RSS
 

Posts Tagged ‘relation’

Lyssna till ditt hjärta…

21 Feb

Att få en kärleksrelation att verkligen fungera är inte det lättaste… två människor som ska kunna fungera bra tillsammans med allt vad det innebär… att kunna älska, respektera,  ge och ta, förlåta… och samtidigt kunna ha roligt tillsammans och hålla passionen och spänningen vid liv…

Så vad är det som gör att det fungerar…?
Handlar det om hitta sina roller i relationen, hålla sig till dem och köra på… så att det inte skapas någon friktion utan håller allt är lugnt och tryggt… eller handlar det mer om att växa och utvecklas tillsammans… att hela tiden arbeta framåt och försöka ta sig till nästa nivå i relationen… att skapa djupare band… trots de utmaningar man ställs inför på vägen…?

Att rollerna kan få vara ombytta ibland känns som en förutsättning för att lyckas skapa dynamisk relation och detta beror ju på var man hanterar sina styrkor och svagheter… I vissa situationer är den ene som leder och visar vägen… medan det i andra situationer är den andre som får ta större utrymme… Vad är viktigast… att ha en stark attraktion till varandra eller att vara riktigt goda vänner… eller kan man rent av ha både och…? Måste det finnas en stark attraktion för att en relation ska kunna hålla på sikt… eller räcker det räcka med en fin vänskap…?

Ja, svaren är nog både många och väldigt olika beroende på vem man frågar… men faktum är att de flesta inte klarar att hålla ihop… Varför är det så…? Är det vår inställning till relationer som är orsaken…? Något i vår mentalitet som gör att vi inte är villiga att kämpa eller rida ut de ‘stormar’ vi möter tillsammans…? Eller har vi helt enkelt för höga krav och förväntningar på varandra…? Kanske har vi sett för många romantiska filmer… där man träffar den perfekte partnern och  ’lever lyckliga i alla sina dar’… Vad härligt om det alltid kunde vara så enkelt i verkligheten… ; )

Jag tror att mycket handlar om den egna inställningen… framför allt till sig själv… Om man är redo att faktiskt kunna älska en annan människa så som de är… med de egenskaper och sidor som kanske inte alltid är så lätta att älska… och om man själv känner sig redo och värd att låta sig älskas… att våga öppna sig och släppa någon annan till sitt hjärtas innersta rum… att våga blotta sig… visa sig sårbar… och bli beroende av varandra… utan rädsla…

För är det något många är rädda för så är det att misslyckas… att känna sig mindervärdig och att göra fel… Därför kan det ibland vara lättare att själv hitta anledningar till varför man inte passar ihop, istället för att riskera att bli lämnad eller åsidosatt… ’Attack är bästa försvar’ så att säga… Man kanske inte vågar slappna av i  relationen… och prata om sina innersta känslor… eller så tror man att ‘gräset är grönare på andra sidan’ och söker sig till något annat… något man tror är bättre eller mer intressant än det man har… Och visst kan ju gräset se grönare ut ‘på andra sidan’ om man inte vattnar och vårdar sin egen gräsmatta…

Kanske är det så att man helt enkelt behöver ta sig igenom de jobbiga perioderna för att kunna komma ut ’på andra sidan’… där allting är ‘grönare’, lugnare och mer stabilt… och där de ‘vassa kanterna’ har slipats ner för att bli en aning mjukare och mer följsamma… Att själv våga… för att ens partner också ska våga…  att vara sann mot sig själv om vad som faktiskt är viktigt i en relation… och vad som är mindre viktigt… Att kunna se helheten för vad som står att vinna som par och att lägga tiden på rätt saker… livet är alldeles för kort…

Så öppna dörren till ditt innersta rum… och satsa på kärleken… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Till döden skiljer oss åt…

11 Aug

Är det möjligt att vara tillsammans med en och samma person livet ut… i ett monogamt förhållande…?

