RSS
 

Posts Tagged ‘utveckling’

Att leva i förändring…

21 Okt

Förändring är faktiskt det enda som är konstant i livet…

Dock betyder förändring olika saker för olika människor… För vissa innebär det hopp och möjligheter… men för andra skapar det rädsla och ångest… Det finns två sorters förändring – det som initieras av någon annan… och det vi själva skapar…

Förändringar som initieras av någon annan
Det kan t ex handla om en omorganisation på arbetsplatsen… eller någon typ av beslut som tas av myndighet eller politisk instans… och påverkar oss på ett eller annat sätt… Oavsett vad det handlar om brukar två saker vara avgörande för hur man som människa hanterar förändringen…
1. Varför sker förändringen?
2. Vad kommer den att innebär för mig?

Om dessa frågor hanteras smidigt av den/de som initierar och leder förändringsprocessen kan mycket underlättas… man har allt att vinna på att inte underskatta effekterna av en bra hantering… Där det ofta fallerar är i kommunikationen från de som leder processen… Även om man vet svaret på ovan nämnda frågor… vågar man inte kommunicera detta på ett tydligt sätt eftersom det sannolikt leder till fler och mer detaljerade frågor… Här handlar det om mod… och det är här man ser vilka de verkliga ledarna är… jämfört med de som egentligen inte har det som krävs för att kunna leda med karaktär, tydlighet, tillit och inspiration…

Förändringar som initieras av oss själva
Behovet av att förändra saker i våra liv känner vi alla då och då… kanske lever vi på ett sätt som inte får oss att må bra… för mycket arbete… för lite relax… för mycket mat och godis… för lite motion… för mycket självfokus… för lite omtanke för andra… osv…
Först när vi fått nog, är vi redo för verklig förändring… när vår ’intention’ är att faktiskt ändra på något… men då måste känslan vara så stark att vi inte kan föreställa oss att fortsätta som det är… och även då behöver vi ha klart för oss om det är en långsiktig förändring vi vill ha… eller en ‘quick fix’… Ofta blir väljer vi det senare… eftersom det är lättare…

Traumatiska händelser brukar dock kunna leda till att vi göra stora förändringar i livet… eftersom våra grundläggande värderingar då ofta ruckas… t ex när någon närstående avlider eller skadas… och vi verkligen blir varse hur värdefull vår tillvaro är… hur viktigt det är att ta hand om sig och de sina… och ta vara på tiden vi har… här och nu… Förändringen måste vara förankrad djupt inom oss för att vi ska känna den motivation som det krävs för att kunna genomföra förändringen… men ofta är anledningen till den önskade förändringen baserad på andra människors förväntningar på oss… eller vår uppfattning om vad andra förväntar sig av oss…
Detta funkar inte… utan leder bara till halvhjärtade försök till förändring… och vi lurar oss själva…

Förändring och rädsla
Hur vi hanterar förändring är direkt kopplat till hur vilka rädslor vi bär på…  först när vi övervinner dessa  rädslor eller lär oss att hantera dem… kan vi omfamna förändringen och se den som en naturlig del av livet… att arbeta med den istället för emot den… att försöka se vilka möjligheter och utmaningar den kan ge… istället för vilka problem den kan skapa…

Förändring är det vi har svårast för i livet… och ändå är förändringen det enda som ständigt återkommer… gång på gång… vare sig vi vill det eller inte… men det är DU som bestämmer vad den ska betyda för just dig…

Minds are like parachutes…
They only work when they are open… ; )

____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Den ansvarsfulla vuxenheten…

19 Jan

Barn blir utvecklade…. och vuxna blir invecklade… ; )

Ja, så kan man uttrycka det… för det händer något på vägen mellan barndom och vuxenhet… där mycket tenderar att bli mer allvarligt, stelt, ospontant och fantasilöst… och vi får anstränga oss mer och mer för att försöka hålla våra sinnen öppna… och kunna vara lekfulla och nyfikna…

Så varför måste allt bli så stort och svårt bara för att vi blir äldre… vad är det egentligen som händer…? Är det i takt med att förväntningarna på oss stiger som vi så att säga ’växer med uppgiften’…? Eller är det när vi börjar ta mer ansvar för våra handlingar som vi också blir mer rädda för konsekvenserna och håller tillbaka…?

