RSS
 

Posts Tagged ‘skola’

Läxor – ett nödvändigt ont…?

13 Feb

Läxläsning har aldrig varit någon favoritsyssla för mig… inte vad jag minns i alla fall… Det var ju ett tag sedan jag gick i skolan… Något jag minns mycket väl är mitt sista år i grundskolan… sista terminen i 9:an närmare bestämt… Jag låg ruskigt dåligt till efter flera års ointresse av de ämnen som lärdes ut… och framför allt hur de lärdes ut… Min plan hade tidigare varit att komma in på Ekonomisk 3-årig linje… men just då såg det väldigt mörkt ut… minst sagt… Jag var seriöst skoltrött och inne ien stor identitetskris… jag var envis, splittrad och inte speciellt mottaglig för nya intryck eller möjligheter… så förutsättnigarna var inte bra just då…

Räddningen kom i form av en amerikansk man som hette Larry… Han hade varit min hemspråkslärare i ett flertal år… och visst hade jag hade förtroende för honom men såg honom mer som en snäll liten man som var bra på amerikanska… Han erbjöd sig att hjälpa mig med läxorna denna sista termin i 9:an… och motvilligt accepterade jag… fast med stor skepsis… ingenting kändes möjligt för mig just då… Men, på något märkligt sätt lyckades Larry identifiera mina potentialer, genom att förstå att jag behövde en annan form av inlärning för att fullt kunna ’blomma ut’… Det var som att gå från ’mono’ till ’stereo’… och sedan vidare till både ’surround’ och ’3D’… allt på en gång… Utan att jag egentligen tänkte på att det hände, så öppnades dörrarna till mina inre resurser… mest genom att koppla ihop mitt intellektet med mina känslor… Det blev ett resonemang… ett ’bollande’ av idéer… en relevans, som jag inte hadekönt innan… och helt plötsligt kunna jag se möjligheter istället för bara hinder och problem…

Det hela handlade om att skapa ett ’ankare’… något att hänga upp allt på… att identifiera en anledning till varför jag skulle intressera mig för inlärningen… inte bara för att det förväntades av mig… och att jag skulle ’rätta in mig i ledet’… utan för att hitta svaret på frågan ”What’s in it for me…?” Varför ska jag anstänga mig …?
Det var speciellt två saker som Larry lyckades få mig att förstå och se framför mig… dels skapade han relevans i det som behövde läras in… genom att visa hur det hänger ihop med det som sker i livet… verkliga exempel och kopplingar till vilka effekter all kunde ha… alltså en koppling mellan teori och praktik… på ett sätt som jag kunde förstå och kunde ta till mig…

Det andra Larry lärde mig var att det bara är jag själv bestämmer mitt eget värde… ingen annan… dvs att om jag bestämmer mig för att jag ska lyckas, så kommer jag också att göra det… kraften kommer inifrån… den finns redan inom oss… det handlar bara om att släppa fram den… att faktiskt våga släppa fram den… Ville jag vara en ’följare’ som alltid följer andra och deras drömmar… eller en ’ledare’ som visar vägen… framför allt för sig själv…
Larry fick mig att känna stolthet och glädje inför mina uppgifter… en spänning och förväntan inför vad nästa lektion och läxa kunde ge… jag var som förbytt och lärarna förstod ingenting… och på en termin gick jag från 2,9 i snitt (gamla betygsystemet) till 3,9… och lyckades komma in på den 3-åriga ekonomiska linje som jag så länge hoppats men inte vågat tro på… Mycket hade varit annorlunda idag om jag inte hade kommit in…

Idag anväder jag med fördel samma teknik med min dotter som går i 2:a klass… och jag kan se liknande effekter på hennes inlärningsförmåga och framför allt hennes intresse för de ämnen som ibland kan kännas lite svåra t ex matte… Tillsammans letar vi efter ’nyckeln’… verktyget som hjälper henne att öppna de ’dörrar’ som låter henne att se hur allt hänger samman… att skapa relevans… och genom det, hitta det där lite lättare sättet att kunna klara av precis samma uppgifter, som förut kändes så jobbiga… fast nu med mer intresse och glädje… ; )

Larry bor idag i New York och vi har tyvärr ingen kontakt… men jag kommer aldrig att glömma hur han fick mig att ’se ljuset’ vad det gäller inlärning… ; )

_______________________________________________________________________________________________

TIPS: Du kan prenumera på mina blogginlägg genom att klicka på den oranga RSS ikonen uppe till höger…

 

Barn = Föräldrarnas ansvar…

29 Okt

 

Children learn what they liveand give what they get learn…”