Ja, därom tvista de många…  och med all rätt…
Vissa menar att det är en omöjlighet… att människan inte skapt för att ‘bara’ hålla sig till en människa… medan andra tycker att det är en självklarhet att upprätthålla en exklusiv tvåsamhet… genom vått och torrt…

Själv tycker jag att frågan inte är helt enkel att ta ställning till… eftersom svaret beror på vilka förutsättningar som gäller… För även om man är en människa med åtminstone hyfsad självinsikt, som är i kontakt med kärleken inom sig, har respekt för andra människor, besitter viljan att både utveckla sig själv och den relation man befinner sig i… samt har en klar uppfattning om vad som gör en lycklig… Så krävs det ju att man har en någorlunda likasinnad partner om det hela ska fungera och man kan ska kunna tillbringa ett lyckligt liv tillsammans… till döden skiljer en åt…

Men om man som par inte har en dynamiska balans mellan sig… och inte vågar älska eller låta sig älskas… inte respekterar varandra… eller tacklar utmaningar och meningsskiljaktigheter på för olika sätt… är ju risken stor att man antingen glider isär… eller driver bort varandra…

Hur kommer det sig t ex att Sverige ligger i topp vad gäller skiljsmässo- och separations -statistik…? Är det för lätt att skilja sig här… eller tar vi för lätt på äktenskapet som institution…? Nu för tiden krävs det mer för att driva igenom en skiljsmässa… men ändå har statistiken ökat…

Man får nog spola tillbaka bandet en aning… och titta på
den egentliga anledningen till varför man gifter sig…
Är det verkligen för att man älskar varandra tillräckligt mycket… och att man tror på en gemensam framtid tillsammans… livet ut…?
Eller handlar det mer den närmsta omgivningens förväntningar… biologiska klockor som tickar… eller positionering i det sociala spel som ständigt pågår i vänskapskretsen… vännerna som gifter sig och skaffar barn… grupptryck… prestige… acceptans… bekräftelse…
Om folk hade lagt lika mycket tid på att planera sina äktenskap som de gör på att planera sina bröllop – hade bilden varit en helt annan…

Själv är jag en väldigt ’auditiv’ person… dvs jag lägger mycket tyngd och fokus på det som sägs… ord… (ja, det är säkert därför jag arbetar med information och kommunikation’)…
Givetvis fäster jag också stor vikt vid det man gör… och känner… men jag tycker att det är alltför ofta som ord ’missbrukas’… genom att man slänger ur sig saker som inte är genomtänkta… eller att man inte inser konsekvenserna av som sägs… och då är det bäddat för både besvikelser, misstro och konflikter…

Nej, bättre att vara öppen och rak i början av relationen… öppen med vad man står för… och rak med sina intentioner… att varken vilseleda eller bygga upp förväntningar som inte går att infria… och om det inte känns ’rätt’ – att då våga lita på känslan och ha modet att avsluta relationen…
MEN viktigast av allt… om det verkligen känns rätt – att också våga lita på den känslan, öppna sitt hjärta, låta kärleken flöda… och att våga vara lycklig…

Ja, kanske är jag lite gammeldags… men jag tror fortfarande på den stora och passionerade kärleken… och att man faktiskt kan vara varandras själsfränder… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Fantasi eller verklighet…

08 Jan

Att fantisera är bra, det behöver vi alla… och ibland kan t o m fantasin bli till verklighet… men ofta stannar fantasin just vid att vara bara fantasi… och det är kanske lika bra det… för i fantasin kan ju vad som helst hända och det är lätt att tro att det blir likadant i verkligheten… men det blir det inte…

Det ligger det någonting i talesättet ”verkligheten överträffar alltid fantasin’… dvs hur mycket man än har fantiserat om något, så blir det ändå helt annorlunda när det händer ’på riktigt’… ibland blir det ännu bättre… och ibland inte… Oavsett vilket, så blir det i alla fall en helt annan upplevelse när det sker i verkligheten… eftersom alla sinnena då är fullt närvarande och man uppfylls av så många intryck och känslor samtidigt… på gott och ont…

I fantasins värld existerar ju heller inga konsekvenser… och ingen blir sårad… det hela känns väldigt spännande men ändå ganska ’safe’… Fantasin ger också utlopp för vissa tankar och känslor som inte alltid lämpar sig att ge uttryck for i vår vardagliga tillvaro… i alla fall inte i den intensitet eller omfattning som den förekommer i fantasierna… Men vad är egentligen fantasierna ett tecken på… vad försöker de säga oss…?