Den allmänna uppfattningen är ofta att vi runt 50 års ålder når höjdpunkten av våra liv och att det sedan går utför… att barn och ungdomar utvecklas medan äldre och gamla människor åldras… För mig handlar det mer om en livslång utveckling…. och att varje period har sin tjusning… Den kan man förstås bara se inifrån varje specifik period… och det hjälper ju också att försöka acceptera sitt åldrande och inte förneka det… att bli vän med det faktum att vi förändras… både fysiskt, psykiskt och andligt… och att detta är en del av ‘the big plan’…

Jag är speciellt observant på det här när jag umgås med min dotter… observant på den där ’oförstörda’ gnistan och nyfikenheten… det så oskyldiga och spontana resonemanget… och framför allt den öppna och ärliga inställningen till sina känslor… Ja, här finns det mycket att lära… så vi lär av varandra… Hon vill ju åt min livserfarenhet, min kunskap, mitt lugn, stabilitet och beslutsamhet… och jag vill åt hennes barnasinne… hennes sätt att ’bedöma’ snarare än att ’döma’… och hennes positiva inställning till nya saker…

Fler vuxna borde försöka lära sig av barnen… och inte glömma hur det var att själv vara barn… att vara så sårbar, ömtålig och totalt öppen för nya intryck…

För hur torr, stel och tråkig en person än kan bli i vuxen ålder – så har vi ju alla varit små jollriga bebisar… i en helt okomplicerad tillvaro… redo för livet och alla dess möjligheter… och lyckligt ovetande om hur komplicerat allt kommer att bli när vi växer upp och  blir vuxna… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

The Man Whisperer…

22 Jul

 

Tänk om det fanns ‘The Man Whisperer’ (man=mankind)… såsom Cesar Millan’s ‘The Dog Whisperer’ som går på TV… ett helt fantastiskt program där det finns så mycket att lära… både om hundarna men också om människorna…

Det är ju vi människor som är orsaken till problemen med våra kära husdjur… ja, det är faktiskt vi människor som är orsaken till precis alla problem i världen… vare sig det rör sig om resurstillgångar, miljöförstöring, befolkningsantal, beteendeproblematik, eller oliktänkade i allmänhet…

Det är just därför det mycket pedagogiska och inspirerande läroupplägget i ’The Dog Whisperer’ är så passande… för att öka vår förståelse för andra människor… och hjälpa oss att programmera om vissa delar av vårt beteende… Fastän vi alla är så olika, finns det ändå många grundläggande värderingar som är gemensamma för alla… t ex att känna lycka, trygghet, glädje, hälsa, kärlek, osv…

Jo, vi finns det väldigt många som är ute och missionerar om just sån’t här… men jag saknar ’the big picture’… den övergripande ’approachen’ som tar ett helheltsgrepp om de mest grundläggande värderingarna… och nöter in dem… först in i vårt medvetna tillstånd… sedan ända ner i vårt undermedvetna… gärna med ett massivt mediastöd… samma budskap överallt… om och om igen… tills alla förstår…

Ja, det skulle inte bara leda till fred på jorden… utan även en tillvaro av samförstånd och ömsesidig respekt… där det finns något för alla… men i en balans som alla kunde relatera till och identifiera sig med… att kunna se helheten, möjligheterna och sammanhanget… där kärlek och respekt är grundpelarna till allting…

Belief creates fact… ; )

_____________________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen uppe till höger på sidan…

 

Barn och förtroliga samtal…

27 Mar

Som stolt och engagerad förälder gör jag förstås vad jag kan för att uppfostra min dotter på ’bästa’ sätt… men visst kan det vara svårt att veta vad som är bäst just för henne…

Det mest naturliga sättet att mäta detta, är via den feedback som hon själv ger… utan att jag frågar förstås…
Hur glad hon är… inspirerad… nyfiken… intresserad… hur hon beter sig mot sina medmänniskor och hur hon hanterar de situationer hon ställs inför… även vilka saker som skapar konflikt och irritation… etc…
Enligt vetenskapliga studier, är ett barns värderingssystem fastlagt till c:a 80% vid 8 års ålder… och därefter blir det svårare och svårare att förändra deras värderingar…

