?” är ju ganska logisk men fruktansvärt utsliten… En annan variant kan ju vara (i t ex videobutiken eller på biblioteket): ”Jag ser att du också är intresserad av… (bok, film eller annat)…”, ”Den (boken, filmen eller annat…) är bra, den kan jag varmt rekommendera…” eller på krogen: ”Är det ledigt här, jag väntar på en kompis och det såg så trevligt ut hos dig/er…”

 

Ja, varianterna är många och det är bara fantasin som begränsar… det viktigaste är att ’göra något’… att agera… istället för att ånga sig efteråt… Livet är alldeles för kort… dessutom, vem bryr sig om 100 år…???? Så gör slag i saken… våga chansa… bli kvitt ovissheten… och få klarhet så att du kommer vidare… bättre att veta – än att inte veta, eller hur…?

 

Lycka till… ; )

 

Var går gränsen för otrohet…?

14 Jun

 

Ja, många och olika är åsikterna om var man drar gränsen för otrohet… Alla har en egen uppfattning men vad är det vanligaste synsättet? Här är några åsikter jag hört under åren…

 

otrohet-man-02Otrohet är när följande sker med annan person än ens partner:

1. Samlag  2. Intimt umgänge (annat än samlag).  3. Kyssar/hångel.  4. Vanlig umgänge typ fika.  5. Flörtning  6. Mejl och/eller telefonkontakt.  7. Fantasier om kändisar eller andra personer man inte känner…

 

Ja, var ska man dra gränsen…? Och är det så att samma regler ska gälla för båda parter eller är det olika regler beroende på ens personlighet t ex väldigt utåtriktad person med säljande arbete = trevligare attityd mot andra människor per automatik och mer öppen = mer mottaglig för inviter…? Är det mer OK att göra något av ovan nämnda om man har problem i sitt förhållande…? Om man tycker att man blir försummad av sin partner…? Något att fundera på…

Det jag lärt mig är att det viktigaste inte alltid är vad man själv anser är OK eller inte – utan mer vad ens partner tycker… med viss reservation för de människor som är så osäkra, att de använder sin svartsjuka som ett sätt att kontrollera eller styra sin partner… Med en sådan person blir det problem oavsett…

 

Det bästa är att man pratar med varandra och tillsammans sätter gränser som båda tycker är OK… Då riskerar man inte en massa oklarheter eller orosmoment… och båda kan lita på varandra… och lägga sin energi på att vårda kärleken… ; )