Att t ex fantisera om någon annan än den man är tillsammans med… betyder det att man hellere vill vara tillsammans med den personen…? Nej, inte alls… där kan fantasierna har helt andra grunder och vara kopplade till tankar och känslor som vi inte styr över… som kanske inte ens har med saken att göra… Fantasier kan tvärtom vara ett sätt att behålla fotfästet i tillvaron… ett sätt att stå stadigt när det blåser hårda vindar… och att kunna processa vissa saker i en egen sfär, på eget sätt… så att man klarar att upprätthålla den balans som behövs i det ’verkliga’ livet… Det skulle vara mycket värre om vi inte fick eller kunde fantisera… tänk så mycket frustration och känslor som skulle byggas upp inom oss då… nej, det är verkligen ett högriskprojekt… Förbud och förmaningar brukar ju sällan leda till det man vill, snarare tvärtom… 

Jag tror att det är både viktigt och nyttigt att få ha sina fantasier… så länge man tydligt kan skilja på fantasi och verklighet…  och har sina prioriteringar klart för sig… Det allra bästa är att ha någon att kunna prata om dem med… någon som lyssnar, förstår och framför allt inte känner sig hotad av det… Att kunna avdramatisera det hela… sätta saker i perspektiv… Men visst, det är inte alla som klarar en sådan sak… och det får man ju respektera… Men övning ger färdighet… och öppenhet brukar ofta kunna stärka många relationer… Kanske kan man t o m ta del av varandras fantasier… släppa in varandra i det ‘allra innersta rummet’… Då kan det faktiskt bli hur häftigt som helst… ; )

Så fantisera på… men lev i nuet och ta väl hand om varandra… ; )

 

Den ’perfekta’ partnern…

24 Sep

Existerar den perfekta partnern…? Svaret är både ’ja’ och ’nej’…

Ja, den perfekta partnern existerar… utifrån vad vi faktiskt behöver och vad som är bäst för oss… men det är tyvärr inte alltid vi vet vad vi detta är…

Nej, den perfekta partnern existerar inte – utifrån allt vi vill ha i en person… eftersom våra önskelistor på egenskaper och attribut oftast blir både väldigt långa och orealistiskt detaljerade…

Ofta söker vi vår partner utifrån det vi vill ha istället för det vi behöver… och allt handlar ju inte om attraktion och åtrå… utan också om att kunna – mötas, komplettera varandra, kommunicera, känna tillit, skratta tillsammans, samarbeta… osv…

Min uppfattning är att det finns åtskilliga personer i vår värld som är i det perfekta för oss… var och en på sitt sätt… utifrån vad vi behöver… det gäller bara att hitta någon av dem… och det kan ju ibland ta tid… ; )

Media gör sitt bästa för att försöka påverka oss i vårt sökande efter ’den rätta’… och fokuserar gärna på det yttre… ett yttre som är överdrivet till perfektion – denna perfektion påverkar oss i sökandet efter ’drömpartnern’… och vi glömmer gärna att ’bakom kulisserna’ har nästan allt formats och manipulerats enligt alla tricks som finns i boken… retoucherade bilder, perfekt ljussättning, kläder, make-up, hårförlängningar, glans, lösa delar och tillsatser… osv… allt för att ge ett intrycket av – perfektion…