För närvarande pratar jag och dottern mycket om förtroende…
t ex om vad som kan kallas ’förtroligt’ i ett samtal… vad som är OK att berätta för någon annan… och vad som inte är det…
Härom dagen hade vi ett intressant samtal om just det här (OBS – det är inte dottern på bilderna)…

Dottern kom till mig och var ledsen….
”Pappa, jag har en sak jag bara måste berätta”.
”Jaha, vad är det gumman”, sa jag.
”Jo, jag har gått och tänkt på det i över en vecka… det är något jag har gjort… och jag skäms så mycket”.
”Jaha”, sa jag… ”Vad är det då…?”
”Jag vet inte om jag vågar berätta”.
”Jodå, du kan berätta allt för mig…”, sa jag… ”det är alltid bättre att vara ärlig och tala om vad man gjort…”
”Jag skäms så”, sa hon.
”Älskling berätta nu, så pratar vi om det… det är OK”.
”Jo, du kommer ihåg för några veckor sedan när vi tittade på ’Let’s Dance’ och du sa att du tyckte Malin var fin (Alexander Rybaks danspartner)…”
”Öh, ja… det minns jag”…
”Jo, jag råkade berätta det för två klasskompisar när vi pratade om programmet”, sa hon.

Ja, det var så klart svårt för mig att inte börja gapskratta… men detta var tydligen väldigt viktigt för henne…
så jag bara log och förklarade att det här inte var något farligt… inte något som jag blev sur eller arg över…
Det var också ett bra tillfälle för mig att kunna förklara att vad man får säga och inte säga, av något som berättas… varierar från situation till situation… att om man berättar något i förtroende och man säger att man inte vill att det berättas vidare – då får man respektera det… men om inget sådant sägs, så får man använda sitt omdöme och avgöra själv… och det är inte alltid så lätt… men det sådant man lär sig…

”Jaha”, sa hon… ”så det var ok att jag råkade säga det då…?”
”Ja gumman, det var helt ok… det viktiga var att du kom och berättade det för mig… jättebra… det kan du alltid göra, oavsett vad det gäller…”

Hon drog en lättnadens suck och kände sig nöjd med svaret och utgången av situationen…
Jag log för mig själv och kände att vi kommit ännu ett steg på vägen i arbetet med att förbereda dottern på det liv som väntar henne framöver…

Arbetet i ’livets skola’ fortsätter… spännande… ; )

_____________________________________________________________________________________

Du kan prenumera på min blogg genom att klick på den oranga RSS ikonen längst upp på sidan…

You can subscribe to my blog by clicking the orange RSS icon at the top of this page…

 

Läxor – ett nödvändigt ont…?

13 Feb

Läxläsning har aldrig varit någon favoritsyssla för mig… inte vad jag minns i alla fall… Det var ju ett tag sedan jag gick i skolan… Något jag minns mycket väl är mitt sista år i grundskolan… sista terminen i 9:an närmare bestämt… Jag låg ruskigt dåligt till efter flera års ointresse av de ämnen som lärdes ut… och framför allt hur de lärdes ut… Min plan hade tidigare varit att komma in på Ekonomisk 3-årig linje… men just då såg det väldigt mörkt ut… minst sagt… Jag var seriöst skoltrött och inne ien stor identitetskris… jag var envis, splittrad och inte speciellt mottaglig för nya intryck eller möjligheter… så förutsättnigarna var inte bra just då…

Räddningen kom i form av en amerikansk man som hette Larry… Han hade varit min hemspråkslärare i ett flertal år… och visst hade jag hade förtroende för honom men såg honom mer som en snäll liten man som var bra på amerikanska… Han erbjöd sig att hjälpa mig med läxorna denna sista termin i 9:an… och motvilligt accepterade jag… fast med stor skepsis… ingenting kändes möjligt för mig just då… Men, på något märkligt sätt lyckades Larry identifiera mina potentialer, genom att förstå att jag behövde en annan form av inlärning för att fullt kunna ’blomma ut’… Det var som att gå från ’mono’ till ’stereo’… och sedan vidare till både ’surround’ och ’3D’… allt på en gång… Utan att jag egentligen tänkte på att det hände, så öppnades dörrarna till mina inre resurser… mest genom att koppla ihop mitt intellektet med mina känslor… Det blev ett resonemang… ett ’bollande’ av idéer… en relevans, som jag inte hadekönt innan… och helt plötsligt kunna jag se möjligheter istället för bara hinder och problem…