 

child-girl-new1För hur ska våra barn kunna göra annat än att utgå ifrån det som vi föräldrar lärt dem… Därför är det så kritiskt viktigt att verkligen tänka igenom vad det egentligen är vi vill att barnen ska bära med sig ut i livet… ut i morgondagens värld… som är så full av möjligheter men också utmaningar och hinder… Att de får en stabil värderingsgrund att stå på… att de utvecklat sin förmåga att känna och visa respekt inför sin omgivning… att känna empati samt att renodla sin egen urkraft och drivkraft – genom att sätta mål och sträva efter att uppnå dem…

 

Det sägs att c:a 80% av ett barns värderingssystem grundas de sex första levnadsåren… så vi har sannerligen inte mycket tid på oss att implementera de värderingar vi själva tror på, och framför allt tror att våra barn kan ha nytta av… för det behöver inte nödvändigtvis vara samma sak…

 

En del föräldrar tar för givet att de värderingar som de själva har, automatiskt är de bästa för deras barn… men faktum är att man då och då behöver ta ett steg tillbaka och omvärdera sina egna värderingar… kanske är de fortfarande relevanta och har fört goda resultat med sig… men kanske har de inte det, utan snarare skapat mer problem än de gjort nytta… och då är det vårt ansvar som föräldrar att se till att inte våra barn automatisk ärver dessa värderingar, som kan ställa till problem för dem senare i livet…

 

Våra barn är det finaste vi har… de ska ta över efter oss… och därmed måste vi se till att det som lämnas över är så bra som möjligt men också att barnen förbereds på bästa sätt inför den vägen som just de ska vandra genom livet framöver…

 

Personligen ser jag återkommande exempel på hur många misslyckas i detta förberedelsearbete… och deras barn har varken fått lära sig att ta för sig i livet… att våga driva framåt, tro på sig själv och stå för någonting… eller att visa respekt och empati inför sina medmänniskor… Det finns dock det även lysande exempel på barn som har oehört bra koll på läget… som kan och vågar uttrycka sig och har fått lära sig hur man interagerar med andra människor på ett harmoniserat sätt…

 

Allt går tillbaka till oss föräldrar… det är vi som är ansvariga… det är vi som sätter igång processen och måste vägleda med gott exempel… Det går inte att lägga över ansvaret på vare sig skolan eller samhället… Barn är underbara och oskyldiga små liv som förtjänar det allra bästa vi har att ge dem… ; )

    

 

 

Småbarn: Lära sig läsa och skriva…

16 Mar

De finns de som tycker att man inte ska rätta barnen när de lär sig läsa och skriva… utan att de ska få göra fel och inte kritiseras så att de tappar intresset för att lära sig… Följaktligen så menar de alltså att det är bättre att barnen lär sig fel… och att man senare (ibland långt senare) ska rätta till alla felaktigheterna… och då i princip alla på en gång…

Sorry, men jag tycker inte att detta är ett bra sätt… Varför ska man hämma barnens möjligheter att lära sig så mycket de kan i denna härligt nyfikna och mycket flexibla ålder… Det handlar ju mycket mer om hur man lär dem och vilken sorts feedback de får… Att de lär sig fel kan innebära väldigt jobbiga situationer för dem senare, när de förstår att de lärt sig fel – helt onödigt… Det är bättre att föräldrar och lärare ger konstruktiv feedback i situationen när något behöver rättas till, så att det ändå kan kännas både bra och även spännande för barnen att korrigera det som behövs…

father-teaching-daughter-02Exempel: När barnet skriver/skrivit något där t ex det mesta är rätt men något är fel… Börja med att berömma det som är bra och undvik ordet ‘fel’… t ex genom att säga: ”Vad bra det ser ut..! Bra jobbat…! Och vet du vad? Det är nästan helt rätt också… Om du tittar riktigt noga, tror att du kan se vilken bokstav som behöver skrivas på ett lite annat sätt…?”

På detta sätt känner barnet sig glad för berömmet du gav OCH känner sig dessutom utmanad att verkligen kolla igenom för att hitta ‘det där lilla’ som behöver ‘fixas till’… Genom denna manöver, kommer också barnet lättare ihåg hur just den där bokstaven ska se ut till nästa gång… eftersom det blev ett positivt fokus på det utan att det hela blev överdramatiserat…

Det är likadant med talet (och allting annat för den delen)… det är viktigt att säga till när barnet t ex använder fel ord i en mening som t ex ”Jag gedde” istället för ”Jag gav”… Knepet är ju att göra på ett sätt som inte kränker eller kuvar barnet… Här fungerar det bra om du vid återkommande tillfällen också förklarar för barnet varför det är viktigt att man t ex pratar på ett korrekt sätt… och att du ‘rättar till’ för att hjälpa dem… och av kärlek

Jag märker själv stora förändringar/förbättringar hos min 6-åriga dotter… och när hon börjar i 1:a klass till hösten – kommer hon att vara väl förberedd och kan komma igång som en av de duktiga i sin klass… vilket så klart lägger en bra grund för framtiden