Likaså i filmens värld… där handling och karaktärer antingen är påhittade, förskönade eller överdrivna till det extrema… för att vi som åskådare ska förföras, förfäras eller på annat sätt fångas in i den värld man skapat just för oss… vi tror på det vi ser… Även de s k ’reality-showerna’ är ju extremt konstruerade för att fylla precis ’de hål’ som producenterna anser behöver fyllas i våra liv… mycket beräknande… och mycket effektivt…

Men verkligheten ser ju ofta väldigt annorlunda ut… och de människor vi väljer att ingå relationer med… har ju både bra och mindre bra sidor… olika egenskaper… olika styrkor och svagheter… etc…
Det jag ser omkring mig är oftast två varianter: Antingen att man ’nöjer sig’ med det man tycker att man kan få… (det man anser sig vara värd) ELLER att man har så höga förväntningar och krav, att ingen ’normal’ människa kan motsvara dessa – och man förblir ensam i sitt desperata sökande efter drömpartnern… 

Om man ser tillbaka på sina tidigare partners, brukar man ofta kunna se vissa mönster… vissa mer tydliga än andra… och det går ganska lätt att konstatera vad som fungerat bra och mindre bra… men istället för att bara fokusera på de bra delarna hos var och en – och försöka slå ihop dessa till en drömpartner… tror jag mer på att se på det som inte fungerade bra… och lära av detta… t ex: Om det var mycket bråk om svartsjuka, kan man ju faktiskt analysera sitt eget beteende och fråga sig… ”vad bidrog jag med för att det skulle bli så här…?” Kanske berodde det på bristande självkänsla eller ett överdrivet bekräftelsebehov… Då behöver jag ju inte ’snöa in’ på att försöka hitta en partner som inte är svartsjukt lagd (det resulterar ändå ofta i motsatsen), utan istället söka efter en person som kan bidra till att jag kan känna sig mer trygg i mig själv… eller känna mindre rädsla för att bli lämnad… Att lära av misstagen tycker jag ger mycket mer än att skapa orealistiska drömlistor som ändå ingen kan leva upp till…

Drömpartners finns ’där ute’… som är ’rätt’ för just dig… Men då gäller det att vidga vyer lite och försöka se helheten… och framför allt se igenom ’hypen’…

Lycka till… ; )

 

Bröllop vs Äktenskap…

12 Jun

Överallt ser man reklamannonser och reportage om hur man kan bli vacker, smal och fin inför bröllopet… mycket fokus på bröllopet är det… Visst, alla vill väl vara fina på sin bröllopsdag… och att allt verkligen ska bli perfekt… en dag att minnas livet ut… Men tänk om man hade lagt ner lika mycket tid på själva äktenskapet som bröllopet… då hade nog många äktenskap sett väldigt annorlunda ut…

Jag känner många som skiljt sig och ibland kan jag undra varför folk egentligen gifter sig egentligen…? Ibland verkar det som bröllopet lockar mer än själva äktenskapet… och ofta är det nog tyvärr så att många släpper efter på allt när bröllopet är över och festyran lagt sig… då är ju allt ’klappat och klart’ så att säga… man slutar att anstränga sig… MEN det är ju då allting börjar… på riktigt liksom… det är ju då man skulle värna extra mycket om varandra – om kärleken, passionen och vänskapen…

Många kanske överraskas av hur annorlunda livet blir när vardagen kryper på… när de dagliga rutinerna och utmaningarna uppenbarar sig… helt plötsligt förändras allt… till det sämre… även partnern…
Det var ju inte så här det skulle bli… Det var ju inte det här man hade föreställt sig… Jo, men det var ju faktiskt detta man skulle haft koll på innan – man stod och lovade varandra i kyrkan… ‘for better and for worse… ‘til death do us part…’ osv…

Är det så att bröllopet förblindar medan själva äktenskapet skrämmer…? Kanske är det bättre att inte gifta sig då,  så att man lättare kan behålla glöden och spänningen i relationen… förbli ’sambos’ eller ’särbos’…  Eller är själva äktenskapsintyget ett bevis på att relationen är tillräckligt seriös och att man verkligen ’har’ varandra… hör ihop…
äger varandra…? Kanske handlar det mer om att lära känna varandra ordentligt innan man förevigar relationen med äktenskap och barn…
att verkligen veta vem det är man har för avsikt att tillbringa resten av sitt liv med… Först då är det läge att gifta sig… för det handlar ju om att ständigt arbeta för att relationen ska kunna utvecklas och blomstra…