Det hela handlade om att skapa ett ’ankare’… något att hänga upp allt på… att identifiera en anledning till varför jag skulle intressera mig för inlärningen… inte bara för att det förväntades av mig… och att jag skulle ’rätta in mig i ledet’… utan för att hitta svaret på frågan ”What’s in it for me…?” Varför ska jag anstänga mig …?
Det var speciellt två saker som Larry lyckades få mig att förstå och se framför mig… dels skapade han relevans i det som behövde läras in… genom att visa hur det hänger ihop med det som sker i livet… verkliga exempel och kopplingar till vilka effekter all kunde ha… alltså en koppling mellan teori och praktik… på ett sätt som jag kunde förstå och kunde ta till mig…

Det andra Larry lärde mig var att det bara är jag själv bestämmer mitt eget värde… ingen annan… dvs att om jag bestämmer mig för att jag ska lyckas, så kommer jag också att göra det… kraften kommer inifrån… den finns redan inom oss… det handlar bara om att släppa fram den… att faktiskt våga släppa fram den… Ville jag vara en ’följare’ som alltid följer andra och deras drömmar… eller en ’ledare’ som visar vägen… framför allt för sig själv…
Larry fick mig att känna stolthet och glädje inför mina uppgifter… en spänning och förväntan inför vad nästa lektion och läxa kunde ge… jag var som förbytt och lärarna förstod ingenting… och på en termin gick jag från 2,9 i snitt (gamla betygsystemet) till 3,9… och lyckades komma in på den 3-åriga ekonomiska linje som jag så länge hoppats men inte vågat tro på… Mycket hade varit annorlunda idag om jag inte hade kommit in…

Idag anväder jag med fördel samma teknik med min dotter som går i 2:a klass… och jag kan se liknande effekter på hennes inlärningsförmåga och framför allt hennes intresse för de ämnen som ibland kan kännas lite svåra t ex matte… Tillsammans letar vi efter ’nyckeln’… verktyget som hjälper henne att öppna de ’dörrar’ som låter henne att se hur allt hänger samman… att skapa relevans… och genom det, hitta det där lite lättare sättet att kunna klara av precis samma uppgifter, som förut kändes så jobbiga… fast nu med mer intresse och glädje… ; )

Larry bor idag i New York och vi har tyvärr ingen kontakt… men jag kommer aldrig att glömma hur han fick mig att ’se ljuset’ vad det gäller inlärning… ; )

_______________________________________________________________________________________________

TIPS: Du kan prenumera på mina blogginlägg genom att klicka på den oranga RSS ikonen uppe till höger…

 

Modet att vara modig…

11 Feb

Att göra sådant som andra vi göra men inte vågar… eller att säga det som många tycker, men ingen vågar säga… att stå upp för det man tror på…  med risk för att bli både ifrågasatt och kritiserad…

Vad är det som gör att vissa vågar och andra inte…?
Visst handlar det om mod… men då inte som självändamål… Verkligt mod bottnar i något mycket djupare… en inre övertygelse som till stor del definierar dig som person… Du blir ’ett’ med din övertygelse om att ’göra det rätta’ i de situationer du ställs inför…

Själv har jag genom åren ställts inför många intressanta och prövande situationer och för det mesta kommit ur dem med en känsla av att jag gjort det rätta… dock inte alltid… Ibland kan det vara svårt att vara modig när man t ex vet att människor kommer att bli sårade… och det känns ju inte bra… Då blir det istället en avvägningsfråga… om vilket som ger det bäst resultat i längden…