Låter det svårt… tja, vem har sagt att det är lätt… ; )

 

Arbete och privaliv…

07 Jun

Vad som händer i hemmet kan påverka ditt arbete…

En ny studie visar t ex att ett bra sexliv minskar risken att drabbas av jobbstress… Sex blir en buffert, en ”krockkudde”, mot stress… ett bra sexliv minskar också risken för att drabbas av t ex utbrändhet…

Samma sak gäller med par-relationen generellt… Den som kan prata med sin partner och få stöd hemma blir inte lika stressad när chefen kommer ångande på kontoret dagen därpå… När du kommer hem från jobbet behöver du få återhämtning… annars är det som att köra en maskin på högvarv – till slut går den sönder… Det är samma sak med kroppen och själen…

För den som lever ensam kan det vara dystra nyheter… Även om goda vänner och husdjur är bra för hälsan kan de inte fylla samma funktion som en partner… De som har djur är generellt friskare, det samma gäller när man har nära vänner… men par-relationen är ändå det allra bästa…


Det visar sig att de män som mår sämst på jobbet, är de som har en medelmåttig relation – inte de som har det uselt hemma… Det är förvånande och slår hål på myten att killar skiljer på arbete och privatliv… Det visar att de funderar och mår dåligt av en halvdålig relation som de behöver göra något åt… allt medan en usel relation tydligen inte engagerar på samma sätt… det är liksom inte lönt… Det visar också att om man ska göra något åt sitt liv, ska insatserna komma innan det är för sent…

Bland kvinnorna, däremot, är det värre att leva i en riktigt dålig relation… av någon anledning verkar de acceptera mellanläget bättre…

Det hela blir ju lättare om man emellanåt ställer sig frågan – ”Är jag lycklig eller inte…?” Vi söker alla efter lyckan… vissa finner den… andra inte… Och precis som när vi leter efter ett bra jobb, som vi vill ska kännas rätt – letar vi också efter en kärlek som känns rätt… men då gäller det också att vara helt ärlig mot sig själv…

Du får det du själv anser dig vara värd… ; )

 

Den ‘moderna’ familjen…

04 Mar

 

It’s a package deal… sannerligen… När man träffar en ny partner och barn finns med i bilden… Då får man ju några extra personer med på köpet förutom, den nya partnern… en eller flera och i olika åldrar… och det är viktigt att kemin stämmer även där… att tycke uppstår…

 

family-09Dessutom får man också en koppling till partnerns ex… via barnen – om exet fortfarande finns med i bilden dvs… Vårdnadsdagar och tider ska passas ihop… högtider… semestrar… osv…  Det krävs både samarbete och förståelse för att det hela ska fungera… framför allt är det ju viktigt att behålla fokus på barnens bästa… samtidigt som den nya par-relationen måste få möjlighet att frodas i den nya konstellationen… Att skapa tid och utrymme för varandra… för kärleken och passionen…

 

Två saker som kan skapa problem är – olika förväntningar och rädslan för förändringar… Hur ska den nya konstellationen fungera…? Hur ska alla personer få plats i den nya situationen…? Hur ska man själv räcka till åt alla…? Hur förändras de gamla rollerna som alla hade – till de nya…?

 

Det är inte lätt att skapa en ny tillvaro tillsammans med en ny person och deras ’baggage’… men frågan man får ställa sig är – Hur stark är kärleken och viljan att gå vidare i livet…? Hur mycket är den egna lyckan värd… ? Är det OK att vara självisk nog att vara lycklig och kär… att få känna sig både älskad och behövd…?