Mod har ju också att göra med hur vi fattar beslut som rör vår lycka och framtid… Det krävs mod för att fatta beslut om de stora sakerna i livet… att t ex flytta ihop med någon… gifta sig, skaffa barn, börja på ett nytt jobb… etc… Men det krävs ännu större mod att fatta beslut om det motsatta… dvs sådant som orsakar smärta hos oss eller andra – att säga ifrån, sätta gränser, göra slut, flytta isär, sluta på sitt jobb, bryta vänskaper m m… Då ska man dels bryta den trygghet man byggt upp… och dessutom ge sig ut på okänd mark… ensam…

Är det något som skrämmer många människor så är det ensamheten… att stå själv… utanför gemenskapen… att inte vara delaktig i den sociala gemenskapen… att känna sig misslyckad… oduglig… osv… Men det är ju först i ensamheten som vi får möjlighet att verkligen tänka till och känna efter… reflektera… och se oss själva i verkligt ljus… och faktiskt utvecklas och växa som människor… Man kan inte ljuga för sig själv… inte i längden… Många försöker och blir t o m bra på det… förnekelse… men på sikt hinner sanningen alltid ikapp en… alltid…

Verklig styrka byggs av självinsikt och förmågan att känna empati för andra människor… det handlar om att skapa förtroende och rätt förutsättningar för att kunna få saker att hända… att röra sig framåt…. fram-gång.. För när känslan infinner sig, kommer också resultaten…

Att vara modig kräver mod… och ibland kommer det att göra ont… men det känns alltid bättre när man kommer ut på andra sidan… när man väl kommit förbi det svåra… Respekten blir också alltid djupare för den som vågar stå upp för det man tror på… för att inte tala om självrespekten… ; )

Don’t be a slave to F.E.A.R.… False Evidence Appearing Real…

 

Nytt år… nya löften…

31 Dec

 Ja, då var det dags igen… för ett nytt år… och nya löften inför det nya året…

Aldrig lovas det så mycket som på nyårsafton… vare sig det handlar om att sluta röka, komma i form, avancera i karriären… eller annat… Men varför är det just på nyårsafton som det lovas så mycket mer än det gör annars…? Handlar det om symboliken med att avsluta något gammalt och gå in i det nya…?

Det är belöningen vi vill åt… förbättringen… men då måste det också ske en förändring… och den kräver ju både en viss ansträngning samt uppoffringar… något som vi vanligtvis har svårt för… man vill inte ’ge’ för att ’få’… utan man vill ’ha’… utan att betala priset… Vi lever verkligen i ett ‘quick fix/instant gratification’ -samhälle… där man vill ha snabba resultat… och belöningar… Det är ju också därför världen ser ut som den gör idag… och att det finns så många skillnader mellan människor och vad de åstadkommer… vi har olika ambitionnivåer och drivkrafter… och de som är villiga att betala ett högre pris (bildligt talat)… får ju också skörda de större resultaten och framgångarna…

Det största problemet med nyårslöften är att de oftast inte är grundade i den som avger löftet… dvs vi lovar saker som egentligen handlar mer om att blidka eller tillfredställa vår omgivning, istället för oss själva… för att bli accepterade, mer omtyckta och öka vår status och trovärdighet… Men allt handlar i grunden om oss själva… vi måste göra det som gör oss lyckliga… det som ger oss mening i våra liv…

En gyllene regel är att aldrig lova något som du inte vet att du kan hålla… det är både för din egen skull men även för människorna omkring dig, som påverkas av dina löften och de förändringar som sker i ditt liv till följd av dem… Dessutom tappar du både respekt och trovärdighet när du lovar saker du inte håller… och mest inför dig själv…
För att det ska vara större chans att hålla sitt nyårslöfte (eller vilket löfte som helst), behöver belöningen vara större än uppoffringen och ansträngningen… och du måste verkligen vilja uppnå resultatet… se och känn dig själv i den nya situationen och allt den har att ge (använd alla dina sinnen)…

Så gör det till din intention att åstadkomma den önskade förändringen… Din intention blir ditt ‘kall’… och ett kall är något du gör tills det är gjort… och sedan forsätter att göra… En ny ‘approach’… en ny livstil… som gör dig lyckligare och mer hel som människa…