Ja, det tycker jag absolut… för om man inte själv är 100% lycklig och uppfylld, hur ska man då kunna ge positiv energi till de nära och kära man har omkring sig…?

 

Allting bygger på tillit, tydlighet och ömsesidig respekt… samt att man är på samma våglängd och i samma stadie av livet… Om detta fungerar, kommer allt att lösa sig… för i ett land som Sverige – som ju har världens högsta skiljsmässostatistik, är dessa nya familjekonstellationer mer regel än undantag…

 

Det bästa är förstås om den ursprungliga relationen fungerar så att man slipper skiljsmässor och splittrade familjer… men tyvärr ser verkligen ofta annorlunda ut och det är svårt att få en relation att fungera i ett helt liv… även om det är precis det som många står och lovar framför prästen… Hmmm, undrar egentligen hur många som verkligen tar dessa ord på allvar… ”…i nöd och lust”, ”…until death do us part” Nej, bättre att inte gifta sig förrän man är helt säker på vad man vill… och att man gått igenom så pass mycket tillsammans att man vet vad man ger sig in på… Att man är villig att ge 100% av sig själv och sin kärlek… Det samma gäller om man har planer på att flytta ihop eller skaffa barn… framför allt det senare…

 

Själv är jag här för att känna kärlek… och ge kärlek… för det är meningen med livet… och det är jag värd…  ; )

 

 

Kärlek på film – och i verkligheten…

07 Feb

 

Den som ofta tittar på romantiska komedier kan ibland skapa orealistiska förväntningar på sin partner…

 

notting-hill1Ja, det visar en ny engelsk undersökning… Bl a förutsätts i filmerna att den man är tillsammans med ska veta vad man vill – utan att det ska behöva förklaras… annars är man inte menade att vara tillsammans…

 

Filmerna framställer det som att tillit och trogen kärlek existerar från samma stund människor möts, men det är egenskaper som vanligtvis tar flera år att utveckla…

 

Det visade sig att människor som tittar på romantiska filmer, i högre utsträckning säger sig tro på ödet och förutbestämd kärlek…
En del av oss är tydligen mer influerade av medias bild av kärlek än vad vi tror…

 

Exempel på ”farliga” kärleksfilmer…

 

          Hugh Grant och Julia Roberts i ”Notting Hill”…

          Tom Hanks och Meg Ryan i ”Du har mail”…

          Kate Beckinisale och John Cusack i ”Om ödet får bestämma”…

          Matthew McConaughey och Jennifer Lopez i ”Bröllopsfixaren”…

          ”Kärleken checkar in” med Jennifer Lopez och Ralph Fiennes…

          Sandra Bullock och Bill Pullman i ”Medan du sov”…

 

Ja, alla vill vi uppleva den passionerade kärleken… som även håller i sig ändå in i vardagen… och genom de tuffa tiderna… Men det tar tid att bygga upp en stabil och trygg relation… och samtidigt försöka upprätthålla både lust, passion och nyfikenhet… så att inte relationen stagnerar eller ’planar ut’ till någon sorts ’varande’ utan liv och energi… Att ha kärlekskomedierna som måttstock är kanske lite väl optimistisk… även om de är kan vara både underhållande och romantiska…

 
Man får liksom hitta sina egna ’godbitar’ i relationen med sin partner… hitta på sin egen ‘story’… och skapa sin egen ‘film’… För verkligheten överträffar ändå fantasin… oftare än vad många tror… ; )
 

 

Den manliga fåfängan…

17 Aug

 

Forskare har nu upptäckt att särskilt män tappar koncentrationen när de arbetar tillsammans med kvinnor… Anledningen är att män är mer medvetna om sig själva och vill imponera på kvinnorna… Detta beror i sin tur på att de traditionella könsrollerna gör att män förväntas ta initiativet i en blandad grupp…