So, don’t talk the talk… walk the walk… and do the do… ; )

GOTT NYTT ÅR…

 

Välj ditt sällskap…

08 Dec

“Don’t worry about the people in your past… there’s a reason why they didn’t make it to your future…”

Allt går i perioder…under en tid är vi väldigt engagerade i vissa människor… men så kommer vi till en punkt där vi känner att det är dags att gå vidare… dags för nya möjligheter livet… Men visst kan det vara svårt att avsluta något för att just kunna komma vidare… Vare sig det handlar om jobbet och arbetskollegorna, vännerna, bekanta eller ens partner… De enda som är och förblir konstanta genom livet, är våra barn…

Genom åren har jag varit del av många och olika bekantskapskretsar… och trivts med dem alla på ett eller annat sätt… men så går man vidare i livet… och efterhand lämnar man vissa bakom sig… för att utveckla nya bekantskaper… samtidigt som man själv utvecklas…

Ofta väljer vi människorna vi har omkring oss, utifrån våra sinnestämningar, våra behov och våra drömmar… Vissa människor är roliga att göra saker med… t ex gå ut och festa, äta, gå på bio med, fika eller liknande… med andra känns det naturligare att kunna ha djupare samtal… anförtro sig till… verkligen kunna lita på… Andra väljer vi utifrån attraktion, passion och intimitet…

Oavsett hur vi väljer att umgås med människorna omkring oss… måste relationerna ge oss något… för att de ska kännas givande och meningsfulla… någon typ av energi eller tillfredställande känsla… något som känns bra eller fyller oss på något sätt… För om det inte gör det… finns det heller ingen mening att behålla dessa människor i våra liv… och varför skulle vi…? Livet är ju alldeles för kort för att ’trampa vatten’ och försöka segla i stilje… saker och ting behöver utvecklas på något sätt…

De människor som inte får oss att må bra… är ofta de som istället tar eller vi ha något av oss… De stjäl vår energi, vår tid, vår glädje, våra drömmar… På ett eller annat sätt alstrar de sin energi genom att ta den från oss…

Se upp för dessa människor… och deras negativa energier och influenser… Ta dem inte med dig in i din framtid… set them free… Känn ditt värde och belöna dig själv – med gott sällskap, gemenskap, samvaro, tillit, respekt… och framför allt, välj kärlek… framför rädsla… ; )

 

Skapa din egen ‘reality’ -serie…

13 Sep

People know what to do – but they don’t do what they know…

Förnuft och känsla… två helt olika begrepp… De flesta av oss är vanligtvis ganska förnuftiga och vet vi ’borde’ göra i våra liv… men ändå resonerar och agerar vi på så olika sätt…  Tänk om alla hade gjort det vi egentligen ville göra… för att bli lyckliga i våra liv… vad annorlunda allting skulle vara då…

En sak är säker… då hade inte ’reality-serier’ gått så bra på TV som de otroligt nog fortfarande gör… För det formligen exploderar av dessa program i TV tablåerna… där vi får följa andra människor som gör det som vi önskar att vi själva gjorde… vare sig det rör sig om heminredning, dejting, matlagning, shopping, träning eller bantning… så sitter vi klistrade framför TVn för att följa dessa människor uppnå sina mål och drömmar… och tävla om de fina priserna… Men varför inte själv ta tag i saken…? Varför inte ställa in siktet på sina egna mål och drömmar…

Tänk så mycket tid vissa lägger på att följa andra människors liv och hur lite tid de faktiskt lägger på att utveckla sina egna… om det hade lagts samma tid och fokus där, hade det lett till grymma resultat… för alla går vi och bär på en grym ’power’… en urkraft som kan åstadkomma under – om den väl tillåts att komma fram…

Men tyvärr är många rädda för denna inre kraft eftersom den också åtföljs av ett visst ansvar… ett eget ansvar att åstadkomma något av verkligt värde… att ’push the limit’… att gräva lite inom sig… och det känns ju både obekvämt och lite farligt… Det är då rädslan kommer… rädslan att misslyckas… rädslan för vad andra ska tycka… rädslan för utanförskap och att inte bli accepterad…