 

male-vanity-01Hmmm, eller är det mer grundläggande än så… kanske handlar det mer om en primal jaktinstinkt… den fåfänga viljan att erövra och bli bekräftad… Det är ju fortfarande väldigt vanligt med ’kärlek på jobbet’… att känslor och lustar spirar på den plats där man faktiskt tillbringar 1/3 av sin tid, tillsammans med andra människor som man ofta har gemensamt med…

 

Till skillnad från den kvinnliga fåfängan så är den manliga fåfängan mer inriktad på tydlig och kännbar bekräftelse medan den kvinnliga ofta handlar mer om subtila värden och ’bejakelser’… det ’lilla extra’ som muntrar upp och stärker självkänslan… För män fungerar en mer direkt approach bättre… med kommentarer och gester som tydligt bejakar manligheten… att vädja till mannens ’omhändertagande’ sida, brukar ofta fungera bra… att spela på sin kvinnlighet likaså… snygga kläder som sitter bra på de ’rätta’ ställena… snygg make-up… god parfym… inbjudande kommentarer… etc… ja, ganska grundläggande attribut…

 

Dock är det viktigt att vara tydlig med var man själv står – i sitationer där det finns risk för ’frestelser’… att vara noga med att inte ge ’fel’ signaler… det spelar ingen roll om det är på arbetsplatsen eller på annat ställe… Uppmuntran för inviter och närmanden kan få ödestigra konsekvenser om man inte är försiktig… även om man faktiskt är singel och har ’radarn på’, får man ändå tänka sig för innan man går in i något… motparten kanske inte är singel och då är strulrisken ändå stor…

 

Ett bra sätt att kolla hur du uppfattas, är att fråga några av dina närmsta vänner – de som ger dig ärliga svar… och höra hur de upfattar dig i sociala sammanhang… speciellt när det motsatta könet finns representerat… Kanske behöver du justera något i din framtoning…? Kanske inte… I vilket fall som helst är det alltid en bra idé att:
’Tänka efter – före…”

 

 

 

Ta mig som jag är…

08 Maj

 

Om du inte kan ta mig som jag är, är det inte mig du vill ha…”

…var det någon som sa… och jovisst stämmer väl det… om man träffar någon ny… Då är det ju denna persons utseende och kvaliteter som just attraherar en… Men om man spolar fram några år (give or take..) så kan det vara en helt annan historia… Kanske har personen nu förändrats radikalt, både till utseendet men kanske även i personligheten… Det är ju ganska vanligt att folk visar sina absolut bästa sidor under ’uppvaktningsfasen’… men att de sedan släpper efter och slutar ’anstränga sig’… när de har sitt ’på det torra’…

relationship-03Att bevara passionen och spänningen i en relation, kräver ju lite arbete… man behöver vara lyhörda för varandras behov… och vad som gör båda lyckliga och glada… Att kunna lyssna och försöka förstå varandra hjälper ju också… Så vad händer om man slutar ’arbeta’ med relationen och kanske får andra prioriteringar… om man utvecklas åt olika håll… då kanske man inte längre ’är den man en gång var…’

Så, handlar det om att ’ta varandra som man är’ oavsett hur man förändras… eller handlar det om att man faktiskt också har ett eget ansvar att utvecklas ’med’ relationen eftersom en relation ju aldrig ’står still i sin utveckling… för om den står stilla, så går den ju faktiskt ’bakåt’… Alltså behöver man hela tiden utveckla relationen, driva den framåt och förändras med den… och även om grundläggande värderingar i relationen ligger som en stabil grund, kan dessa också förändras med tiden… Dock handlar är det ofta i de ’små detaljerna’ eller snarare inställningen till dessa, som förändringen sker… man börjar reta sig på saker hos varandra och förstorar gärna upp dem tills de till slut nästan blir olidliga…

Men om kärleken och passione är stark och båda är villga att arbeta med relationen, finns det ingen anledning att fokusera på ’fel’ saker och istället bli bättre på att ’ge och ta’ och acceptera mera – inte irritera mera…

Så jag säger istället så här:
Om du inte kan ta mig som jag är, kanske det är hos dig problemet ligger…”