Då är det lättare att hålla sig till ’reality-serierna’… där andra får misslyckas, uteslutas och skämmas … och även vinna de fina priserna… de där drömresultaten… men det kan man väl stå ut med… så länge man själv slipper misslyckas…

Nej, dags att skapa sin egen ’reality’ -serie’… och ta lite egna risker… För att kunna vinna måste man ju också våga… ; )

Följ min blogg med Bloglovin >>

 

Manligt & Kvinnligt: Utseende och innehåll…

14 Aug

Ja, då var semestern slut… och det är dags att komma tillbaka till verkligheten igen… alla rutiner och all struktur… alla åtaganden, förväntningar och krav… Skönt att ’släppa efter’ lite på allt under semestern… tider, rutiner… och kanske framför allt kosten… Jag har (som så många andra) passat på att mumsa i mig lite extra av allt under semestern… och gott var det också… lite ’relax’ liksom… det känns viktigt att kunna unna sig lite extra njutning ibland… och det behövs för att få balans på livstilen… Det går det för övrigt att äta gott fastän man tänker på formen… det handlar mer om vilka mängder man stoppar i sig av olika saker… och ja, lite självkontroll kan ju vara bra… ; )

Men varför tänker vi så mycket på formen och det yttre…? Det är ständigt fokus på figur och utseende… Är det för vår egen skull…? Eller är det mer för att omgivningen trycker på… massmedia… eller partnern…? Det är definitivt tuffare för kvinnor… som har mer att ’leva upp till’… men ibland får jag känslan av att det handlar mer om hur kvinnor tror att de uppfattas än hur de faktiskt upfattas… de skapar gärna sin självbild utifrån vad andra tycker… och då oftast vad andra kvinnor tycker – inte män…! Jag har sällan hört män prata om andra män på det sätt som kvnnor gör… den kvinnliga avundsjukan gentemot andra kvinnor är ju legendarisk… ; ) Varför är det så…? Ser man ur ett historiskt perspektiv, så borde de vara männen som konkurrerar på detta sätt… för att ’erövra’ kvinnorna… ’herreman på täppan’ och allt det där… så har det varit i många kulturer… det var männen som smyckade ut sig för att överglänsa varandra – inte kvnnorna… Det är likadant i djurvärlden… det är hannarna, inte honorna som stoltserar med sitt yttre…

Men nu för tiden och kanske speciellt i Skandinavien, har vi män blivit lite tama… enkla varelser… det krävs så lite för att vi ska känna oss nöjda… och det gäller även med våra kvinnor… inte att det krävs ’lite’ av dem… utan att saker inte behöver vara så himla krångliga som de kan vara ibland… Vi tonar gärna ner detaljerna… Det är inte så viktigt att ha just de där skorna till just den där klänningen… eller handväskan… eller färgkombinationen… eller att det ens måste vara så uppklätt överhuvudtaget… eller att de där extra kilona spelar speciellt stor roll… och själva är vi inte heller alltid så noga med vårt yttre… Hmmm… det behövs nog ett lyft här…

Ibland verkar det handla mer om ‘det inre’… om attityden… till sig själv… Jag tror att många män hellre är tillsammans med en kvinna som en härlig personlighet och tror på sig själv – men som kanske inte är världen ’snyggaste’ till det yttre – än en kvinna som döljer sin inre osäkerhet genom att försäka skapa och upprätthålla ett till synes perfekt yttre – men som då ständigt lever under pressen att försöka leva upp till sin egen självbild… med resultatet att hon får svårt för att slappna av… Men är det inte lite annorlunda när vi fantiserar om kvinnor…? Då är väl det yttre en lite viktigare faktor…?

Ett trevligt yttre är ju också ett tecken på att man tar hand om sig… att man anser sig vara så pass värdefull, att det är värt att ta hand om sig själv och sin kropp… Jo, det inre är viktigt… men en sund balans mellan både yttre och inre kvaliteter är väl ändå att föredra… man kan väl få ha lite av båda… dynamiskt snarare än statiskt… men utan fixering åt endera hållet…

En frukt får gärna smaka gott… men det är också viktigt hur den ser ut… ; )

Respect yourself…